stämpladmedångestochanorexi igen

Hej du underbara fina!!

Vad det är skönt att höra av dig igen. Har du läst svaret från Ira på din senaste "fråga"? Hoppas du har gjort det. <3

Nu har vi hur som helst skickat vidare det här till Ira också. Svar är på kommande!

Och du skulle bara veta hur mycket vi har tänkt och fortfarande tänker på dig. Vi finns här, kom ihåg det, även om vi inte kan finnas där fysiskt. Så många kramar skulle vi vilja ge dig och så mycket styrka och kämparglöd. Du klarar det här, du orkar, det finns ett liv på andra sidan. Mörkret kommer nog alltid också att finnas i livet - det är en del av livet - men när Anorexin har slutat övertyga dig om lögner så kommer du också att inse hur mycket fint och härligt det finns. Så ÄR det bara, och efter att ha upplevt mörkret kan man också se det vackra på ett helt annat sätt.

Be dina vårdare och din psykolog att krama dig riktigt länge nu. Det, och mycket mer, förtjänar du. På riktigt. Hur svart och mörkt allt än känns nu så FINNS DET HOPP och människor som så gärna vill ditt bästa.

Vi sätter ditt svar här under när vi får det!

KRAAAAAAAAAM <3
Liselott och Angelica

Hej igen vännen, här kommer ditt svar från Ira:

Hej!

Vilken oerhört hemsk känsla det måste vara att nå ett slags botten,
men det är flera gånger jag har stött på upplevelsen att man måste
göra det för att INSE. För att FÖRSTÅ. Och för att VILJA ha något helt
annat, hälsa, upplevelser, äventyr, välmående, drömmar. Med anorexin
finns detta inte. Den kan mata en lögner om allt den har att erbjuda,
men förr eller senare kommer det ju fram att anorexin framförallt är
en återvändsgränd. En fiende klädd i en väns kläder.

Det känns riktigt bra att läsa att du övervakas så noga. Det känns bra
för då vet jag att personalen vet hur dåligt du mår, hur djupt
anorexin har fört dig, och hur mycket de måste stöda dig för att du så
småningom skall komma upp på ytan igen. Och det klarar du vännen, det
är jag säker på!

Att inte äta påverkar hela kroppen och försvårar även hjärnans
funktion. Det är helt naturligt att man känner att man mår en aning
bättre, kan tänka en aning klarare, då man får i sig lite näring som
kroppen så desperat behöver för alla sina viktiga funktioner.

Ge dig tid att vila nu, och låt andra ta hand om dig när du inte
riktigt ännu kan göra det själv. Anorexin maler på i tankarna ännu,
det är helt naturligt, men låt dem vara tankar och känslor, de kan
inte skada dig. Tala, tala, tala, berätta om för personalen vad
anorexin påstår så tar du makt av anorexin.

Som jag tidigare skrev, en stund och en dag i sänder :) Så småningom,
så småningom ska det bli bättre. Kämpa, du klarar av det!

-Ira