Favorisering

Hej behöverhjälp!

Ledsen att du har det jobbigt :(. Det är ju klart att ingen mår bra av orättvisa, som dessutom upprepar sig, och som ingen verkar ta på allvar. Det kan nog fräta på en ordentligt med tiden, och den gör dessutom att man blir cynisk och bitter och slutar förvänta sig att bli rättvist behandlad.

Så det här är absolut något du borde tala med dina föräldrar om igen - men INTE nästa gång det händer att du blir orättvist behandlad, utan vid ett helt annat tillfälle.

Se, när vi har problem i familjerelationerna, tex grälar eller är oense, så brukar allas känslor vara upprörda och man säger, gör och känner saker i ett upprört tillstånd. Skulle man diskutera samma saker när alla är lugna (och kanske hellre på tu man hand) istället för mitt i värsta vardagsstressen och grälet, så kan det hända att alla skulle ta det hela på ett helt annat sätt. Jag gissar att dina föräldrar reagerar på din och din systers gräl sinsemellan framförallt med att själva bli irriterade. Irritationen mellan er systrar smittar dem, för ingen tycker om att höra på när andra grälar, gnäller, tjafsar eller är elaka med varandra. De flesta föräldrar reagerar då med att försöka så snabbt som möjligt få slut på grälet, och då blir det inte alltid på ett rationellt, genomtänkt och hållbart sätt, utan de kanske höjer rösten, fräser till med det första som kommer ur hjärnan på dem eller till och med går bort. De vet nog med sig att de borde hålla sig lugna, höra båda sidor, medla, behandla båda rättvist, eventuellt utdela någon konsekvens osv. Men det är inte alltid så lätt att hitta orken till det när man hör samma harranger femtielfte gången, plus har det stressigt med tex matlagningen eller är trött efter jobbet.

Om det dessutom börjar regna anklagelser om vem som sagt vad, så tenderar föräldrar att döma hårt, och ofta ta hänsyn till den som är "svagare", vilket brukar betyda den yngre. De tänker kanske att den äldre borde veta bättre, kunna kontrollera sig själv bättre eller borde vara den som bättre kan ta hänsyn till andra.

PLUS, och det här är viktigt, om någon av barnen börjar säga att det är orättvist eller "ni bryr er alltid bara om henne", så känner de sig ögonblickligen anklagade. Som om det är deras fel att ni systrar inte kommer överens, som om de inte uppfostrat er tillräckligt bra, som om de borde ha gjort annorlunda eller mer. De känner kanske att de borde ha hanterat sådana här situationer på ett bättre sätt och får dåligt samvete och känner sig misslyckade. Får man dåligt samvete brukar man ofta instinktivt reagera med att bli arg istället eller skylla ifrån sig. Kanske de då tänker att jamen det är ju typiskt att syskon bråkar, att de inte kan göra något åt det? Eller att jamen den dottern är nu bara så där till personligheten eller att det är fel på dig som inte kan uppföra dig mer vuxet än din syster. Föräldrar, liksom lärare och andra vuxna, har överlag lite svårt med barn som skvallrar på varandra, eftersom det kan vara knepigt att veta var gränsen går mellan att säga till när det är befogat och att bara skvallra för elakhets skull. Det är svårt att agera domare och veta vem som faktiskt har rätt eller fel i en specifik situation. Det är lättare att bli arg istället.

Men då blir det ju orättvist. Och känns fruktansvärt för dig. Och när dina föräldrar lugnat ner sig VET de nog det här. De vet att de varit orättvisa och de vet att de inte kan kräva mer av dig gång på gång, för det handlar visst inte alltid bara om åldern. De vet att de borde behandla er jämlikt när det kommer till den här typen av gräl, men det känns kanske också svårare och svårare för varje gräl. Som att det skulle bli bara svårare att ta tag i det, så att de hellre bara blundar och låtsas som ingenting fram tills nästa gräl. Att de redan har dåligt samvete gör det kanske ännu svårare att reagera korrekt nästa gång, de är färdigt lite ilskna och trötta på grälen.

Så mitt förslag är att ni sätter er ner, antingen allihopa, du bara med föräldrarna eller du med den ena föräldern i gången, och pratar igenom det här. Försök att undvika att bli anklagande, höja rösten, gråta eller annars låta känslorna styra, utan försök se på dig själv och er situation utifrån, som om det gällde en kompis. Det är svårt, jag vet, när du har så många starka känslor inom dig och redan blivit besviken många gånger, men försök att tala utifrån logik och beskriv mer än förklara. "När du gör x så känner jag mig y och det får mig att göra z. Istället skulle jag vilja att du gjorde å, för då skulle jag känna mig ä och göra ö." Beskriv hur du skulle önska att de hanterade situationerna mellan er systrar. Lyssna på hur de tänker, resonerar och känner. Minns att ingen av er kan känna fel, alla har ni rätt till alla era känslor. Och samtidigt är ingen av er helt oskyldig, ingen har betett sig fläckfritt hela tiden, inte heller du. Så visst ska du också tänka igenom vad du kanske gör som triggar din syster att bli arg på dig, och fundera igenom också vad i din systers beteende som triggar dig. Kanske går det att ta bort eller sluta med något som alltid leder till gräl?

Sedan kan ni tillsammans i familjen komma överens om en plan för hur ni ska hantera det nästa gång det sker. Kom också överens om vad som är "okej" (typ normalt syskontjafs) och vad som kräver att ni följer planen (för att det går över gränsen och gör ont). Tex vilka ord kan man godkänna att din syster säger bara för att hon är så mycket yngre än dig - hur får hon bete sig, vilka ursäkter kan appliceras på henne? Och vad har dina föräldrar rätt att förvänta sig av dig, vad är moget beteende för en tjej i din ålder och vad är att svälja för mycket skit av syrran bara för att hon är yngre? Överlag kan det vara bra att hela familjen kommer överens om vad som är okej och inte okej beteende i er familj. Får ni svära? Vilka ord får ni kalla varandra? Får ni smälla i dörrar i ilskan? Vad ska hända om man bryter mot de här reglerna i er familj? När ska ni komma och be föräldrarna om hjälp för att medla mellan er? Om ett år behöver ni kanske ha den här diskussionen igen, eftersom ni båda har växt och utvecklats, så nya saker kan förväntas av er. Samtidigt kan ni ju komma överens i familjen om andra regler också, som utegångstider, veckopengar, hushållssysslor som behöver skötas, övernattningar eller fester med kompisar osv. Kom ihåg att det handlar om att kompromissa. Du kanske måste börja töma diskmaskinen, men samtidigt får du kanske också mera frihet att hänga ute med kompisar. 

Lycka till med samtalen - för det är just samtal som behövs nu, inte gräl. <3

Hälsar Liselott