Katetern är på plats, i nästa vecka skall jag med sjukskötaren gå igenom hur den fungerar och så får ja lära mig att tömma den själv. Jag håller på mellan två lägen, emellanåt e ja dålig å emellabåt bra. Jag gråter myki, har myki smärtor även fast jag har smärt medicin på!
Själva frågan e, jag e ju 12år men klarar int av att sköta min hygien, har berättat att det är jobbigt, blir duschad ca 4ggr i veckan eftersom cvkn byts ofta, jag skrev i mitt andra inlägg att det tar så ont att jag gråter. Ja idag blev jag duschad o ja grät genom hela duschen, de tog så sjukt, hade två med mig och de försökte lugna ner mig, jag har berättat åt dem att jag tycker det är en jobbig situation. De förstår men inte jag, 4ggr i veckan jag orkar int, hur ska ja vara för att int gråta? Finns det nå sätt att ta emot smärta? Det är hopplöst. Ni vet inte hur sjukt det tar.
Psykologen går det helt bra med. Och pizzan e i magen för länge sedan åt den dock vid sjukhuset och bara en liten bit men iallafall. Min person som umgås med mig kommer börja vara med i duschen, för hon o jag passar bra ilag hon e ju endå inom sjukvård. De e jobbigt pinsamt och tungt!! leukemitjejjen
Ungdomsinformatörerna Liselott och Lena svarar
Praktikant vid Decibel Angelica svarar
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Hej leukemitjejen!
Oj vad härligt att du hörde av dig igen - vi har tänkt på dig! Och skönt att höra om din "person" och om pizzan. Och om böckerna. Hoppas att de hjälper dig att tänka på annat så mycket som möjligt! Fråga bara ifall du vill ha lite boktips ;)
Det är svårt för oss att föreställa oss hur sjukt du har - det kan nog ingen som inte gått igenom det själv göra. Så därför är också vårt tips idag att försöka hitta sådana "jämlikar" som gått igenom liknande saker. Kanske din person kan hjälpa dig att tex hitta diskussionsforum eller liknande ställen där sådana som gått igenom svåra smärtor av en eller annan anledning diskuterar, stöder varandra och delar erfarenheterna. Kanske din psykolog känner till liknande ställen, kanske finns det via barnsjukhus både här och i Sverige? Ibland kan så enkla psykiska saker som att veta att man inte är ensam om att ha upplevt svåra smärtor hjälpa mer än man tror. Fortsätt också att använda både psykologen och din person så mycket du kan som stöd, tröst - och till och med kramar! Fysisk närhet kan sätta igång kroppens egna belönings- och njutningshormoner och de kan hjälpa dig att klara av smärtorna.
Jäääääättelik styrkekram till dig, vännen, och hoppas att det fortsätter gå så här bra med behandlingarna. Minns att du är en speciellt starkt lysande stjärna <3 <3 <3
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott, Sanna och Lena och Storasyster Angelica
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar