Min mamma har inte tid med mig och städningen

Hej Utbränd snart!

Tack för din fråga. Det är knepigt det här med att försöka se en relation, tex mor-dotter, utifrån eftersom varje relation är ett hav av historia, känslor, förväntningar, besvikelser, förändringar med tiden och utvecklingen osv. Det finns två synvinklar och ingen utomstånde kan riktigt förstå, än mindre ha rätt att välja sida eller tycka till om vem som har rätt och fel. Men vi hör att du just nu är missnöjd och otillfredsställd och tycker att din och din mammas relation är orättvis, i obalans. Det är varken trevligt att leva i eller hälsosamt för relationen, så något måste ju göras åt saken.

En av de förändringar som kommer med din utveckling från barn mot vuxen är att det tidigare under åren kanske varit mest din mammas uppgift att ta ansvar för att er relation fungerar, men nu är du i princip vuxen. Under hela ditt liv har ni nog nu som då varit tvungna att förändra er relation, tex att du för varje utvecklingsskede du gått igenom fått fler friheter och fler ansvarsområden som ni kanske varit tvungna att diskutera och kompromissa om. Då var du kanske inte medveten om att det var det ni gjorde, men nu låter det i mina öron som att det är dags för en ny diskussion om hur ni ska leva tillsammans. En aktiv och medveten diskussion, på ett vuxet sätt utan känslostormar, gnäll, anklagelser och överdriven egoism.

Nu behöver ni komma överens om spelregler för ert gemensamma liv - precis som vilka andra två människor som helst som bor ihop. Det kan vara lite svårt att inte låta det påverka hur det varit förr, tex innan du var stor nog att ta ett visst ansvar för hushållsarbete eller betala för dig, och det kan vara svårt att inte falla tillbaka i gamla förväntningar, roller, handlingsmodeller osv. I vilket sambopar som helst, så är det mera personliga egenskaper och förväntningar på varandra man måste ta hänsyn till. Som exempelvis om man är en slarvig/ordningssam människa eller om man är av den åsikten att maten borde göras strax efter att man kommer från jobbet. Det är ändå ofta konlikter på just det här området som kan sätta käppar i hjulet och till och med välta hela cykeln i förhållanden. Speciellt ekonomi, pengar och fördelningen av dem, brukar vara en sten som stjälper många lass.

Så även om det kan kännas jobbigt att ta det här till tals, så är det en del av att bete sig vuxet och moget och ansvarsfullt. I varje diskussion lönar det sig att försöka låta bli att låta anklagande eller krävande, eftersom folk då ofta börjar försvara sig eller anklaga tillbaka. Inte heller är höga röster eller gråt eller annat buller och bång så väldigt konstruktivt, även om det kan vara svårt ibland att hålla inne med ilska, frustration och besvikelser. Däremot kan det lätta upp förhandlingarna om man ger förslag på hur man skulle önska att något fungerade istället, så det är ett bra tips.

I samma diskussion kan du ju också ta upp att du önskar att ni två skulle umgås mera än ni gör idag. De beteendemönster man skapar tillsammans brukar tyvärr domineras av det som den vanliga vardagen består av. Det är exempelvis sällan just så föräldrar hade föreställt sig att livet med barn skulle se ut, som vardagarna oftast gör - man hade nog hoppats att de skulle vara kärleksfulla med mycket kvalitetstid och upplevelser tillsammans. Så att bli påmind om det här brukar hjälpa en bra bit på vägen mot att igen börja uppskatta varandras sällskap mera och ta sig tid att vara mera tillsammans. Då är det såklart bra om man lyckas lösa eventuella konflikter först också, tex som nu när du är irriterad på olika saker din mamma gör, så att inte umgänget sedan påverkas negativt av sådant som bubblar under ytan. Att du tex stör dig på att hon lämnar badrummet som ett bombnedslag när hon duschat kan du berätta med vänlig och lugn röst och sedan förklara hur det får dig att känna, och hur det påverkar resten av din dag. Då får hon större lust att ändra på sitt beteende än om du härjar, tjatar, fräser eller är så besviken på henne.

Ett annat bra tips är att försöka få in det där umgånget i vardagssakerna, i själva vardagen (i motsats till att exempelvis göra större grejer tillsammans under helgen, som kanske dessutom är dyra och kräver planering). Ett sätt är att göra vardagssysslorna tillsammans, som att laga mat tillsammans eller sortera rena kläder tillsammans. Ett annat är att vika tid åt gemensamma intressen som ni kan göra tillsammans, som att varje vecka se ett visst TV-program tillsammans eller gå på en promenad tillsammans. Ett tredje är att ta 15 minuter varje dag för att höra hur den andras dag varit, vad som händer i den andras liv, tankar och åsikter osv. Kanske över en tekopp på kvällen (då telefoner inte är tillåtna)? Det kräver kanske lite ansträngning i början att faktiskt få rutin på de här sakerna och inte skjuta upp eller hoppa över de överenskomna sakerna. Ju mer man umgås och ju mindre grus i maskineriet konflikterna skapar, desto lättare blir det sedan att känna närhet, tex börja tala om djupa och viktiga saker eller kramas.

Hoppas att de här råden och förklaringarna är vad du sökte och att de hjälper er att hitta tillbaka till varandra. Det är ju kanske inte så lång tid kvar som du bor tillsammans med din mamma och jag tror säkert inte att hon vill kasta bort den tiden <3

Kram, Liselott