Prat

Hej 133714!

Det här var minsann en bra fråga och ett mycket vanligt problem, nu gnuggar vi geniknölarna våra!

Men först: det brukar finnas en orsak till att det blir lite tyst, stelt, obekvämt och asocialt mellan två i ett kärlekspar. Den ena orsaken är densamma som kan orsaka tyst och stelt i vilket förhållande som helst numera: telefonerna. Det är så himla lätt att man antingen distraheras av att ens egen telefon plingar till och så bara måste man plocka upp den och kolla - varpå den andra står tyst och väntar. Eller så försöker man snabbt täcka upp tysta stunder med att pilla på telefonen istället för att hitta på något att prata om. Så stoppa undan telefonerna (plattorna, datorerna, spelen osv) när ni träffas, så att ni åtminstone kommer igång.

Den andra orsaken brukar vara att jo, visst, man är kära i varandra och ihop, men sedan då... Känner man ens varandra riktigt på riktigt? Eller har man dragits till varandra på basen av attraktionen (utseende, utstrålning, att det "klickat")? Kanske man var blyg redan före man blev ihop - och visst är det också helt normalt. Även den mest sociale och modige kan få tunghäfta, handsvett och hjärnsläpp när man är kär och personen ifråga befinner sig i ens omedelbara närhet. Men den här tröskeln behlöver man komma över för att förhållandet ska kunna utvecklas vidare.

Sedan så har vi ofta i början av ett förhållande rätt höga krav på oss själva - vi vill fortfarande imponera på varandra, liksom bekräfta att hen valde rätt som valde just mig. Man vill ju att det ska vara intressant och omväxlande men på samma gång är det så spännande och man är så känslig för att något ska gå fel eller bli pinsamt. Man har helt enkelt svårt att kunna slappna av i varandras sällskap. Det blir lätt lite spänt. Även när man varit en längre tid i förhållandet, och redan pratat om det mesta, så kan det vara svårt att hitta något nytt, något mer att prata om. Då igen kan man komma emot en tröskel som man måste ta sig över för att förhållandet ska komma vidare igen. Båda de här trösklarna sitter nog mest mellan öronen på oss. Men bara vi minns att hallå, vi tycker ju om varandra, varför skulle vi då inte kunna prata om allt mellan himmel och jord med varandra. Vi behöver ju inte imponera på varandra, vi behöver ju inte vara rädda för att säga något dumt och göra bort oss, vi behöver ju inte vara så mycket annat än oss själva - för vi tycker ju om varandra.

Om du inte redan läst på våra infosidor så hittar du massor med tips på vad ni kan prata om HÄR. Speciellt denna sida är bra!

De allra flesta av oss gillar att prata om oss själva, alltså om nån frågar nåt om oss så blir vi oftast eld och lågor. Nu vet vi ju inte hur bra ni på riktigt känner varandra, men säkert finns det saker som du inte vet om henne. Fråga vad drömsommarjobbet skulle vara, favoritglass, vad ska hon studera vidare till om hon kunde välja helt fritt, vilken släkting hon ogillar mest, var hon älskade att leka när hon var barn... Kanske ni kan prata om sistuationer då ni gjort bort er, tex kan du fråga vad som är det allra mest pinsamma som hon gjort, med god tur så kommer ni ännu närmare varandra och så kan ni skratta åt saken tillsammans, kanske tom lite försöka överträffa varandra :)

Det enda ni inte ska prata om är politik och tro. De båda brukar vara känsliga saker och kan göra att man jagar upp sig och blir osams och det är ju onödigt.

Försök att slappna av och inte fundera så mycket över vad du ska säga och sådär. Ta det lite som det kommer. Det är viktigt att också kunna vara tysta tillsammans. Det är en sån grej som kommer lite senare i förhållandet, när man lärt känna varandra lite bättre och kan känna sig trygg och säker i varandras sällskap. Ni kan ju också se nån film tillsammans och då på samma gång kommer samtalsämnena lättare.

Hälsar ungdomsinformatörerna Sanna och Liselott