äckliga släcktingar som tror dom är bäst

03.08.2016
Jag ska kanske börja skolan i år typ och jag är rädd jag hoppa av skolan i början av 8an för jag mådde riktigt dåligt när jag börja 6an börja jag en ny skola en kristen privatskola och jag börja där för att min duktiga kusin gick där. Vi börja i samma klass och under hela 6an försökte hon visa att hon va bättre än mig i allt hade högst betyg nyaste mobilen och att hon va mest ansvarig jag fick aldrig någon bra mobil för att jag va stökig tog sönder mobiler lätt eller så tappa jag bort dom och det visste ju hon så hon skulle alltid visa att hon va bättre duktigare och i början brydde jag mig inte alls men settet hon snacka om mig med andra störde mig ofta och jag började skämmas ibland kunde läraren tycka att en lättläst bok för mig skulle va bättre och det va aldrig något jag skämdes över fram tills hon började retas och säka att lättlästa böcker va för idioter och hon höll alltid på så skulle visa atg allt jag gör är fel och allt hon gör är bra och rätt. Ibland kunde jag skolka eller bli uttråkad på lektionerna o sitta med mobilen eller snacka med någon annan och sånt sa hon till sin pappa som sa till min som blev arg på mig för att hennes pappa kan skryta och hur bra hon är och hur dålig jag är. Jag blev ofta utskälld över saker och pappa pressa mig jättemycket jag skulle plugga varje dag hemma från kl 5 till 7 precis varje dag även om jag inte hade en läxa så hitta han på en oftast grät jag mest för jag hatade det och hade jag gjort fel eller svarade jag fel på något mattetal jag gjorde med pappa kunde han bli jättearg skrika åt mig banka på bordet och ibland slog han till mig så varje gång han hjälpte mig så när jag svara va jag rädd jag höll för öronen och va bäredd på att få en smäll i huvudet jag blev bra på matte väldigt bra förutom när det gäller bråk och procent. Ibland fick vi prov i tex fysik/kemi/biologi och då skulle man läsa på ett par sidor som vi läst tillsammans i skolan och provet skulle va frågor kring dom sidorna det va det värsta jag visste varje gång vi fick ett sånt prov va det krig hemma de flesta gjorde inte läxan utan de hade lyssnat på lektionerna men inte jag jag kunde va osäker på vilka sidor läraren gått igenom och jag hade ingen aning om vad vi hade pratat om på lektionerna för mig så när en lärare gick igenom något på en lektion så kan jag inte ens lyssna jag hör ljudet men det är som om det är på ett helt annat språk så när jag kom hem fick jag skäll över att jag inte lyssnat och blir tvingad att läsa igenom allt med pappa alls sidor vi fickni skolan och typ göra frågor och svar ur den texten och sen skulle jag lära mig det och det va det värsta som fanns för då va det bara skrik och skäll om hur korkad jag är och vart jag vart på lektionstid för jag va osäker på vilka sidor och jag ville inte göra det och fick sitta i timmar efter allt och läsa på frågorna och svaren vi skrivit ner jag fick lära mig dom utantil och sen kunde jag bara säga svaren utantil utan att ens fatta vad de handla om och trotts att jag hade jobbat så hårt va min kusin bättre än mig och jag fick ofta höra det och blev ofta jämförd med henne och hon fick mig att skämmas över mycket tex att jag fick lättlästa böcker eller att läraren brukade hjälpa mig endel jag slutade be om hjälp även om jag helt fastnat så vägrade jag be om hjälp och blev irriterad om läraren ändå skulle hjälpa mig. Någon gång i mitten av 6an börja jag fuska mycket och under 7an fuska jag i allt i vissa ämnen stog det fasit i slutet av boken tex i kemi/fysik/matte och eller skrev svar till prover eller läxförhör i armen jag åkte aldrig fast för och varför jag fuska va bara för att få högre betyg än henne vilket jag fick i vissa ämnen. Det enda jag hade svårt med då va att skriva faktatext och redovisa då jobba vi ofta i grupper och då jobbade jag o hon tillsammans oftast och hon gjorde alltid det mesta och typ hota mig alltid att säga till läraren att bara hon jobbat fastän jag oxå hjälpt till men hon vill typ klippa ihop allt på datorn för att hon är rädd att jag ska fucka upp hennes betyg i slutet av 7an va jag så utmattad av allt så jag inte ens orkade fuska längre och jag tappa gräppet om allt och jag orkade inte bara samtidigt som hon fortsatte visa att hon va bättre än mig säga till sina föräldrar att jsg inte jobbar så mycket på lektionerna och på den tiden brukade pappa jobba till kl 7 och då när han kom hem skulle han alltid se vad jag gjort och rätta typ. Fick oxå av läraren färdigt vilka frågor som ska komma till provet och jag leta bara upp svaren och fuskade med det skrev det på armen och läste ur armen när pappa förhörde mig. Men det gick inte att fortsätta va trött på allt hade ätstörningar då oxå och läraren