Jag hade liknande symtom till och från när jag var 10-12 år men sedan försvann de och jag hade inga problem på många år. Sedan bröt allt ut igen från ingenstans. Sedan januari nu har jag haft ett konstant illamående som ibland är så hemskt att det känns som att jag ska spy och jag har svårt att äta. Ibland är det dock inte lika starkt och jag kan vara mer som vanligt. Jag har inte spytt en enda gång sen det började.
Jag trodde först att det var magkatarr så jag fick medicin mot det, som inte hjälpte ett skvatt. Jag har gjort blodprover, gastroskopi, ultraljud av magen och en neurologisk undersökning. Jag är helt frisk enligt dessa tester. Läkarna tror inte att jag har några fysiska problem, förrutom kanske "vanliga" magproblem.
Illamåendet har påverkat HELA mitt liv. Jag har svårt att vara i skolan på grund av rädsla att spy. Jag är livrädd för att spy, speciellt bland folk. Alltså inte att jag är rädd för att vara bland folk överlag, är inte särskilt blyg av mig. Det skulle bara vara så himla pinsamt att spy när någon ser, pga det hade jag hög frånvaro från skolan i våras. Jag vågar heller inte göra många saker som jag gjorde utan problem förrut. Om coronaläget blir bättre så skulle t.ex vi eventuellt åka på språkresa från skolan. Detta känns totalt otänkbart trots att det egentligen är något jag vill göra.
Vissa dagar är illamåendet alltså så hemskt att jag bara sitter hemma i mitt rum och gråter. Det påverkar mitt humör så otroligt mycket. Jag går till en terapeut eftersom jag har börjat inse att det är psykiskt till stor del. Min terapeut har sagt att jag måste utmana mig själv och inte isolera mig när jag mår dåligt. Men det är så svårt. Jag fick recept på anti depressiva/ångestdämpande av läkare. Det var jag som hade pushat på och velat ha dem, jag ångrade mig snabbt då jag åt dem en dag och genast mådde ännu mer illa. Jag läste också om hur svårt det kan vara att sluta med sån medicin och hur hemska biverkningarna kan vara osv.
Kommer jag någonsin slippa detta? Jag vill bara må bra. Är det möjligt utan medicinering. Kan jag må bra på ett mer naturligt sätt? Jag vet att ni kanske inte kan hjälpa mig så mycket med mitt problem, men jag behövde verkligen skriva av mig.
Desperat
Rehabiliteringsrådgivare på Psykosociala förbundet rf. Camilla svarar
Hej!
Förstår att du har det jobbigt och behöver skriva av dig! Det är klart att det påverkar vardagen jättemycket att gå med ett ständigt illamående. Emetofobi, är precis som namnet säger en fobi, som yttrar sig som en överdriven rädsla för att spy. Vissa har fobi för att de själva ska kräkas medan andra är rädda för att råka ut för att någon annan börjar spy (rädsla för smitta). Handlar det om att man som i ditt fall har en skräck för att kräkas offentligt så kan det i botten handla om en social ångest.
Det är bra att du sökt hjälp och gått till läkare för att utreda att det inte är något fysiskt fel bakom detta. Och det är fint att du går hos en terapeut och det tycker jag du ska fortsätta med, och jag kan bara hålla med om de råd som hen gett dig att du ska försöka att inte isolera dig utan försöka att leva ett så normalt liv som möjligt. Hur svårt det än kan kännas, så försök att utmana dig själv, i små steg förstås, att klara vardagliga saker.
Prova alla de små tips som finns för att lindra ångest, rör på dig i naturen, ät bra mat, prova mindfulness övningar (såna hittar du på nätet), lär dig kontrollera din andning (eftersom ångest och illamående ofta ger en högre puls) t.ex. med denna enkla övning: Ta några djupa andetag genom näsan. Slappna av i axlarna och magen. Andas långsamt in genom näsan och räkna till fyra under tiden. Håll andan och räkna till två. Andas långsamt ut genom näsan och räkna till fyra igen. Håll andan ute och räkna till två. Fortsätt övningen fem till tio gånger.
Angående medicin så behöver du tänka på att det ofta tar 2-3- veckor före en medicin börjar verka och det kan ta ännu längre innan man börjar känna någon effekt. Det är inte heller ovanligt att man i början mår t.o.m. lite sämre, så det kunde nog vara en bra idé att ge medicinen en ny chans! Frågor kring mediciner, ev. biverkningar mm. så ska man diskutera med sin läkare.
Kognitiv beteendeterapi är något som kan vara till bra hjälp vid fobier och ångest så det är något som du kan fundera på. Legitimerade psykoterapeuter hittar du t.ex. via Fpa:s sidor. Man kan ta direkt kontakt med terapeuten, gå privat och betala avgiften själv eller så ansöker man via Fpa (rehabiliterande psykoterapi) och får då en del av ersättningen (60-70%) ersatt av Fpa!
Mvh, Camilla
1 Kommentarer
J 24/08/2021 5:05pm (3 år sen)
Hej! Ville bara säga att jag har haft samma symptom som dig med illamående dagligen sedan lågstadiet. För mig var det helt psykiskt och handlade om generaliserat ångestsyndrom. Det kan vara jävligt jobbigt, men med rätt medicinering och terapi kan det också bli jävligt bra till slut. Kämpa på, du är absolut inte ensam. (och gällande medicineringen så var det för mig värt att ta ner ångestattackernas kraft och intensitet, man orkar på så sätt kämpa mer i vardagen och utmana sig själv, och jag slutade efter nåt år koppla alla situationer till illamående och ångest över illamåendet. men svårt att sluta är det. det finns för och nackdelar med allt :)) slutligen: det KOMMER bli bra för dig också, trots att det kan ta ett tag!!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar