Varför måste militären förstöra allt?

Hej Anonymtjej16!

Äsch, ibland kommer deadlines emot i livet, tillfällen då det känns som att tiden håller på att rinna ut och att om man vill att något ska ske, så måste man få det att ske nu. Och visst, kanske de där skedena behövs ibland för att man ska få ändan ur vagnen och VÅGA! Kanske behöver man själv och situationen den där pushen i ryggen, och överlag gäller nog regeln: ta chansen! Bara GÖR, utan att tänka så himla mycket. Har man begränsat med tid och möjligheter, så kanske man ska våga ännu lite mer än vanligt också, tex inte fundera ifall han kommer att tycka att man är för efterhängsen.

För se, när skulle det annars hända? Ni har krasst sagt haft ett år på er att få det här att bli något konkret, men han backar med hänvisning till att han vill vara bara vänner. Du verkar dock inte ha gett upp hoppet än, så därför skulle jag faktiskt rekommendera ett sista redigt stort försök att få honom. Go all in, som de säger i poker :D! Efter det skulle du ju veta en gång för alla. Antingen skulle ni bli ett par eller så skulle hoppet dö och du antingen kunna börja jobba på att gå vidare och glömma honom eller vrida dina känslor till enbart vänskap (vilket är svårt i din situation, skulle jag gissa). Men du skulle veta. Skulle det inte bli till något, så är det ju bara bra att han hålls mera borta (både fysiskt och har svårare att nås via SoMe), så har du lättare att gå vidare.

Det kan ju faktiskt vara så att tidpunkten är perfekt just nu för en storsatsning, dessutom. En del killar som ska in i milin känner det som att det här är sista chansen till frihet innan en lång "inburning" i milin, och därför tänker de what the h*ll och tutar och kör, bejakar även de mindre förnuftiga känslorna och släpper på självkontrollen och blir kära. Lite som att göra saker i fyllan som man inte skulle våga eller tycka att var smart i nyktert tillstånd. Alternativt gör de samma vilda och frisläppta saker av kåthet eller tillfällig äventyrslusta, och kanske inte har de äkta känslorna som ett förhållande skulle förtjäna. Då kan det ju såklart lika gärna gå illa efter ett par dagar/veckor/månader när avsaknaden av tillräckligt starka känslor kryper fram till slut. Lika illa vore det om de blev ihop med någon bara för att slippa vara ensamma under militiden, men det händer sig också. Oavsett är det en milstolpe i livet att fara in i milin, och upprymdheten/osäkerheten/leidon inför det kan ha avgörande effekt på en massa annat i livet samtidigt.

Fast snälla trissa inte upp dina förväntingar alltför högt, det kan ju ändå hända att han fortsättningsvis bara har kompiskänslor för dig. Ibland kan vänskap utvecklas till kärlek, riktigt fin kärlek, men oftare går det ändå så att om det inte klickat till på ett bra tag, så kommer det inte att göra det heller. "Det" finns helt enkelt inte där från den enas sida och det går inte att göra något åt. Man kan inte tvinga fram något som inte finns där. Alla klarar dock inte av att hålla sig till det de själva känner, utan ibland kan ändå både lockelser och övertalningar förmå en att göra sådant som inte känns riktigt rätt. Eller som känns rätt för stunden, men kanske inte för långa loppet eller rätt i nyktert tillstånd. Kanske var det därför han ändå ville fortsätta vara bara vänner även efter kyssarna? Eller så är det något annat som lockar mer än du, som singellivets fördelar eller till och med en annan tjej.

Ledsen att behöva skriva de här negativa möjligheterna också, men vi kan ju inte bara ge en sida (/tänkbarhet/teori/möjlig utgång eller vad vi nu ska kalla det) av saken och undanhålla de andra så att du inte ska bli ledsen (eller till och med ledsen på oss). Och du vet ju nog de här sakerna, men när man är kär vill man ju absolut inte se risker och negativa signaler - vem skulle nu vilja det?

Men gör i alla fall ett försök. Vet du, det spelar faktiskt inte så stor roll exakt vad du säger, poängen blir ju ändå den samma, att du vill träffa honom. Orden, minerna, ordföljden... nä, det är inte så viktigt som man skulle tro. Och det finns inget magiskt man kan säga för att få den önskade reaktionen direkt, så det är nog bara raka rör och ärlighet som gäller. Och kanske enkelhet: säg "jag vill tala, ska vi träffas på glass?" Och var inte heller för rädd för att vara "för på" så att du inte gör eller säger något alls - och alltså låter chansen rinna ut i sanden. Han vet redan att du ÄR på, han vet vad du känner - och resten misstänker han. Han är nog beredd på vad du kommer att säga och vilja hursomhelst. Bollen ligger hos honom redan nu, och ibland kan man inte göra något annat än att säga "din tur" (om bollen) och invänta hans beslut. Bittert men sant, för man kan inte tvinga någon annan att känna något visst.

Jag håller tummar och tår!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott