Ensamhet är värsta jag vet

Voj sötis, det är helt okej att känna så som du känner nu! Och helt förståeligt och helt normalt! Det är ju så att alla tonåringar ska frigöra sig från föräldrarna, från barndomen, och hitta sig själva, skapa sin egen identitet. Men emellanåt - och för vissa mer än för andra - så känns det jobbigt. Som om man helst skulle vilja stanna tiden eller backa och inte alls vara tvungen att ta de stora utvecklingsstegen i livet, som till exempel att flytta hemifrån. Man bävar inför det okända och ansvarsfulla och innerst inne kanske man lite önskar att man skulle få vara den där lilla flickan igen som andra tar hand om och som slipper ta ansvar för sitt eget liv. Är man mitt i en sådan här utvecklingsfas, så kanske man också känner sig mera beroende av den gamla, välkända tryggheten, som exempelvis mamma kan representera. Att vara rädd för att bli vuxen är inget onormalt alls - det kanske bara inte talas om det så mycket eftersom vuxenlivet överlag är så eftertraktat och idealiserat. Alla verkar ju vilja bli vuxna, så ingen berättar högt att de också är rädda. Men de allra flesta är nog lite rädda någon gång, innerst inne åtminstone.

Det är alltså absolut inget fel på det du känner, det är en helt naturlig reaktion och visar att du håller på att utvecklas. De här känslorna kan komma och gå i vågor, men oftast går de nog över till slut. Det kan till och med hända att de är över långt innan det verkligen är dags för dig att flytta hemifrån. Det farliga här är dock att göra stora beslut på basen av den här rädslan, beslut som kommer att påverka ditt liv i många många år framöver. Du ska inte ge upp din dröm om att bli akutsjukskötare, du ska inte pruta på din ambition. Däremot ska du lära dig att hantera rädslan så att den inte styr ditt liv! Det kan hjälpa mycket att veta att det här är något naturligt och övergående, men ofta hjälper det också att skapa en plan för hur man ska tänka och göra för att man ska klara av situationen bättre. Vi ska ge lite praktiska tips, så får du spinna vidare på dem sedan när det börjar vara dags:

- Bekanta dig med skolan på förhand - kanske ni gör en exkursion dit från er skola? Prata också med folk som redan går där. Ju mer du känner till om själva skolan, utbildningen, utrymmena, studentkåren osv, desto mer bekant känns det och desto mindre rädd blir du överlag.

- Kolla om du kan dela lägenhet med någon du redan känner. Ni är säkert fler från din skola som söker till Vasa nästa år, så varför inte hyra tex en 4-rummare tillsammans? Du måste ju inte bo ensam! Då har du någon att dela vardagen med, prata med och slipper komma hem till en ekande tom lägenhet.

- Skaffa dig sätt att lätt hålla kontakt med familjen. Tror det finns tex familje-mobilabonemang så att man kan ringa nästan gratis sinsemellan. Andra studeranden far säkert också hem över helgen, så att man kan samåka åt samma håll och på det viset spara mycket pengar genom att dela på bensinkostnaderna. Det är också bra om tex mamma kommer och hälsar på dig istället för att du alltid far hem i helgen.

- Inred ditt rum så mysigt du bara kan. Börja exempelvis inte alls inreda ditt rum trendigt och modernt - som en utställningslokal. Låt ditt rum bli din borg och omge dig med kära och gulliga favoritsaker, så att du kan känna dig trygg och bekväm där. Dels sådant som mycket mysbelysning, doftljus och kuddar som gör "bo-känslan" starkare och dels sådant som är hemtrevligt om än lite flickigt (typ gamla planscher och fotoramar). Vartefter sedan kan du köpa nytt, byta ut saker och hitta den stil som passar ditt nya jag.

- Från dag 1 ska du söka dig ut bland folk, så att du till en början knappt hinner känna dig ensam: gå med i olika studentföreningar eller fritidsintressen som intresserar, gå på kaffe med nya klasskompisarna, far på sitzer...

Som sagt var de allra flesta känner precis samma sak någon gång i livet, fast de kanske inte låtsas om det. Jag själv hade radion på hela nätterna första halvåret jag bodde ensam, det funkade för mig, lägenheten kändes inte så stor och tom då det inte var knäpp tyst.

Fast det kanske känns främmande just nu så kommer du helt säkert att liksom många före dig få så fullt upp i nya studielivet att du helt enkelt inte har tid att ha hemlängtan, låt tiden ha sin gång. Kanske känns det jobbigt på söndagskvällarna hela hösten, men redan på måndagskvällen känns det annorlunda, jag lovar!!!!

Ta fasta på vårt råd om att skaffa kompisar i nya stan och fixa att du kan bo tillsammans med någon/några, så är det mycket roligare. Ni kan tex bestämma att söndagskvällar ska vara njutkvällar, filmkvällar, myskvällar med mat och prat eller vad som helst som gör att just söndagskvällarna blir något extra som du nästan kan se fram emot hela veckan.
Jag antar att det blir på söndagarna som du åker tillbaka till studieorten.
Spakväll med ansiktsmask, hälsogodis och levande ljus och det viktigaste av allt I GODA VÄNNERS LAG, fixa naglarna till varandra, fotpeeling, fläta varandras hår om det går, ha underbara djupa fina diskussioner om allt och ingenting.

Äldre människor har alltid en tendens att säga åt en att man ska njuta, för nu är den härligaste tiden i livet, nu ska även jag förfalla dit och säga att du ska ta ut allt och njuta och ha kul, skratta, flirta samla glada minnen för livet under din studietid, för det är en av de roligaste perioderna i livet om man gör det till det!
Det är ju nämligen ingen annan som fixar i ens liv så att det blir som bäst, man är själv sin egen lyckas smed. Vill du att det ska bli kul, så automatiskt kommer du att göra sådana val och beslut så att det blir kul!

Lycka till i livet, massor med kramar från ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna