Jag är 1,64 m lång och väger 58 kilo. Ganska normalt tycker jag. Dock vill jag gå ner 2 kilo (inte mer) i vikt eftersom jag vill bränna fett så att musklerna syns bättre. Särskilt kring låren. Vill ju inte att mina redan ganska omfångsrika lår (58 cm) ska bli ännu tjockare. Men ja, det är ju trots allt såå sexigt med dansare som har starka benmuskler :')
Så jag försöker äta så nyttigt jag kan. Försöker att inte vara hungrig utan äter ordentligt, bara inte grädde, socker, vitt mjöl och dylikt. Äter gärna sallader, havregrynsgröt, lax, tonfisk, kyckling, matvete, fullkornspasta, avokado och annat magert eller som innehåller nyttiga fettsyror. En och annan köttbit från nöt och fläsk går också ner, men bara väldig sällan. Socker försöker jag utesluta i så stor utsträckning som möjligt.
Men. Mamma tycker att jag är överdriven. Till hösten vill jag börja dansa 6 ggr i veckan, och hon är skeptisk. När jag har träningsvärk säger hon att jag tränar för mycket men så är inte fallet? Och när jag äter sallad håller hon på att anklaga mig och säga att jag inte kommer bli mätt på det där. Ibland fäller hon misstrogna kommentarer som "vad smal du ser ut!". Tycker jag är konstig när jag inte vill ha kaka. Min syster pratar med mamma om att jag vill gå ner i vikt, men jag har aldrig nämnt något om det även om jag faktiskt vill det. Och det är egentligen inte för att jag vill bli smalare, utan för att min kropp ska bli mer vältrimmad liksom. Och alla dessa suckar när jag tittar på innehållsförteckningar till livsmedel.
Jag blir så argggg! Jag mår ju bra av att träna som jag gör, till och med så att jag vill träna mer. Bara för att hon är överviktig och inte tränar eller vadå? Det enda jag vill är att vara hälsosam och utvecklas i dansen. Jag ser inte ens dans som fysisk aktivitet för jag tänker inte på att jag är just fysiskt aktiv då jag dansar. Därför skulle jag inte ha något emot sex timmar i veckan. Men mamma tycker bara att allt är överdrivet! Visst, jag kanske är restriktiv när det gäller kalorier, men jag är sund. Skulle aldrig gå över styr.
Hatar när mamma hävdar att jag ser smal ut. Okej, jag ser det som en komplimang, men med hennes skepsis i rösten... Men med 72 cm runt midjan!? Jag menar, hallå. Varför tycker hon bara att jag är överdriven? Hon är alltid rädd att saker och ting ska gå över styr så att hon inte kan kontrollera det. Härom dagen höll hon på att klaga på mig oavbrutet för att jag inte åt räkor med macka utan bara räkor med grönsallad. Tjatade på mig jättelänge och sa att jag inte skulle bli mätt på det där. Till och med min lillasyster flikade in. Låt mig vara!!! Låt mig äta, motionera och leva som jag vill!
Jag blir frustrerad för att jag vill bli uppmuntrad, men någon uppmuntran får jag inte. Bara skeptiska blickar. Misstänksamhet, misstro. Hon är knappt intresserad av min dans. Och jag känner bara: hallåå, se mig!?
Hjälp. Doris
Kostrådgivaren och personliga tränaren Melinda svarar
Hej Doris!
Va roligt att du har hittat dansen som ett sunt element i ditt liv. Det ger dig så mycket mer än bara motion förstår jag. Sen att du har koll på vad du äter och medveten om vad som är hälsosamt och inte hälsosamt är också bra.
Samtidigt förstår jag din mammas oro. Hon ser kanske det du inte ser, hon är rädd för att du inte skall kunna hantera situationen så att den hålls sund. Din mamma är i grunden rädd om dig och vill dig väl, men i sin oro så har hon säkert svårt att peppa dig och stötta dig i dina beslut. Jag tycker att du skall lyssna på din mamma men även berätta för henne om varför det är viktigt för dig att dansa och hålla dig sund. Samtidigt bör du känna till att det finns en baksida som kallas för ortorexi och det är nog det som din mamma säkert är rädd för. Det är jättesvårt att veta var gränsen går från att vara sund och hälsosam till att bli sund och ohälsosam. Därför är andra runtomkring dig ett viktigt bollplank. Det kanske finns andra i din omgivning som gett dig feedback också (inte bara mamma och syster).
Du säger att skolan tar mycket tid och det bör den även göra. Skola och vänner skall inte behöva bli lidande av din dans och dina matvanor. Det skall finnas en balans i allt du gör för att du skall må bra. Blir det för mycket fokus på att motionera och vad du äter blir det osunt. Därför är jag tveksam till att du skall börja dansa 6 dagar i veckan. Fråga dig själv varför du vill göra det, vad har du för mål? Vad kommer du att få plocka bort i ditt liv för att få plats med det och är det värt det? Du måste prioritera och även använda dina föräldrar och kompisar som bollplank. Tränar man så mycket som 6 ggr i veckan så är det för att man tävlar i en gren.
Kom ihåg också att ju mer du rör på dig destu mer energi behöver du inta. Det betyder att du inte behöver tänka på att banta och dra ner på kalorier. Din kropp behöver kalorier i form av näringsrik mat för att du skall orka träna. Så eftersom du nu tränar så pass mycket måste du se till att äta tillräckligt. Äter du mycket sallader så måste du se till att få tillräckligt med protein. Samtidigt skall det vara en njutning att äta mat!
Fråga dig själv om du missar annat i livet på grund av din livsstil. Det är bra att röra på sig och äta sunt men det måste också finnas en balans. Vi strävar hela tiden efter balans i kropp och själ och det är därför man blir sjuk ifall det blir obalans åt det ena eller åt det andra hållet.
Det viktigaste tycker jag nu är att du pratar med andra runt dina funderingar så att de i sin tur kan ge råd och feedback på hur de ser på det hela. Man grottar ofta in sig i sina egna tankar och funderingar om vad som är sunt/osunt. Men det finns ofta fler sidor som man kanske bortser ifrån. Då är det bra att vara öppen för andras tankar och funderingar också.
Lycka till!
Hälsning Melinda
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar