Jag vet inte vem eller vart jag ska vända till så jag skriver här och hoppas få ett bra svar.
Under hela mitt liv har jag varit singel och njutit för det mesta av det. Jag är väldigt självständig av mig och känner att jag klarar mig bra på egen hand,jag älskar mig själv och jag älskar friheten. Men på sista tiden har jag känt mig väldigt ensam. Det gör ont både psykiskt och fysiskt när jag ser bilder på lyckliga par och Irl. Jag längtar nog efter närhet otroligt mycket undermedvetet. Saken är den att jag är rädd. Rädd för psykiskt och fysisk närhet. Jag vet att det har att göra med min barndom då min mamma var väldigt egoistisk och brydde sig inte om mig och pappa accepterade bara mig när jag gjorde nånting bra. Jag levde i en familj utan kärlek. Jag kan känna otroligt mycket men vet inte alls hur man ger och tar kärlek från någon annan känslomässigt. Idag är det löst mellan mig och mamma och vi har bättre kontakt idag,pappa bryr sig om mig men bryr sig mest om att jag tar ansvar och prioriterar viktiga saker. Jag har pratat med psykologer och dem har hjälpt mig förstått att jag har ett omedvetet beteende mönster som jag själv måste ändra på genom att våga gå in i en relation. Men jag vet inte hur det ska gå till. Jag har träffat killar men flytt såfort jag känner att dem kommer För nära,så det har slutat med att jag har krossat deras hjärtan. Det är också ett beteende som är inbyggt,ett flykt beteende. Som jag också måste ändra på. Jag är också konflikt rädd efter allt bråk och skrik mellan mina föräldrar som skildes när jag var 8 år.
Borde jag söka professionell hjälp? Eller finns det något annat sätt som jag kan tänka på och göra själv för att våga ta steget? Patte 21
Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar
Hej,
Min första tanke är hurudan relation du har till dina vänner? Har du både tjejkompisar och killkompisar? En romantisk relation behöver ju inte vara speciellt olik en kompisrelation, utan det är ju ganska bra om den bygger på en kompisgrund, då blir det kanske också lättare att känna trygghet och lösa konflikter (som helt naturligt uppstår i alla relationer nån gång, det är oundvikligt.)
Alla människor bär omkring på något bagage, och vissa har helt enkelt tyngre bagage än andra. Jag tror säkert att det skulle vara bra för dig att tala med någon som kan hjälpa dig att fundera igenom saker. Bara för att man har upplevt olika saker i sin barndom så måste det inte betyda att det påverkar hela ens vuxna liv. Det är möjligt att bryta mönster och släppa gammalt skräp som inte tillför någonting.
En psykolog skulle kanske kunns hjälpa dig hitta mönstret i varför du drar dig undan, och du skulle kanske kunna få de verktyg du behöver för att lyckas bygga upp en riktig relation. Det är aldrig för sent att ta tag i saken om man själv känner att man är mogen för det.
Om du träffar en person som du tycker om så tycker jag att du skall ta vara på den möjligheten. Men du har också rätt att berätta för hen att du vill ta det långsamt eftersom du lätt blir rädd och att du då drar dig undan. Det ger även din nya partner en möjlighet att förstå varför du uppför dig som du gör. Men med tanke på att du fortfarande är ung så finns det alltså ingenting som säger att detta problem inte skulle gå att lösa. Försök få kontakt med en psykolog och kom ihåg att vara alldeles ärlig då du berättar för hen om ditt problem och din bakgrund. Bara om du är totalt ärlig kan personen ställa rätt frågor och du kan få upp ögonen för hur du skall göra för att ändra på ditt beteende.
Lycka till <3
Tessi
1 Kommentarer
Patte21 11/06/2017 11:51pm (7 år sen)
Tack så mycket för ditt svar Tessi!
Jag har bara tjejkompisar och umgås mest med dem som inte alls är närgångna eftersom jag trivs bäst med dem. Jag har aldrig bråkat med dem.
Jag hade förr en nära killkompis
Som skrämde iväg mig för att han var för på. Han har en väldigt manipulativ personlighet så det var lika bra att avsluta det hela. Vilket jag gjorde på det fulaste sättet. Skickade ett sms.
Jag insgå efteråt att det var jävligt dumt och att jag skulle ha ringt. Men är man konflikt rädd så är man.
Det jobbiga är att det kostar så mycket pengar att gå till en psykolog.
Sist jag gick till en psykolog sa han att det går lättast att lösa om jag redan är i en relation så kan jag lösa det tillsammans med min partner och att jag annars måste våga och lösa det på egenhand genom att göra tvärtemot vad jag brukar göra och inte fly. Men det är ju lättare sagt än gjort.
Iallafall,tack igen för svar!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar