Vad är då känslan av normalt?

Hej!

Tack för din fråga!

Jag vill börja med att säga att det är jättefint att du orkat söka och be om hjälp även fast det krävt mycket av dig. Också jättefint att du känner att du har blivit sedd och tagen på allvar, det förtjänar du. Tråkigt att höra att det tagit flera år och att du fått kämpa för att få dina känslor bekräftade.

Din fråga låter inte dum alls, utan alldeles vettig. Det är helt förståeligt att du har sådana funderingar om du mått dåligt så länge. Många med depression känner och funderar på precis samma och det är inte heller ovanligt att till och med känna rädsla inför att börja må bra igen eftersom det är så pass obekant. Du har också helt rätt i att dina känslor (och andra människors) är värda att bli hörda. Det att någon annan har det värre tar inte bort från det faktumet att du mår dåligt och har rätt att göra det. Det tar inte heller bort från faktumet att du förtjänar stöd, empati och kärlek. Jag hoppas du kan låta bli att sätta allt för mycket tyngd i dina vänners och familjemedlemmars kommentarer för det var mycket oempatiskt av dem att säga så. 

Om jag tolkar dig rätt så funderar du hur det känns att inte vara deprimerad? Som med de flesta, om inte alla, mänskliga upplevelser så är även upplevelsen av gott välmående unikt för var och en av oss. Därmed är det svårt att säga hur det skulle känns för just dig. Nu vet jag inte heller hur depressionen uttrycker sig i just ditt fall, så det är omöjligt för mig att säga vad du skulle och inte skulle känna om du inte var deprimerad. Dock kan man utifrån diagnostiska kriterier för svår depression beskriva hur depression skiljer sig från så kallat "normalt mående". Således går det att, på ett väldigt generellt plan, beskriva hur människor utan depression tenderar att må och känna.

Så om vi svänger om några diagnostiska kriterier för svår depression, så kan "normalt mående" karaktäriseras så här:

• Största delen av dagen, de flesta dagar, upplever man inte känslor av sorg, tomhet, hopplöshet, eller dylikt. Man uppfattas inte heller av andra som att man har det.
• Man känner dagligen ett intresse för vardagliga och/eller sociala aktiviteter (om inte flera, så åtminstone någon enstaka aktivitet) och upplever att dessa/detta ger en glädje.
• Man har dagligen en god aptit och en sund matkonsumtion.
• Man har inte sömnproblem, så som svårt att somna eller att man sover för mycket.
• Psykomotoriken är till synes varken upphetsad eller hämmad, d.v.s. man utför inte mentala och motoriska funktioner snabbare eller långsammare än normalt.
• Man upplever inte att man, nästan dagligen, har en nedsatt förmåga att tänka, koncentrera sig, och/eller fatta beslut. Man uppfattas inte heller av andra som att man har det.
• Man känner sig oftast utvilad och energisk.
• Man har inte dagligen, eller nästan dagligen en känsla av värdelöshet eller obefogade/överdrivna skuldkänslor.
• Man har inte återkommande tankar på döden, återkommande självmordstankar, -planer, eller -försök.

Det här är som sagt endast en beskrivning, som bygger på de diagnostiska kriterierna för svår depression, på hur det kan kännas när man inte lider av depression. Det är med andra ord inget facit för hur man "borde" känna när man "mår normalt". Personligen tänker jag ändå att största skillnaden mellan depression och "normalt mående" är att man som icke-deprimerad ser fram emot saker (även små, vardagliga saker) och framtiden (både snar och avlägsen framtid), samt upplever att man de flesta dagarna har en känsla av livslust/livsglädje även när det inte sker något märkvärdigt.

Det kanske känns som en klen tröst just nu, men du kommer nog att veta svaret på dina frågor när du börjar att må bättre igen. Det kanske inte händer den här veckan, i sommar, eller ens i år, men det kommer att hända. Ha tålamod och fortsätt be om all den hjälp du tycker att du behöver – det har du all rätt till. En dag kommer du att vara fri från din depression och njuta av livet och då kommer du veta exakt hur det känns att vara svårt deprimerad och att inte vara det.  

Och sist men inte minst. Angående det du skrev i hemliga rutan – ja, det är mer än okej.

Ha det bra och sköt om dig!

Kram,

Viveca