Vad vill han?

Hej förvirrad tjej!

Först: kanske något hänt? Kanske han tagit kontakt? Kanske du tagit mod till dig och kontaktat honom? Oavsett så svarar vi på din fråga så som du skrev den.

Oj vännen, äsch att det ska vara så krångligt. Fast när är nu kärlek INTE krångligt? Det kanske hör till kärleken som fenomen, att den aldrig är enkel, rättfram och okomplicerad? Men... kanske skulle den bli tråkig om den vore perfekt och problemfri. Kanske skulle den inte kännas lika värdefull ifall man inte var tvungen att jobba på den, ifall den inte skulle krångla, ifall det inte skulle krävas någon ansträngning för att få den?

Tänker man på kärleken ur det här perspektivet - och även vår livsvisdom ger belägg för det här - så kanske du faktiskt måste jobba för att få den här kärleken? Men det man själv menar med jobb är kanske ändå inte alltid det som förhållandet behöver. Varje relation är unik och annorlunga - och totalt oförutsägbar. Ta tex det vanliga rookie-mistake:t att försöka få allt perfekt och framförallt få partnern till att bli den där drömpartnern som vi tror att vi behöver. Vi har alla en föreställning och förutfattad mening om hur ett förhållande borde fungera (speciellt som nybörjare på kärlek), vi har en bild av hur det ska se ut, hurudan han ska vara för att det ska vara bra osv. Tyvärr finns det ju inte en endaste människa i världen som passar perfekt in på våra förväntingar, gör exakt som vi drömt om och önskar i en viss situation, säger alla de rätta sakerna osv. Misstaget är därför ofta att jobba för att få honom och förhållandet till att bli det vi själva anser vara ett lyckat förhållande och en drömkarl. Och ju hårdare vi jobbar, desto mer besviken blir vi och desto lättare blir det bråk, känslor av otillfredsställelse och "it´s complicated". Med tiden lär sig förhoppningsvis de flesta att istället ta det för vad det är, acceptera det som finns, släppa efter på förväntingarna och kraven - och kompromissa så långt det går.

Redan i början av förhållandet (till och med innan man officiellt blir ett par) finns det så många saker man kan ha olika åsikter eller viljor om. Tex nu vill du att han ska ta kontakt och är ledsen för att han inte gjort det. Men tänk om det är så enkelt att HAN sitter och väntar på att du ska ta kontakt??? Och när du inte gör det så vill inte han göra det heller. För han kanske inte vill "avslöja" vad han känner för dig? Kanske han inte vill verka för "på"? Speciellt efter intima och betydelsefulla stunder, så kan man känna sig extra tafatt och okunnig och osäker - och vill helst att den andra ska ta nästa steg och visa vägen. Oftast blandar sig stoltheten och rädslan för att vara sårbar in och förstör. Kanske är det av samma orsaker som du nu sitter och känner hopplöshet? Se, det blir så lätt just så här råddigt innan man faktiskt blir ett par. Kanske är det bland annat av de här orsakerna som han beter sig som en jojo, söker kontakt och drar sig tillbaka, söker kontakt igen och drar sig tillbaka. Det är lätt att tolka det som att han leker med dig, men kanske han istället bara är så himla osäker på dig? Vågar han visa vad han känner, eller blir det bara bråk igen? Bättre att låtsas obrydd och nonchalant, så att du inte ska förstå vad du betyder för honom och därmed ska kunna såra honom?

Sedan det här med att det "alltid" blir bråk. Vännen, det krävs alltid två för att börja bråka, och även om man tycker att det alltid är den andra som börjar, så är det ju åtminstone man själv som fortsätter - annars skulle det inte bli bråk av det, annars skulle det bara ta slut. Det knepiga är nämligen att det är så lätt för oss alla att skapa ett visst beteendemönster tillsammans med en person. Vi hittar på ett exempel: När han är på ett visst sätt, så reagerar du på ett visst sätt för att du förväntar dig att det ska fortsätta på ett visst sätt. Typ att han säger något och så tänker du att nej, nu blir det bråk igen, och så är du färdigt inställd på bråk - och då blir det bråk. Vilket gör att du är färdigt inställd på att ta illa upp och bli sårad. Och han har sina motsvarande beteendemönster med dig och tänker kanske nu att han inte vågar säga något, för du blir bara ledsen och sårad. Vi tenderar att falla i samma mönster hela tiden, och utan att hitta nya sätt att vara tillsammans på, prata med varandra på, så kanske det aldrig blir bättre.

SPECIELLT om vi inte talar om VARFÖR vi reagerar, tänker och känner som vi gör. Det kan kännas så väldigt svårt att säga tex "när du sa så där så trodde jag att du menade att det var fel på mig och därför blev jag ledsen och därför sa jag som jag sa". Ingen är tankeläsare, men just i kärleksförhållanden förväntar vi oss att den andra ska förstå oss utan att vi förklarar något. Oftast håller vi till och med helt tyst om vad vi tänker och känner, för vi vill inte blotta oss, avslöja oss och göra oss sårbara. Som om vi hela tiden skulle behöva ha en bakdörr att fly genom eller skylla på, typ "men jag har ju ändå aldrig sagt att jag gillar dig". Det är därför det tjatas jämt och ständigt i relationsprogram, damtidningar osv om att man måste kommunicera i ett förhållande, verkligen TALA om vad man känner och tänker och vill - och hur man tolkat den andra. Innan misstagen och misstolkningarna! Det krävs övning och mod, vi vet, men det här är ett absolut måste om man ska få ett förhållande att funka. Vi har alla gjort en massa rookie-mistakes, eftersom vi alla varit nybörjare i början. Och de allra flesta av oss har lärt oss att svälja vår stolthet, gräva fram vårt mod och rädda förhållandet genom att berätta hur det känns och hur vi tänker.

Så det är vad vi tycker att du ska göra om du vill ha honom. Här är din chans. Antingen så tar du kontakt och säger hur du känner, eller så kanske ni eventuellt fortsätter med samma beteendemönster tills någon av er hittar någon annan - eller inte har någon kontakt alls. Är stoltheten värd att kanske missa den här chansen till kärlek? Skulle du ångra och undra "what if..." om du inte gjorde något nu? Tänk om han inte heller vågar ta kontakt nu och så rinner allt bara ut i sanden? Ibland är det den här typen av jobb som krävs för att man ska få eller rädda kärleken. Kärlek är inte gratis. Så ge honom en ärlig chans genom att chansa själv. Sedan vet du ju - och kan glömma och gå vidare ifall han inte besvarar dina känslor. Eller bli lycklig om han gör det <3

Lycka till - och berätta gärna som kommentar på din egen fråga sedan hur det gick ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och sommarjobbaren-storasystern Angelica