Rädd att det ska kännas fel

Hej Tjejen!

Äsch, det blev inte så fort, men som vanligt har vi full fläng här med bla föreläsningar i skolor och nya månaders teman. Men om något hänt och situationen nu är annorlunda, så skriv det som kommentar på din egen fråga, så svarar vi mer utgående från det. Men nu svarar vi (så gott vi kan ;) ) utgående från det du skrev här.

Hm... Ibland funderar vi här på kontoret, när vi ska svara på frågor om kärlek, på det här med att det ska "kännas rätt". Hur vet man egentligen att något är rätt? Jo, det kanske är lättare att veta när det känns direkt fel, men vad får egentligen en relation att kännas just rätt? Måste det verkligen alltid pirra i magen för att det ska kännas rätt? Exakt vilken typ av känslor för en person är rätt? Eller... är vi alla kanske lite för fokuserade på att söka det "rätta"? Kanske vi sett lite för många romantiska filmer där hjälten och hjältinnan ser varandra i ögonen till ljuv musik och bara VET att de hör ihop?

För vi tror nog att världen (filmer, låttexter, sociala media osv osv osv) faktiskt liksom utkristalliserat bilden av var "äkta" kärlek är, gjort den mycket snävare, mer stiliserad. I riktiga livet kanske så mycket mer kan kallas kärlek, i riktiga livet finns det så många fler nyanser på gråskalan - det är inte alls så svartvitt som tex filmer vill få det att framstå som. (Men å andra sidan behövs väl det lite exeptionella för att det ska bli bra underhållning av det...) Men det har alltså, tror vi, fått många att lägga alldeles för höga krav på sina egna kärleksliv och sina egna partners. Att de förväntar sig alldeles för mycket - och motsvarar inte känslorna och pirret det som beskrivs i kärleksnovellerna i de glassiga magasinen, så är det inte tillräckligt bra. Det verkar inte som att någon längre anser att det även är möjligt för kärlek att tex utvecklas och bli starkare med tiden, att vänskap kan utvecklas till kärlek, att pirret kan uppstå både dagar och månader efter första gången man ses. Istället har sådant som "kärlek vid fösta ögonkastet" blivit allt mer idealiserat, tycker vi - alltså helt utseendebaserat.

Hm... Media har fått oss att tro att kärlek måste vara lika perfekt som den fått oss att tro att våra kroppar måste vara.

Så kan du inte bara låta er grej vara det den är och inte förvänta dig en massa av den, kräva en massa av den? Kan du inte ta en sekund i taget och lyssna på, följa, din magkänsla? Måste du analysera dina känslor så mycket, värdera dem och förkasta dem ifall de inte motsvarar dina förväntningar på vad du BORDE känna? Kan det hela inte bara få utvecklas ifred till det som det är meningen att bli just mellan er två? Säg som det är åt honom, att du inte riktigt vet vad du känner, men att det är okej. Måste man veta? Tvingar man sig själv till att veta, lägga etikett på, så kanske man lägger helt fel etikett? Eller inte ens har den etikett som passar, utan försöker tvinga det hela att passa till de få etiketter man redan har (tex fått från medias bild av Äkta Kärlek)?

Att bli kär i någon ska också få ta tid. Det är ingen ON/OFF-knapp man kan trycka på och så antingen är man eller inte är man kär. Det behöver inte bli mindre "äkta och rätt" bara för att det inte händer med en gång. Det kanske blir pirr i magen så småningom, eller kanske det inte behöver pirra? Eller så blir det ingenting av det - och det är inte heller farligt. Det är inte din sista chans till kärlek, så av den anledningen behöver du inte klamra dig fast vid den som en sjörövare i sjönöd. Vad vet du idag om hur det kommer att kännas om en månad? Vad vet du vad som händer imorgon som kommer att påverka hur du känner för honom? Slappna av och låt saker och ting hända i sin egen takt och utan att tvinga fram/tvinga bort något. Gillar han dig, så kommer han inte att lägga benen på ryggen om du inte kan ge ett klart svar idag. Visst, säkert önskar han att du ska vara head-over-heals-förälskad i honom, men det betyder inte att du måste "bestämma" dig för något. Bara säg som det är, att nu kanske det här tar lite tid på sig för att visa om det blir fågel eller fisk, att du gärna vill fortsätta träffa honom, men inte lägga någon etikett på dina känslor riktigt ännu.

Hoppas det här var till någon hjälp <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna