Mat

28.03.2023
Hej!
Jag har börjat fundera mycket på vad jag äter om det är hälsosamt eller inte. Jag försöker också träna mycket men vill inte sen äta. Jag var förr jätte nöjd med min kropp men ni i somras (sommaren 2022) fick jag jätte mycket komplex över min kropp och tycker jag är jätte fet (lag längden och vikten i privata rutan). Det känns också som när alla andra har de perfekta kropparna så kommer jag där som nån stor elefant och vill bara skära av mig min hela kropp för jag känner mig så obekväm i min kropp.

Jag får panik nu när jag skriver detta för jag märker faktiskt hur mycket jag hatar min kropp och att jag hatar att man måste äta för att mat gör bara så att jag börjar må jätte skit.

En dag när vi hade svenska i skolan satt jag med en av mina kompisar som kan ganska mycket om psykisk ohälsa och så började vi prata om mat och så sa hon att hon var hungrig och så sa jag att jag inte är hungrig utan att jag bara börjar må illa på tanken av mat. Sedan så sa hon att det inte var normalt att tycka att mat är äckligt. Och så sa hon att det är ett tecken på att man har någon sorters ätstörning och då blev jag lite ställd och så blev jag jätte och stel och så något jätte konstigt skämt för att jag vill inte att hon ska få reda att jag kanske har en ohälsosam relation med mat redan. För jag är inte tillräckligt smal ännu för att berätta åt någon hur jag mår för jag vill bli smalare.

Det blir alltid så att jag äter jätte lite frukost eller så äter jag ingen frukost alls och sen så äter jag ingen skollunch och så försöker jag att inte äta något mellanmål, jag måste äta middag för det äter vi alltid tillsammans med min familj och sen försöker jag att inte äta något kvällsmål. Sen när jag äter något äter jag jätte mycket men jag måste skära det i små bitar av någon konstig orsak. Jag har också försökt att kräka upp maten men min mamma är typ alltid hemma så det går aldrig.

Men jag kan inte ha en ätstörning för att jag är inte tillräckligt smal eller tillräckligt sjuk för det.
Edit
Ira Zetterborg

Sjukskötaren Ira svarar

30.03.2023

Hej!

Det kan vara mycket obehagligt att inse hur negativa tankar man har om
kroppen, men den insikten erbjuder också möjlighet till att stanna upp
och skapa en förändring. Även om ätstörningar kopplas mycket till tankar
om vikt, är sanningen att det på riktigt inte handlar om vikten. Det att
förhållandet till mat bli svårt, ångestväckande och jobbigt är det
centrala. Då har det ingen betydelse vad man väger, då skall man få
hjälp.

Problemet är att ätstörningstankar har tendens att förvränga
kroppsbilden mycket häftigt. Om man har en negativ kroppsbild och
dessutom har drabbats av ätstörningstankar, då kan kroppen kännas stor
oberoende dess verkliga storlek och form. Eftersom kroppsbilden är en
inre bild och upplevelse, går det inte att lösa genom att ändra på
kroppen. Man behöver hjälp med att bearbeta förhållande till både mat
och kropp.

Att hoppa över måltider och begränsa energiintag börjar skapa problem
rätt så snabbt. Om kroppen inte får tillräckligt energi tillräckligt
ofta, skruvas volymknappen ner på ämnesomsättningen. Det betyder att
kroppen börjar spara den energi man får, och kör ner ämnesomsättningen
för att kunna se till att de livsviktiga funktionerna hålls igång. Det
börjar man känna av förr eller senare, och det kan ta sig i uttyck som
t.ex. frysande, torr hud, hårlossning, magbesvär, trötthet, huvudvärk,
yrsel osv. Det är kroppens tecken på att den inte mår bra.

Nu vill jag verkligen uppmuntra dig att tala med dina föräldrar, eller
någon annan vuxen du litar på. Det går bra med elevvården på skolan
också, de är till också för denna sorts situationer. Du kan också
kontakta oss på Livslust: 050 522 0077 / eller vår hemsida.

Sköt om dig!

<3: Ira

1 Kommentarer

  • Edit 28/03/2023 6:08pm (15 månader sen)

    Jag glömde att skriva att jag också försöker att få alla andra att äta mera än vad jag gör och om personen inte äter all sin mat så blir jag typ sur och irriterad på personen.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej! Jag har alltid blivit mobbad för min vikt av släkt, familj och i skolan. Enligt BMI är jag överviktig (jo, jag vet att BMI inte berättar hela sanningen), jag ser inte jättefet ut, men inte är jag...
Läs mera

Kanske låter konstigt men jag är så stressad över lördag och fredag, då många ska ha sina examensfester. Det stressar mig, eftersom jag förväntas äta vid dessa tillfällen. Jag har lidit av anorexia oc...
Läs mera

Jag har gått upp i vikt en del de senaste åren. Inte direkt konstigt då det är vanligt att ändra i kroppen under tonåren. Nu tycker jag ändå att jag blivit för tjock. Dock tycker jag inte att jag är s...
Läs mera

hej, min bästa kompis har en ätstörning, och jag å min andra kompis berättade åt vår favo lärare för hon behöver hjälp. läraren sa att hon måste berätta åt skolhälsovårdaren. jag vet att min kompis be...
Läs mera