alkoholism i familjen

20.05.2011
Min morsa är så att säga alkoholist, hur länge? ja, det är en bra fråga det, vet inte alls när jag har kommit på henne att hon skulle ha blivit det, men i alla fall började det efter att hon och pappa skilde sig för 11 år sedan. Mamma har inte hittat någon ny kar åt sig själv och jag bor ensam med henne in i veckorna, medans storasystern är och studerar, men på veckosluterna är också hon hemma. Pappa i sin tur har gift om sig och har ett barn tillsammans med den nya frun, som jag ser som en styv mamma, fastän alla andra säger åt mig att det inte är min styvmamma så länge min "riktiga" mamma lever. Min lillebror, eller halv-bror, så är väldigt kär åt mig, jag tycker om honom väldigt mycket och jag vill inte att han skall ha det så besvärligt med något i livet som jag har haft det.
själv har jag ingenting emot det att både mamm och pappa lever sina egna liv, men jag kan bara inte sitta och titta på då mamma super ner sitt liv, hon har redan engång hamnat in på sjukhus på grund av att hon fick burn out, vilket inte var så roligt, gick i lågstadiet då det hände. Har faktist pratat med en kurator om detta och det gick vidare till socialen här i kommunen men det blev aldrig gjort något till den saken, eller ja, de "fick inte tag" på morsan, då hon har "slyddat nummer", det är bara min nummer som så alla som skall ha tag i morsan ringer till mig, väldigt jobbigt det också. Men jag kunde inte svara i det, fick såna skuldkänslor efter att jag berättat det till min kurator... Ville bara dö de veckorna som gick efter att jag sakt om det....
Nu tkr jag själv jag blrjar hamna i den samma onda cirkeln som min mamma är i.... Vet inte riktit hur jag skall göra för att få slut på det...?... och inte noga med att det skulle vara bara användningen om alkohol... jag röker tobak och vissa gånger tar jag till mediciner och blandar det med alkohol, (har har körkort nu i några månader så har undvikit att blanda alkohol och mediciner, men ingenting hindrar mig att göra det på veckosluterna....) jag vet också några här i min hemkommun som använder/odlar/dealar andra droger.... och har faktist väldigt seriöst funderat på att ta kontakt med dem för att få lite gräs för att slippa allt lidande i detta liv, vill faktist glömma exakt allt som hänt... det är bara motgångar i mitt liv, vet inte riktit hur jag skall klara mig vidare från detta... visserligen har jag nog insett att droger inte hjälper till något, det bara förvärrar situationerna ytterligare, så har hittills hållit mig undan dem i alla fall... Men gud vad lockande det skulle vara, att bara dra huvudet fyllt så att man kunde glömma exakt allt som har hänt under ens liv....
25.11.2011

Svar till alkoholism i familjen

Tack till dej för att du skrev till Decibel.

När en förälder dricker eller använder andra droger till en sån grad
att det skadar de närmaste eller ens eget beteende och liv så brukar man tala om missbruk. Personer med missbruksproblematik har tappat kontrollen över det ämne de använder men ofta tror de ändå att de har allt under kontroll.

Du skriver att du tror att din mamma har druckit ända sedan dina
föräldrar skildes för 11 år sedan. I mina öron låter det som en
väldigt lång tid för ett barn att vittna ett beteende som inte är helt normalt. Du är inte längre ett barn men den skada du kan ha tagit av att leva tillsammans med en missbrukare är ofta påtaglig på många olika områden. De som lever nära ett missbruk brukar ofta utveckla ett sk. medberoende. Personer som utvecklar medberoende kan ha upplevt att de blivit övergivna, varit otrygga och saknat stöd och uppmuntran. De kan antingen ha känt alltför höga krav från föräldrarna eller varit för bundna till dem eller ibland fått göra precis som dom själva vill.

Många beteendestörningar, trötthet, ont i magen eller huvudet samt
ätstörningar kan ha sin orsak i missbruk hos någon del av familjen
och ofta tar barnen efter det mönster de har lärt sig av föräldrarna
och börjar själva söka tröst och bekräftelse genom bruk av olika
rusmedel. Av ditt brev kan jag förstå att du känner dej ganska uppgiven och trött på livet. Du skriver att du ibland blandar mediciner med alkohol och funderar på att ev börja använda droger. Samtidigt vet du inom dej att det inte kommer att lösa några problem utan på sin höjd ge dej en liten stunds vila från alla tankar som finns inom dej.

Det är oerhört sorgligt att du som 18 åring vill bara glömma allt för en stund men samtidigt får det mej att förstå hur mycket sorg och ledsenhet det finns bakom de orden. Jag tycker verkligen inte att du skall behöva gå igenom allt dethär ensam. Jag tror att en stor del av dina problem beror på allt det du har vittnat under dina barnaår och är egentligen en logisk utveckling för att du ska ha kunnat överleva såhär långt. Barn till alkoholister utvecklar alla någon slags överlevnadsmekanism just på grund av medberoendet och det händer att de sedan i vuxenlivet har en hel del problem med att hitta sig själva och sin egen röst, det som verkligen är äkta och ger glädje. Därför har man kanske lättare att hitta stundens glömska och befrielse just i droger och alkohol – men... du har också sett nackdelen med missbruket och behöver nu stöd och hjälp av professionella vuxna för att orka stå emot drogerna och hitta något annat som skulle ge dej lättnad och glädje.

Du har haft en del erfarenheter av kuratorer och socialarbetare och jag önskar att det skulle ha slutat annorlunda den gången, att du då redan skulle ha fått hjälp. Men det är aldrig för sent och jag hoppas att du förstår hur viktigt det skulle vara att du tar tag i dethär nu. Kontakta en kurator eller psykolog i din skola eller ev. på ungdomsstationen Klaara. Berätta om din situation, din mamma och hur det har påverkat dej under alla år. Du behöver hjälp för att hitta en frisk vuxenhet med förmåga att ta hänsyn till andra utan att känna att du behöver uppoffra dig själv. Det är viktigt att känna att livet har en mening, att man gör sunda val och att man kan påverka händelserna med sitt eget beteende. Det gäller Ditt liv nu, Din framtid och Ditt mående.

Jag vet att du är orolig för din mamma och vill gärna se att hon mår bra men kom ihåg att hon också är en vuxen som kan göra sina egna val. Kanske kan du berätta om dina egna problem för henne och visa att du är så stark att du söker hjälp. I bästa fall sporrar det henne att göra på samma sätt. Hur hon än tar det så måste du nu sätta ditt eget välmående på första plats.

Varm kram till dej och lycka till! Kirsi

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra? Vet inte vart jag ska ta vägen. Pappa ropar, tar oss i öronen, lägger tvål på munnen och andra saker. Brukar säga att vi inte är hans barn utan mammas barn. Vet inte vad jag ska göra...
Läs mera

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera