Tack&lov

Ja säger jag bara yeah! Tack och lov, har klarat mig ur min ätstörning känns det som. Har haft en svår anorexi sedan jag började i högstadiet, nu känner jag äntligen att jag är påväg mot ett friskare liv så att säga. Anorexin började med en oskylldig diet och överdriven motion, jag halkade in och gick ner till 38kg, vilket e ganska lite till min ålder&längd 38kg på 168centimetrar. Alltså fyy, vill aldrig mera tillbaka, aldrig never never never. Okej visst lever tankar och känslor kvar. Besöker fredrikakliniken ca. 2gånger/veckan och emellanåt mera. Jag tror att man aldrig riktigt tillfrisknar från ätstörningar, men man kan lära sig leva med tankarna med stöd och terapi, jag är ennu smal väger 46kg alltså bara 8kg mera, väger mig fortfarande varenda dag hemma, men numera är det inte lika ångestladdat, klart det är ett tvångsbeteende kvar men ångesten e borta åtminstone kring vikt. Väger mig också hos hälsovårdaren och på fredrikakliniken. Maten då, ja de går framåt, har matschema jag följer och dricker nutridrinkar, hatar dem, de ger mig ångest. Men det enda sättet att slippa allt e att dricka dem. Joo de går helt bra med maten, äter inget skräp, tror att jag inte ätit något gott sedan ja var typ 13, och den kontrollen har jag svårt att släppa, även fast äträningen på fredrika, säger att jag skall äta gott emellanåt, har jag svårt att släppa losd och köra. Det jag är rädd för i matväg är fett, kolhydrater, kalorier, socker. Men jag kämpar mig igenom varenda måltid, har sol mål att om 2månader baka en kladdkaka och bjuda familjen och faktiskt smaka en bit själv hahha hur löjligt det en låter ger det mig myki ångest att redan tänka på kladdkakebiten. Men allt för att bli frisk. Nu då till själva frågan, är skiiiträdd att halka in på samma bana igen, jag är inte stark psykiskt, det skall inte ske mycket förrän ja e där pånytt, men jag har motivationen längre bort såklart. Men hur skall man göra att påriktigt int halka in pånytt i samma bana, vet att jag kommer få bakslag men inte när. Så känns det iallafall. Och till alla er som kämpar för att bli smal, eller som lider av ätstörningar. Det finns mycket mera att leva för, det går att få en bättre självkänsla/förtroende absolut. Sök hjälp i tid så det inte går som för mig, anstaltsvård och sondnäring, det finns sååå mycket bättre saker att öda tid på en att ha denna ödsliga sjukdom!