min tjej tar droger

Hej jocke!

Nu har jag skickat din fråga till Eva och Camilla på USM rf, som kan mycket om missbrukarvården, lagar osv. Hoppas de svarar riktigt, riktigt snart. Vill du ta tag i det här direkt, så kolla din kommuns/stads hemsidor och googla ordet missbrukarvård inom de sidorna, så ser du direkt vem du kan ta kontakt med i din närhet. Du kan ringa anonymt först och fråga upp allt du undrar över om du vill. Samma gäller med Österbottens socialjour, dit kan du dygnet runt ringa och fundera med dem vad du kan göra. Sedan finns det ju också anhörigföreningar, alltså föreningar som kan hjälpa just till exempel pojkvänner till drogmissbrukare. Kolla tex Fri från narkotika rf (Anne där talar svenska, ring henne).

Och du, bara så att du säkert vet det: det är aldrig någon annans fel att en person använder droger. Det är alltid och för evigt hennes val vad hon väljer att använda och inte.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

Hej!

Ifall man har någon i ens närhet som har börjat använda illegala droger, alternativt mediciner eller alkohol på ett problematiskt sätt, blir man såklart orolig. Ofta börjar denna användning av nyfikenhet, kompistryck, illamående, bekräftelsesökning el dyl. Personen själv märker sällan processen som fortsätter och att användandet övergår i ett problem. Som du uttrycker är det ju din flickvän, och du står henne så pass nära att du känner till hur hennes användande ser ut, och ser att det går åt "fel håll".

Den oro som du känner inför det här ska du inte gå och fundera på ensam, utan förslaget är nog att du skulle prata med någon vuxen. I det här fallet med din flickvän borde du tala om din oro för hennes föräldrar. En öppen konfrontation (kanske efter att du tagit första steget och berättat för föräldrarna) när ni alla är tillsammans kanske kunde vara ett alternativ? Alltså att gå rakt på sak, och om hon förnekar saken t.ex kräva att hon gör urintest för bevisa hur det ligger till. Om man inte vill ge test kan man nog oftast räkna ut vilket resultat ett test skulle bli. Hon kommer troligen att reagera med ilska, men då är det alltid bra att hänvisa till sin egen oro. Du bryr dig om henne och vill henne väl, därför kan du inte längre se på från sidan utan att göra något. OM det skulle hända så som du skriver, att hon överdoserar, skulle du klandra dig själv om du inget sagt eller gjort.

Det framkommer inte om hon är myndig eller inte, eller om hon går i skola? Stöd och hjälp via olika läroenheter finns ju att tillgå i form av kurator, skolhälsovårdare och psykiatrisk hjälp. Om hon inte är studerande finns stödfunktioner inom den egna hemorten social- och/eller hälsovård. Man kan också både som närstående/anhörig eller missbrukare söka sig till hemortens missbrukskoordinator.

Det är aldrig fel att visa oro och bry sig en gång för mycket än för lite!

Eva