Vad i hela friden skall man ta sig till när ens väns droganvändning har gått för långt? Hen började för några år sen, först var det bara gräs. Men med tiden har det blivit mycket mer än bara det. Extacy, LSD, amfetamin(?)tror jag. Och mer vet jag inte för hen har blivit mer hemlighetsfull med vad hen tar.
Hen har också blivit en helt annan människa, man känner knappt hen längre. Hen har börjat umgås med människor som hen aldrig skulle förut, och det är ju bara pga av att de människorna också tar något..
Jag och några andra vill verkligen få slut på detta innan det är kört. Man vet hur fort det kan gå. Och det känns som att vi har en skyldighet att få slut på det. Vi vill ju förstås inte förstöra relationen med denna person. Så jag undrar hur man gör på bästa sätt för att få någon att veta om detta. Vi har funderat på att prata med mamman men vi vågar inte.
Please help. -
Missbrukarvård USM svarar
Hej!
Det är bra att man som kompis reagerar och vågar agera om nån i ens umgängeskrets misstänkt ha börjat med droger. Det ska man aldrig någonsin tänka att är "att lägga sig i" eller "att det inte hör till mig" osv. Det handlar om att bry sig, och att man är orolig för sin kompis. Det vore givetvis viktigt att hens mamma/pappa får veta om saken, och att personen själv konfronteras.
Om hen går i andra stadiets utbildning så kanske det finns någon i skolan som man också kunde kontakta, t.ex kuratorn?
Den här saken ska ni som kompisar inte bära själva, utan ni behöver få stöd i att våga föra saken vidare. I södra Österbotten finns t.ex 2 personer som jobbar som missbrukskoordinatorer (kan nås via K5/psykosociala centret i Närpes), och även personal inom psykosociala centret. Dessa personer kan ge råd i hur man lokalt kan gå tillväga, både de närstående och missbrukaren.
Att få en missbrukare till vård och behandling är inte alltid så lätt.
För att hen ska hitta vilja o motivation till att sluta upp med droger och destruktivitet krävs att hen på något sätt ställs inför obehagliga situationer som drogandet medför. I de flesta fall startar förändringsprocessen med konfrontation.
Lämna inte ensam med din oro, tala med en vuxen och med risk för att din kompis blir arg vore det nödvändigt att berätta åt mamman eller pappan. Du får alltid hänvisa till din egen oro inför kompisens drogande, och våga berätta just det att du är orolig och att du bryr dig, och att det är därför som du känner att du behöver agera! Lycka till!
Eva (Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård i Finland)
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar