Vet inte vad jag vill med honom

Hej Rädd!

Hmm... Det här var inte lätt. Våga eller inte våga språnget? Vad vinner du och vad förlorar du - det kan du ju hursomhelst inte veta, för du är ju inte klärvoajant. Inte vi heller, så naturligtvis kan vi inte heller berätta för dig hur du borde göra. Vi kan väl kanske slänga ut lite olika teorier, alternativ och påståenden tex från psykologin, men ingen vet hur det går och bara du själv kan välja.

Okej, så du står inför ett val. Men det är väl så här livet fungerar, man ställs ständigt inför olika val och är tvungen att välja utan att ha någon som helst facit eller garanti - och sedan leva med konsekvenserna av det valet. Ibland blir det riktigt skrämmande, tex när förlusterna KAN bli stora (i det här fallet inte bara att såra honom utan även att utsätta dig själv för okända eventuella känslostormar) eller när man känner att man genom att välja en sak väljer bort miljoner andra alternativ. Den moderna människan lider rätt ofta av det här sistnämnda: vi har en massa krav på oss, både från oss själva och från omgivningen, om att uppleva, göra, se och följa så många drömmar, karriärstigar, levnadsstilar osv att vi ofta blir helt hysteriska av tanken på att välja fel. Vi försöker ofta kontrollera våra liv så hårt och pressa in så mycket i dem att det tvärtemot känns som att vi aldrig gör tillräckligt. Kanske påverkar det här din känsla av att du skulle förlora en massa andra killar om du valde en av dem? Gräset är grönare och miljoner fiskar i havet och allt det där?

En annan sak vi slänger ut åt dig nu att fundera på är huruvida du är bekväm och feg nu? Du skriver det själv, att "känner mig trygg i zonen med att vara singel och ha crushes på en massa killar, men om jag inleder en relation med denna kille så kastas jag ut i något som är skrämmande för mig." En aspekt av det kan vara att du vet vad du har just nu, du har ett "etablerat singelliv", typ ett mönster att följa, och det bekanta är tryggt. Det är du som bestämmer. Släpper du in någon, så ger du den människan en del av kontrollen över ditt liv. Inte bara över vad du kan göra en lördagskväll (tex att du anser att man inte får spana och bli förälskad om man är i en relation) utan även över ditt hjärta, dina känslor. Då finns genast risken att du känner saker du inte känt förr, alltså är ute på okänt vatten där du är relativt okunnig. Alla människor börjar ju som nybörjare på relationer, att vara ihop med någon är något nytt att lära sig, något som man aldrig blir fullärd i. Och inte kan du ju kontrollera hans känslor heller för att trygga dig själv. Att vara singel kan kännas lättare: man slipper ta ansvar för andras känslor, få ha det man upplever som kul känslomässigt sett, slipper löften och band... Det behöver i sig inte vara något dåligt, utan är för många en fas i sig i den kärleksmässiga utvecklingen.

En annan aspekt är att kärlek i sig kan vara en av de där livsomvälvande, grundläggande mänskliga upplevelserna som stora delar av världens befolkning ändå strävar efter. Det finns ett sug efter den inbyggt i människan, vilket då oftast tar sig uttryck i romantisk och sexuell kärlek. Du kan uppleva underbara saker genom den, känna himlastormande känslor du aldrig känt förut - och klart att det kan skrämma. Som att stå på kanten till ett bungyjump-torn. Klart att vi överdriver nu, och klart det finns lika många versioner av kärlek som det finns människor och möten mellan olika människor. Men den här inställningen att kärlek är något gigantisk och därför för skrämmande brukar ofta också räknas som en annan vanlig psykologisk utveckling många går igenom och man brukar ta att vara kär på avstånd eller kär i någon man omöjlighen kan få (som idol eller lärare) som typiska exempel. Man får "öva" på att vara kär, men behöver inte ta riskerna och chanserna, varken till de smärtsammare eller de ljuvligare känslorna. Någon dag kommer du att våga hoppet, men är det idag? Med den här killen? Att du känner dig rädd och osäker är kanske de känslor du borde ta hänsyn till, för kan ni bli lyckliga tillsammans ifall du har de här känslorna? Kommer de att försvinna eller är de din intuition? Är de ett skydd, en signal att du inte är redo för/vill ha en relation nu eller en hint om att du egentiligen inte vill ha just honom...? Eller något annat?

En tredje grej att slänga ut i luften åt dig är just att kanske han inte är "rätt" för dig? Vi vill inte gärna fokusera på ord som rätt och äkta när det gäller kärlek, eftersom det ger höga förväntingar och krav och därmed lätt besvikelser. Men man kan kanske veta när någon är direkt fel, eller inte tillräckligt mycket rätt. Eller när man själv inte känner tillräckligt mycket. Se, vi kan bli smickrade av att veta att någon vill välja oss, någon känner för oss - men är det orsak nog att exempelvis inleda en relation med den personen? Är vi skyldiga hen något, bara för att hen har känslor för oss? Det är ofta underligt lätt att inbilla sig att man känner likadant, det är lätt att "smittas" av förälskelse, svårt att veta om känslorna är helt och hållet ens egna. Och totalt omöjligt att se vart de leder, om de tex kommer att förstärkas till stadig kärlek eller svalna bort när det rosaskimrande bleknar? Å andra sidan kan man inte veta om man inte ger det en chans. Måste kärlek vara perfekt för att man ska idas/våga/vilja satsa på den? Måste man känna på rätt sätt - vad är rätt? När är det tillräckligt rätt? Hm... utan alla de här frågetecknen så skulle nog inte kärleken vara alls lika fascinerande..

Slutligen så kan du inte ta ansvar för hans känslor. Du kan inte fejka, säga "låt gå då, vi försöker (...för din skull)" eller försöka förmå dig själv att vara kär i honom bara för att slippa såra honom. Visst är det bra att du inte vill såra honom, but he´s a big boy och står för sina egna val och känslor - det är hans kärleksliv som han måste leva enligt bästa förmåga. Väljer du inte honom, så sårar du honom, men det måste han ta då. Du kan i så fall inte försöka undvika det bara för att det blir obehagligt. Men som sagt, man vet aldrig vad det kan innebära att ta en chans, att ge någon en ärlig chans, att ge kärlek en ärlig chans att få utvecklas. Är kärlek värdelös om den inte är perfekt, om den misslyckas, om den slutar?

Som sagt, vi kan inte välja åt dig, bara kasta ut frågor åt dig och så hoppas vi att du genom att själv svara på dem får hjälp med att välja. Lycka till :) <3

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna