Detta har varit svårt för mig sistone, för jag älskar verkligen min mormor. Hon har lärt mig allt i livet som är till nytta och hon har varit alltid här för mig.
Det var en dag i februari som jag fick reda på att mormor diagnoserades med cancer. De kändes som att min hjärta stannade. Jag grät i flera timmar. Jag är ännu deprimerad och har många gånger haft självmordstankkar och till och med försök. Jag skär mig för att det känns som att de skulle bli bättre men de gör de inte. Men nu när jag vet att hon kommer inte vara här länge gör väldigt ont.. Jag råkar knappt gå till skolan för att jag är totalt utmattad. Men min pokerface är väldigt bra. Så jag kan gömma bra hur jag känner och mår inuti mig.
Alltså lungcancer leder till döden. Man kan inte bli frisk av de. Men man kan få tid att leva längre. Men de var så dåligt redan med henne när den spreds till magen. Först trodde jag att hon skulle få mera tid att leva. Som en halv år till. Först en tid mådde hon inte alls lika dåligt som jämfört med nu. Hon kunde gå och var pigg. Nu kan hon inte röra på sig och kan knappt röra på sig eller prata. Jag är och hälsar på henne så ofta jag kan och lämnar bort mina vänner och de vet hur situationen med mormor är och de fattar, iallafall vissa. Förra vecka började hon må extremt dåligt och allt blev värre. Men denna vecka var värst. Man skulle kunna säga att hon är i liv 15% av 100%.
Mamma kom och väckte mig och berättade att mormor är i en akut situation och kommer bara leva några dagar/ en vecka till. Då föll min hjärta för att faktan att ingen kan hjälpa hennes lidande. Och min mormor berättade för mig när jag var 8 år gammal att hon skulle vilja hänga sig för hon hatar hennes liv. De var bara jag och hon vid vår villa. För att jag och hon kunde tala precis om allt. Och mormor fick lungcancer för att hon rökte mycket.
Nu när jag vet att de är sista tiden med henne kvar känns tungt. För jag bär både på mina egna problem och försöker hålla mamma uppe. Hon mår jävligt dåligt just nu. Pappa är ända i familjen som håller oss båda uppe. Jag är verkligen tacksam för att han finns.
Idag 26.3.2022 fick jag reda på att mormor ska få somna in.. Jag försökte hålla min pokerface men gick till toaletten och grät lite och torkade bort tårarna och kom ut som ”vanligt”. Mormor får själv välja när hon vill somna in. För hon vägrar i denna situation något maskinhjälp för att hon pekar inte lida.
Mormor och morfar har aldrig riktigt haft det bra. Jag menar de är nog gifta men de trät ofta. Mormor vill inte riktigt se morfar nu och morfar provar nog ringa henne men hon vill inte riktigt prata med han.
Idag fick jag också reda på att morfar kommer inte på mormors begravning.. Det sårade mig mycket men mamma berättade att det är bättre att han inte kommer. Mamma och min moster blockerade morfar från mormors mobil och kanske av deras med. Och nu sårar de mig att jag kommer inte ha kontakt med han nåmer.
Morfar och jag har alltid varit väldigt intresserad av fotboll för jag spelar själv fotboll. Han kom nästan alltid och heja på mina matcher och de betydde mycket. För min morfar är nämligen en alkoholist.. Inte en dålig person mot mig men han brukar dricka ofta och strunta i andra. Han blev lätt sur. Och jag visste inte ens att han drack före jag blev 10. Nu är jag 13
Mig sårade mycket de att mormor skyller på sig själv att inte hon kommer se min födelsedag på sommaren eller att se min konfirmationsfest nästa år och se mig köra me moped och traktor. Hon skyller på sig själv att allt är hennes fel. Men de är inte så. Ja jag vet att alla kommer att dö men jag vill att alla skulle få dö på en bra sätt.
Denna år har varit en rena helvete för mig och kommer inte bli bra nåmer. Jag vill verkligen ta livet av mig så mycket men jag skulle inte kunna göra de mot pappa eller mamma. Pappa är som min bästa vän.
För på sommaren kommer jag spendera mycket tid troligen vid vår villa. Men de kommer inte kännas nåmer samma. För när mormor var i bra skick ännu gick vi alltid med båten och fiska. De var alltid roligt. Men nu kommer de inte hända nåmer. För att mamma är inte intresserad att fiska och pappa jobbar så mycke så han kan sällan komma till villan.
Jag försöker verkligen hålla mina vänner uppe. Jag bryr mig så lite av mig själv
Många säger att de kommer årdna sig men de kommer tyvärr inte göra de. Jag har suttit här och skrivit detta i en timme för att kunna skriva något. För de e så mycke jag skulle kunna skriva.
Jag har nämligen ingen att prata med om denna situation för ingen av mina närmaste vänner har förlorat någon i cancer. Jag skulle verkligen vilja ha någon att prata med om detta. Någon som har gått igenom samma hemska saken som jag.
Min crush som jag brukar snappa med och prata med varje dag (nästan) har förlorat en väldigt nära familjemedlem i cancer. Han har jag pratat om detta, men jag vill inte prata riktigt om såna här saker för att han förlorade honom inte så länge sen. Och jag vill inte förstöra hur han mår just nu i dag.
Min liv kommer vara kaos nu. Men jag vill inte förlora mot depression. För jag vill verkligen leva för min mormors skull.
Jag sitter nu tårarna rinnande i min rum och dricker novelle. Novelle är bäst:D
Jag skulle kunna berätta ännu mer och skriva fast en hel bok om vad har hänt nu om denna sak och hur jag mår om denna sak.
Jag säger förlåt för att du behövde läsa denna långa meddelande för jag har alltid haft svårt om att tala hur jag mår men nu tänkte jag de var bra att skriva här för min vän sa att jag skulle göra de. Och jag vet att du läser säkert denna och du vet inte hur tacksam jag är för att ha dig<3 Du är verkligen en life saver<3
Men sorry för en lång meddelande igen. Hoppas ni har en bra dag:) Tack verkligen för att ni finns att skriva till
Fuckcancer
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för ditt fina meddelande. Jag är ledsen att höra att du går genom så här besvärliga saker just nu. Det är aldrig lätt när en nära anhörig är sjuk, eller att överlag behöva fundera på knepiga teman som döden. Det känns av i din text hur nära du och din mormor är varandra, och att ni bryr er mycket om varandra.
Du behöver absolut inte be om ursäkt för att du skriver långt, det är helt okej, det som ska ut så ska ju ut liksom :) När man inte mår bra så hjälper det ofta att få prata och berätta det man känner till någon, även i textform. Såna gånger som du skulle vilja prata med någon men inte riktigt vet vem så kan det också kännas lättande att skriva ut sånt som du känner i en dagbok, även om dagboken inte svarar. Jag tror nog dina vänner har förståelse för ifall du ofta vill prata om det här just nu. Det är ju ändå en stor del av ditt liv som ändrar! De kanske inte helt kan relatera till precis allt med situationen, eller alltid veta vad de ska säga, men jag tror nog de vill finnas där för dig ändå.
Det är också bra att du och din crush kan prata. Jag tror inte du behöver vara så rädd för att du ska ”dra ner honom” eller nåt sånt, för ofta känns det bara bra att få berätta om såna här saker också i efterhand, det kan kännas terapeutiskt. Man vill ofta få prata om en närstående person som gått bort, men folk kan vara rädda att fråga, så om du vill så kan du ju be din crush berätta lite om den person som var nära honom, ifall han vill dela med sig. Ifall du är orolig för om du är ”för mycket” så kan du ju också säga det till honom, exempelvis ”jag är rädd att jag ska dra ner dig i jobbiga tankar när jag pratar så mycket om det här, kan du berätta för mig ifall det blir så?”.
Jag hoppas också att du kan prata med din mamma och/eller din pappa om det som händer, de går ju genom samma process just nu.
Även om ingen annan i din familj har speciellt stort intresse för att exempelvis fiska, så kanske det är nåt som du så småningom kan bli bekväm med att göra ensam..? Det kan kanske bli en stillsam egen stund att få tänka på minnen med din mormor, och också sådär allmänt slappna av en stund.
Med tiden kommer det kännas fint att kunna fira de saker som ni brukade göra tillsammans du och din mormor, och att berätta om minnen som ni haft ihop. När min farmor var sjuk i cancer och jag hälsade på henne de sista gångerna på sjukhuset så pratade vi om allt möjligt tillsammans, medan hon ännu var så pigg så hon kunde prata. Jag tror att hon öppnade sig mera än annars för att hon visste att hon snart skulle dö, och att det inte var någon vits med att hålla inne saker. Jag önskar nu i efterhand att jag hade skrivit ner mera vad vi talade om, och olika minnen som vi haft tillsammans. Så det kan jag ge dig som ett tips, att skriva ner dessa saker nu medan du kommer ihåg dem tydligare än vad du kommer göra sen. Min farmor var mig också väldigt nära och jag växte upp i huset bredvid så jag var ofta där. Hon var den som alltid peppade mig att tro på mig själv. Så när hon dog 2015 så kändes det som att min värld gick helt sönder, även om jag var beredd på det.
MEN det blir nog bättre sen, dag för dag. Saknaden finns där, den far aldrig helt bort, men den blir varmare och inte lika ”stickig”. Med tiden börjar man fokusera mera på allt det fina de gett en, och allt det som gjorde ont där kring tiden för döden bleknar.
Det är absolut värt att leva vidare. När du lever vidare, så lever en fin bit av din mormor med dig. För hon kommer alltid finnas med dig – både genom er gemensamma släktlinje och i dina tankar, i dina känslor. Allt hon någonsin gett dig bär du med dig. Det far ingenstans, fast hon behöver gå vidare. Bästa sättet att hedra hennes minne när hon är borta är att ta all den kärlek hon burit för dig med dig i ditt hjärta, och gör ditt bästa för att vara en bra person både åt dig själv och åt andra. Jag känner ju inte din mormor tyvärr, men jag är ändå säker på att hon skulle vilja att du levde vidare och gjorde det bästa av ditt liv. Det är det finaste sättet att fira allt det goda som hon gett dig.
Om du känner att dina tankar på att skada dig själv blir överväldigande så skulle jag absolut vilja att du gick till någon professionell och pratade om det. Exempelvis kuratorn på din skola finns till för såna här situationer!
Det är ledsamt det du berättar om din morfar, men där tycker jag nog att du ska få välja helt själv om du vill fortsätta ha en relation till honom eller inte. Om det är viktigt för dig så tycker jag att du ska få ha det, på ett sätt som passar dig och som är på dina villkor, till exempel genom att prata i telefon ibland.
Det låter som att du försöker ha en stark fasad utåt. Det är förståeligt att man inte vill visa utåt hur otroligt jobbigt saker är för stunden, men det är HELT OKEJ om du exempelvis behöver gråta och gör det fast det är folk nära. Jag tror vi människor överlag i detta samhälle skulle må bättre av att våga visa våra känslor mera öppet. Känslor är naturliga, alla har vi dem, känslor är vackra och tjänar ett syfte. Sorg är baksidan av myntet med kärlek, och inget man behöver skämmas över. Att våga visa sig svag är något av det starkaste en person kan göra!
Jag önskar dig allt gott, och du får jättegärna skriva in igen om du behöver. <3
Stora kramar! //Kix
1 Kommentarer
❤️E 27/03/2022 10:00am (2 år sen)
Hej!
Jag ville bara säga att fastän allt känns otroligt hopplöst just nu, så blir det bättre. Det kanske kommer vara väldigt svårt i år men nästa år så kan det redan vara så att det är åtminståne lite bättre, För allt ordnar sig. Å du är en så stark person och jag vet att du slipper igenom detta bara du inte ger upp. Livet kommer med alla sorts utmaningar som man bara måste stå ut med fastän det känns som ett helvete. Om du vill kanske du skulle kunna gå till skolkuratorn fastän det känns svårt att prata om detta med någon. Och det skulle vara bra om du skulle kunna trappa ner på ditt självskadebeteende för det är inte bra, Det finns andra sätt att känna fysisk smärta ifall det är det du söker efter, t.ex. Du kan ta ett gummiband och smätta det på din arm eller hålla i en iskub eller annat kallt. Som du sa så hjälper inte självskadebeteende till något fastän det känns som om det skulle. Och det är bra att visa dina känslor istället för att stänga dem inne, du blir inte svagare av att låta dem visas. Snälla ge int upp, för din egen skull. Du är viktig och älskad av många. Jag hoppas du börjar må lite bättre snart.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar