ångest?

Hej!

Tack, här hos oss är allt bra och vi är tacksamma för alla frågor vi får! Det är jättebra att du tar kontakt hit så ska jag göra mitt bästa för att hjälpa dig och försöka ge dig lite klarhet i din situation.

På basen av det som du beskriver är ångest absolut en möjlig förklaring på det som du upplever. Ångest kan vara något som man kan känna av nästan hela tiden eller så kan det vara något som triggas av vissa specifika situationer eller sammanhang. Det kan ta sig uttryck på väldigt olika sätt och variera från situation till situation samt person till person. Vissa får väldigt tydliga fysiska symtom som t.ex. ökad puls, ökad andning, svettningar, panikkänslor. För andra kan det vara en förlamande hopplöshetskänsla eller oroskänsla som nästan inte syns alls utåt. Det är väldigt individuellt. Vill även nämna att ångest är en helt vanlig och naturlig känsla som inte är ett problem i sig. 

Det är också fullt möjligt att du är en person som har lite högre känslighet och som har lättare för att oroa sig och övertänka. Om du känner att din oro/ångest är något som förhindrar dig i din vardag och får dig att må dåligt eller att du till och med börjar undvika vissa saker eller situationer tycker jag absolut att du ska försöka hitta någon att prata med. Någon som kan stöda dig och ge dig metoder för hur du ska hantera din oro/ångest. Även om dessa känslor är helt naturliga kan dom absolut bli ett problem och man har ALLTID rätt att söka hjälp. 

Jag kan tyvärr inte ge dig någon diagnos via vår frågetjänst utan jag rekommenderar varmt att du tar kontakt med någon som kan hjälpa dig att göra en utredning om du känner att du vill ha en diagnos och få hjälp med dina bekymmer. Du kan t.ex. vända dig till en skolkurator, skolcoach, hälsovårdare, lärare, förälder eller någon annan trygg vuxen som kan hjälpa dig. Du kan även ta kontakt till din hälsovårdscentral och förklara ditt problem och be att få träffa någon som du kan diskutera med kring vad exakt det är du känner och hur du ska gå vidare med det här.

För att få en riktig diagnos kräver det att du träffar en läkare som kommer att ställa dig frågor angående din situation samt ge dig några frågeformulär som du ska fylla i. Ibland går det snabbt att få en diagnos och ibland kan det ta lite längre tid. Jag kan ge dig lite tips på hur du kan förbereda dig inför ett läkarbesök eller psykologbesök.

• Skriv gärna upp på förhand allt vad du vill ta upp med läkaren/psykologen. Man kan lätt fastna på en detalj och sedan glömma bort allt annat man ville fråga eller berätta om. Om man pratar med någon första gången kan man lätt få en liten blackout i stunden. Jag kan rekommendera att du skriver en lapp med alla dina frågor, tankar och funderingar och ber att få läsa upp den i början på besöket.

• Det finns vissa saker som kan hjälpa både dig och den du träffar att få en tydligare bild kring din situation. Så det finns en del frågor som du kan fundera på för dig själv och sedan skriva ner svaren och ta med dom på en lapp till besöket. T.ex. När du känner oro eller ångest, var känns det i kroppen? (bröstkorgen, magen, hela kroppen osv). Hur länge har du haft dessa känslor? Började dom komma i en viss ålder eller har du känt oro större delen av livet? Har något hänt på sistone som fått dig att känna dig mer orolig eller ångestfylld? Hur ser din vardag ut för tillfället? Har du mycket på gång i ditt liv som skapar stress? I vilka situationer får du oro eller ångest? Hur känns din oro eller ångest och hur tar den sig uttryck? (hjärtklappningar/förhöjd puls, illamående, förändringar i din andning, skakningar i kroppen, yrsel, ont i magen, tunnelseende, gråt, utåtagerande, svårt att sitta still) Det här är bara några exempel på fysiska symtom på ångest men om du märker av andra förändringar i din kropp eller i ditt psyke när du känner oro så skriv gärna upp det också. Känner du att din oro/ångest är något du måste dölja för andra? Undviker du vissa saker/situationer på grund av din oro/ångest?

• Var ärlig och försköna inte vad du känner. Om det är första gången man öppnar upp om sina känslor och sitt liv kan det kännas väldig svårt och besvärligt. Kom ihåg att människan du talar med jobbar med det här och det finns inget du kan säga som dom skulle döma eller som dom inte har hört förr. Var så ärlig som du bara kan, det hjälper dom att göra sitt jobb bättre och då hjälper du dom att hjälpa dig. Det är alltid svårast i början när man ska tala med någon, det kan kännas obekvämt och konstigt först men låt det inte skrämma dig, efter att tag vänjer man sig och det kommer börja kännas bättre.

• Ställ frågor och våga be om hjälp. Om något blir oklart är det viktigt att du vågar fråga tills du förstår. Kolla på listan du skrivit innan besöket och checka av att du fått svar på allt vad du funderade på. Om du känner att du inte blir erbjuden den hjälp du tror att du skulle behöva har du rätt att be om mera. Man behöver inte ha världens största problem för att ha rätt till stöd och hjälp. Du ska inte känna att dina problem inte är tillräckligt allvarliga. Man behöver INTE ha en diagnos för att förtjäna hjälp/stöd. 

• Allra viktigast är ändå att man inte ger upp. Ibland går besöken inte som man tänkt sig, ibland får man inte de svaren man vill ha eller den hjälp man skulle önska. Man kan känna stor besvikelse och en ovilja att försöka kämpa vidare men ge inte upp! 

Jag hoppas att du känner att det här var till någon hjälp. Du är helt tydligt en väldigt smart och analytisk person som har en god självinsikt och emotionell intelligens. Jag har inga tvivel på att du kommer klara det här även om det kan vara en uppförsbacke. Kom ihåg att det sällan finns någon quick-fix och att såna här saker kan och får ta tid. Minns även att du inte är ensam och att det finns människor runt omkring dig som förstår och vill hjälpa. Jag hoppas att du får det stöd du behöver och förtjänar och att du skickar in till oss på Decibel igen ifall det är något som blev oklart eller om du har något annat som du funderar på. Lycka till!

Varma styrkekramar!

Rosanna