märkte att jag slutat äta och att jag hade gått ner för mycket i vikt. I början av 8an stog jag inte ut mer blev inlagd för att jag inte åt och när jag kom ut snacka min kusin bara om hur mycket jag missat och fick mig att känna att hela min framtid va förstörd medans hon ville bli doktor och jobbade för det och jag skrek på henne att låta mig vara att jag inte orkar med henne att man inte måste va bäst på allt och de flesta i klassen stog på min sida men ändå mådde jag väldigt dåligt över att min pappa försökte tvinga mig bli vän med henne igen och träffa henne och höll med hennes föräldrar och hela hans släckt om att det va mig det va fel på och att jag bara är för känslig och jag fick skäll så jag försökte ta självmord men misslyckades blev inlagd och fick sjukskrivet under 8an sen i 9an andra terminen av 9an ville jag ge skolan ett nytt försök hade glömmt hur det kändes att va i skolan så jag gick och det va en ny skola. Första dagen klara jag mig fram till 2 andra och tredje dagen klara jag mig till 12 fjärde fram till kl 10 och sen slutade jag gå. under lektionerna hade jag jättemycket ångest förstog ingenting kunde inte hänga med. Jag har fått göra tester för adhd och får medicin nu och jag vill försöka börja skolan men har samtidigt ångest av tanken att sitta i ett klassrum och jag är rädd att min pappa ska börja pressa mig igen eller att jag ska råka träffa min kusin igen jag går aldrig ut om det inte är jättetidigt eller sent för att inte råka stöta på henne ska jag shoppa gör jag det i en annan stad jag hatar min pappas släckt för enligt alla dom är det jag som förstört relationen och att jag bara är för känslig men jag vet att det inte är så jag vet att det alltid va hon som va svartsjuk på mig och ville visa mig att hon är bättre visst hon är smartare men jag är mycket snyggare än henne hon är ful riktigt ful och jag har jättelätt för att få nya vänner folk tycker om mig lätt vet inte varför men det är bara så och hon är inte en person som vem som helst kan stå ut med men iaf så mår jag bättre nu men när jag tänker på skola så mår jag illa och snart börjar ju skolan igen. Min pappa bryr sig om vad hans bröder tycker om honom och om mig och jag står inte ut med tanken på att behöva träffa alla jag kännt jag ska ju gå gymnasieförberedande men ändå står jag inte ut med sånt och är säker på att jag inte kommer orka fortsätta och jag orkar inte höra på skit och ryckten som går att min pappa ska va orolig av vad hans familj säger jag vet inte vad jag ska göra vill gå i skola så jag kan få ett jobb sen men jag står inte ut med tanken på alla andra och om jag skulle råka se henne min kusin alltså skulle jag kanske slå skiten ur henne detsamma med min faster som tror hon är bättre än alla jag vill flytta jag orkar inte med sånt jävla skit. För några dagar sedan så va min syster med min kusins syster och åkte karuseller och min syster hade mått illa och spytt hade min kusins syster sagt till sin pappa och då hadr hennes pappa kommit till min pappa och sagt typ att min syster spytt efteråt när de va och åkte karuseller och sa det på ett sett som typ aa kolla på mig min dotter bärettar allt för mig typ så som han brukade skryta om sin dotter genom att visa pappa hur jävla värdelös jag är genom att skvallra att jag kommit 5 min försent till klassen eller något annat patetiskt en normal person inte ens skulle tänkt på. Men ja jag blev jättearg när pappa kom hem besviken att min syster inte sagt att hon spytt att hans bror visste något han inte visste och hon hade inte ens spytt hon hadr mått illa och spottat lite i buskarna men inte spytt och det gjorde mig jättearg varför är dom sånna varför ska dom lossas va bättre hela tiden ?! johanna

Ungdomsinformatören Sanna svarar

04.08.2016

Hej kära Johanna

Du har en hel del i ditt bagage, många jobbiga saker som du helt klart behöver bearbeta ordentligt. Du skriver inget om ifall du går hos någon psykolog eller kurator, om du inte gör det så skulle jag rekommendera dig att boka in en tid så fort som möjligt. Du har så mycket inom dig både ilska och sorg, du kan inte bära på allt det själv utan måste få hjälp.

Det är svårt att säga varför dina släktingar reagerar så där och varför de gör som de gör, men du behöver få hjälp att komma vidare i livet. Boka en tid nu genast till ditt eget Hvc till att börja med. Du kan också hitta chattar mm på våra Hjälp sidor som du hittar HÄR.

Hälsar ungdomsinformatören Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra? Vet inte vart jag ska ta vägen. Pappa ropar, tar oss i öronen, lägger tvål på munnen och andra saker. Brukar säga att vi inte är hans barn utan mammas barn. Vet inte vad jag ska göra...
Läs mera

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera