Har en mycket skrämmande operation framför mig, benmerg skall tas från min mamma o läggas in i mig, min kropp har körts ner på lägsta som går. Hoppeligen får mylomet dra åt skogen, efter detta får ja absolut inte anstränga mig något. Tillbaka till numer 1. Alltså jag orkar inte jag står int ut när andra sköter mig, jag hatar att känna mig liten precis som en hjälplös bejbis. Här blir man tvättad, matad o bytt på. Alltså påriktigt vill jag kunna äta själv, tvätta mig själv o ha riktiga trosor som inte innehåller en blöja. Den e så hemsk och stor, de e ju nog nå barn blöja men den eså hemsk så HEMSK! Å nujust då jag inte kan ha några kläder på mig bara blöja o en massa slangar känns det så assigt Mina vårdare e fina typer idag har jag gråtit så gott som hela dagen förutom när hon Tina läste en bok åt mig. min mamma o allihopan har kommit hem och gått igenom en massa undersökningar o reningar o blablabla... Fick ett jätte fint pärl halsband med röfa kulor o i varje kula inne i kulan finns ett hjärta, nu ede skönt att umgås med familjen o när jag blir skrämd och rädd o ledsen få krypa upp i den famn som jag är mest trygg i mammas o pappas famn o de eså skönt idag satt jag en go stund och mamma kände mig genom håret det betyder oerhört mycket för mig, att någon är nära, men på operationssalen får ingen vara med förutom Tor min nalle. O de som opererar förståss det känns så hemskt att bara kastas mellan liv och död. Idag kände jag riktigt hur jag inte fanns mera det var nästan som om jag stod med Fia och blickade ner på jorden o sa kämpa en liten tid till så får ni se sedan vilken härlighet som väntar- en känsla av att jag fått smaka på himlen... Jag hoppas min operation går bra eller jag Tror den går bra. Sedan är det efteråt som vi ser då. En dag i taget, ett andetag i taget. Nu gråter jag vidare någon kommer säkert in snart. De hr det ganska jobbigt här nu de e flera som e dålig här. Barn varför skall lilla späda jag lida av cancer ja just det har ni hört på 135cm väger jag 27kg å e 12 år. Jag e mager liten och späd ett litet barn som hr två önskningar endera att stanna kvar på jorden eller att köra med Änglarn på en snbb motorväg opp till Fia puss&kram och godnatt <3

Praktikant vid Decibel Angelica svarar
Storasyster Jenny svarar
Ungdomsinformatören Sanna svarar
Vännen, nu skickar vi på kontoret personliga svar åt dej. Vi vill säga våra egna saker nu, även om vi alla tänker på dig och bryr oss om dig precis lika mycket. Håll koll på den här sidan, det dyker upp fler svar snart...
Angelica vill säga det här:
Älskade vännen,
Ååååååååh gumman vad vi lider och gråter här med dig, riktigt så hjärtat gör ont. Jag önskar så att jag kunde ge dig ett svar på varför du måste ha det så här jobbigt, men det kan jag inte. Jag bara ber och önskar och hoppas och tror att allt blir bättre. Det måste det bli. Hur det än går så blir det bättre, älskade älskade vännen.
Du har ett par tuffa veckor framför dig nu. Först operationen och sen tiden efter det. Du kommer att behöva en tid att återhämta dig på efter operationen, men då blir det förhoppningsvis bättre sen. Med tiden. Det klarar du. Tänk vad mycket du har klarat av redan, tänk så mycket du har gått igenom! Det här är bara ännu en resa och ännu en kamp du måste gå igenom. <3 Du är en så stark liten kämpe som ser det positiva i livet och jag blir glad i själen när jag läser om pärlhalsbandet, om Tina som läste ur boken för dig och om mamma och pappa som finns där när du vill krypa upp i deras famnar.
På operationen får du bara ha Tor med dig, men tänk på honom som att han representerar all trygghet du får från dina föräldrar och vårdare. Tor är pärlhalsbandet med hjärtana, Tor är dina föräldrars kärlek och Tor är allt som betyder mycket för dig. Försök hitta samma trygghet i Tor som du får av alla de här sakerna. Och tänk positiva tankar. Också när du ska opereras. Jag kan inte förstå hur det känns för dig, för jag har aldrig upplevt något sånt som du går igenom nu, men jag kan bara föreställa mig hur rädd du är. Låt inte rädslan ta över. Tänk på mamma och pappa, tänk på allt fint du fått vara med om i ditt liv. Och tänk på att det kommer en fortsättning. Även om du får kämpa lite till.
När du opereras: tänk att du kommer att överleva. Låtsas som om du är någon annanstans, på en strand eller på en äng. Solen skiner och värmer dig och du är frisk. Riktigt känn solens strålar på din hud och se de vackra blommorna runt omkring dig. Var där när allt känns som tyngst. Hitta en lugn plats inom dig dit du kan fly. Jag har också en sån plats. Jag brukar fantisera om att jag sitter på varma klippor någonstans i södern. Framför mig finns ett härligt vattenfall och jag hör bruset från vattnet. Ibland lägger jag mig ner på klipporna och bara lyssnar. På fåglarna och på bruset från vattenfallet. Jag har aldrig varit där, jag har aldrig upplevt något sånt, men när jag behöver tänka tankar som ger mig ett lugn så går jag till det där stället. Som bara finns i min fantasi.
Vännen, tro på Gud och tro på dig själv. Tro på att du kommer att klara det här. Som du själv skriver: en dag i taget, ett andetag i taget. Jag tror massor på att din styrka kommer att ta dig igenom det här.
Jag tänker på dej och skickar jättemånga varma kramar åt dig, du har en speciell plats i mitt hjärta <3
<3 från Angelica
Här kommer Sannas tankar:
Jag vet inte vad jag ska skriva som Angelica inte redan satt ord på. Vi har ju fått följa dig på din väg genom sjukdomen nu en tid, det tackar vi för och du kommer också för evigt att ha en speciell plats i mitt hjärta <3
När jag skriver att vi fått följa din väg genom sjukdomen menar jag att du ju oberoende av hur det kommer att gå, kommer ut på andra sidan av sjukdomen är det sen till livet eller till himlen det vet ingen. Vi hoppas av hela våra hjärtan att du ska få komma ut på andra sidan till livet, för du har ju fått så kort tid ännu här i livet. Det är så mycket du ännu borde få uppleva. Både roliga och mindre roliga saker förstås, men det är ju det som är livet, uppåt och nedåt.
Vi ska hålla tummar och tår och allt som går att hålla och knäppa våra händer för att allt ska gå bra under din operation imorgon och även efteråt. Hör av dig så fort du vaknar, så vi får veta att allt gått bra.
Angelica har läst in sig på benmärgstransplantation så att vi ska veta lite bättre vad det exakt är du ska igenom och det låter som att det kan komma en ganska så tuff period även efter själva operationen, kanske värre än det egentliga ingreppet. Men som jag känner dig är du en seg och uthållig kämpe, du kommer att ta dig genom även detta, med trons hjälp kan man förflytta berg sägs det ju ;)
Jag är så jätte glad och tacksam över att du velat dela med dig av din vardag till oss. Dina tankar och upplevelser. Det här skärt i hjärtat många många gånger och tårarna har trillat ner från kinderna. Men ändå så märker man att bakom allt det där eländiga som du måste genom så har du ändå en stark livsvilja och kan ta det mesta på rätt sätt. Det är nog en gåva som inte många har skulle jag tro. För att nu ännu gå tillbaka till operationen, hoppas de kan berätta steg för steg hur det kommer att gå till för dig så kanske det känns mindre skrämmande. Tur att du iaf får ha Tor med dig, gör som Angelica skrev och försök tänka att mamma, pappa och alla de andra också är med dig genom Tor <3 De kommer ju helt säkert att vara med dig i själ och hjärta men det blir kanske mera verkligt genom Tor. Att ha sitt egna sommar och sol ställe att söka krafter ur är också en jätte bra idé. Det bästa är ju att det finns inga begränsningar, du kan bestämma precis vad du vill och allt kommer att uppfyllas. Kanske ett helt berg av glass finns där eller en massa lösgodis. Man kanske inte behöver gå på detdär stället utan flyger fram och slår kullerbyttor i luften, vem vet det är bara du som skapar och bestämmer hur just ditt paradis ställe ska se ut :D
Jag kommer också att tänka på dig imorgon och sänder all värme och styrka jag har för att allt ska gå bra så att vi kan fortsätta våra "samtal" nästa vecka <3 <3 <3
Kramar från Sanna
Storasyster Jenny vill att du ska veta det här:
Finaste finaste du! <3
Först vill jag bara sända dig massor med kramar. Känner du dem?
Sen: du har gått genom en massa svåra saker, och jag tror starkt på att du kommer ta dig genom operationen också. Du har kämpat så länge redan, och kommit så långt. Jag har följt med dina frågor från sidan, och varje gång vill jag bara hoppa in i bilen och komma dit och paja dig på huvudet och säga att allt kommer bli okej. Hålla dig i handen och få dig att glömma all smärta för en stund. Jag har genom dina texter sett vilken otrolig styrka du har, och vilken kämpe du är. Du är bara 12 år och har redan gått genom mer än vad nån människa nånsin ska behöva göra. Men just därför tror jag också att allt kommer gå bra, för du är inte färdig med ditt liv på jorden, du har ännu så mycket att se, göra och uppleva. Det kommer att komma toppar och dalar, du kommer att skratta och gråta. Allt sånt som hör livet till. Du har mycket kvar att uppleva vännen.
Du skrev att tron är en viktig del i ditt liv. Tron på Gud, morgondagen och framtiden. Och vet du, jag tror med dig. Vi tror alla här med dig. Hela dagen imorgon kommer du att vara i våra tankar. Även om du bara får ha Tor där med dig då du opereras, så representerar han så många människor och så mycket kärlek – precis som Angelica också skrev. Då du ser på honom så försök också se föräldrarna, vårdarna och Decibel där också. För vi alla finns med dig hela vägen. Kanske inte fysiskt, men i tankarna. Försök att känna våra kramar och försök tänka att du sitter i dina föräldrars famn och håller oss i handen. Försök ta djupa andetag och tänk att allt kommer bli bra. Vi kommer att hålla tummar och tår för att allt ska gå bra! Vi är med dig hela vägen.
Jag önskar att jag kunde vifta med ett trollspö och göra så att du skulle bli frisk på en gång. Jag önskar jag skulle ha råd och tips att ge på vad du kunde göra för att slippa cancern och bara få må bra igen. Men du, när du är rädd imorgon och allt känns hopplöst och skrämmande så försök tänk på allt du klarat av hittills. Jag såg en text idag på nätet där det stod ungefär så här: ”När du tvekar på hur långt du kan gå, tänk på hur långt du redan har kommit. Tänk på allt du har gått igenom, alla svårigheter du klarat av och alla rädslor du har vunnit över”. Försök tänk på det imorgon, för jag tycker det passar så bra in på dig. Du är en sån kämpe. Och jag tror massor på dig.
Du är så otroligt stark vännen, och jag hoppas, önskar och ber för att det ska gå bra för dig imorgon. Och du: du är inte ensam. Vi alla är med dig hela tiden. Vi finns här.
Skickar dig de största styrkekramarna som finns! <3
// Jenny
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar