Mobbning av mamma

28.07.2023
Hej,


Jag är den äldsta flicka i familjen, jag har så mycke familj problem. Speciellt med min mamma, hon hatar mig och ibland känns det att hon är avundsjuk av mig! Jag vet att ni kommer och säga att du har fattat fel och det är din mamma men ingen i världen fattar att min mamma hatar mig. Hon har mobbat mig några gånger och igår, men igår var det så tungt och jobbigt och jag kännde mig så ful...
Hon behandlar mig i så dåligt sätt, då kommer hon efter några minuter och talar helt normal med mig och jag kan inte glömma och då blir jag arg och vill inte brata med henne och så börjar hon säga fula ord till mig! Jag kan inte ta det nå mer.. jag gråter nästan varje dag på grund av henne och hennes kommentatar och hur hon talar med mig framför folk. Jag har försökt och prata med henne att hon inte ska mobba eller behandla mig i ett dåligt sätt men hon säger då hon mobbar mig att jag är din mamma det gör inget.. hon har inte levt med sina föräldrar så hon vet inte hur hon ger sina barn speciellt ungdomar som mig ömhet eller kärlek. Jag vill sååå gärna nu ha en pojkvän bara för att slippa henne fast jag vill inte gifta mig eller ha nå pojkvän nu redan. Är rädd att jag ska behandla mina barn som hon behandlar mig! då jag ser andra mammor med sina flickor jag far alltid till wc och gråter. vad kan jag göra utan att göra henne arg på mig? Ledsen tjej
Lila Kaki

Ungdomsinformatör Lila svarar

31.07.2023

Hej fina du,

Tack för din fråga. Vad bra att du skriver in hit till Decibel och vågar ärligt berätta om din situation, det är jättemodigt av dig. Jag är ledsen att höra att du har mycket familjeproblem och att din mamma behandlar dig illa. Det måste vara tungt att vara med om det. Först och främst vill jag berätta åt dig att det här inte är ditt fel. Du är perfekt just så som du är och ingen har rätten att behandla dig illa.

Jag kommer inte att säga att du uppfattat fel, även om du antog att jag skulle göra det. Det du känner är äkta känslor, och du har all rätt att känna så som du gör. Du nämner också att ingen i världen förstår dig och det kan säkert känna så, men jag kan lova dig att du inte är ensam om det här. Det är vanligt och helt normalt att man i tonåren stundvis inte kommer överens med sina föräldrar. Det sagt, ska du inte behöva gråta på nästan daglig basis på grund av dina hemmaförhållanden. Det ska ingen behöva vara med om.

Din situation väcker säkert mycket tankar och känslor, vilka du också beskriver i din fråga. Du funderar kring framtiden, speciellt familjen och de barn som du möjligtvis kommer få. Det att du redan nu funderar kring dessa saker visar att du är på god väg att inte bli den som du är rädd för att bli. Du skriver själv att du inte vill ha en pojkvän ännu och den känslan ska du nog lyssna på. Det är inte värt att påbörja ett förhållande om du inte vill det, oavsett hurdan situation du har där hemma.

Ibland då man själv mår illa kan man göra sig skyldig för att spegla det egna illamående på andra och bete sig illa mot dem, också familjemedlemmar. Men oavsett hur illa man själv mår, får man inte använda det som en ursäkt för att bete sig illa mot andra. Du skriver att du försökt ta upp saken med din mamma, vilket är jättefint av dig. Du är otroligt stark, som har haft mod att ta upp det här direkt med henne. På basen av det du skriver verkar det som att hon varken ville diskutera saken med dig eller lyssna på vad du hade att säga, kanske hon inte var redo för den diskussionen just där och då. Därför skulle det vara viktigt att du skulle hitta någon vuxen att tala med om saken, kanske någon helt utomstående. Kunde du ta upp det här med en tillförlitlig vuxen, exempelvis en ungdomsledare, en lagtränare (om du har en hobby) eller någon annan vuxen som du känner dig trygg med? Det är viktigt att du inte blir ensam med det här. Att tala om det som bekymrar en har en läkande kraft, även om det inte direkt ändrar på situationen du är i, så lättar det din tillvaro.

Du frågar vad du kunde göra utan att göra din mamma arg. Jag råder dig att fokusera på ditt eget välmående i första hand. De allra flesta vuxna som jobbar med barn och unga har tystnadsplikt, vilket gör att de inte får utan din tillåtelse berätta något som ni diskuterat vidare. Du behöver alltså inte oroa dig för att din mamma genast får veta om du söker hjälp. 
Jag lämnar här under några stöd- och hjälptjänster åt dig som du kan vara i kontakt med ifall du inte vill berätta om din situation för en vuxen som du är bekant med från tidigare. Dessa tjänster finns till för att hjälpa unga i olika sorters livssituationer. Tveka inte att ta kontakt – de finns till för just dig. 

  • Ärligt talat-chatten: Ärligt talat chatten är en nationell online-tjänst på nätet för 13-29-åringar. På Ärligt talat kan unga chatta online med professionella inom ungdomssektorn om frågor som är aktuella i deras liv. Chatten betjänar varje vecka måndag till fredag kl. 09-12 samt kl. 19-22.
  • Mannerheims barnskyddsförbund telefonjour: Telefonjour för barn och unga: 0800 96 116, må-ons kl. 14-17, to kl. 17-20. Du har rätt att vara anonym och samtalen behandlas alltid konfidentiellt.
  • Ungdomsstationen Fiilis: Ungdomsstationen Fiilis erbjuder samtalsstöd och rådgivning för ungdomar mellan 12 och 29 år. Besök på Fiilis är konfidentiellt, frivilligt och kostar inget för dig. Du kan också ta med en vän om du så önskar. Ta kontakt till 040 805 1216 för att komma överens om en tid, om du vill du kan be om en tid genom att SMS:a.
  • Elevvården i din skola: Din skola har ett elevvårdsteam som hjälper skolans elever i olika situationer. Du kan alltid ta kontakt med exempelvis skolkuratorn då skolan börjar igen efter sommarlovet för att få hjälp och stöd i den situation du är i. 

Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet – tvärtom, det är en av de viktigaste sakerna man kan lära sig här i livet. Jag kan förstå att du känner att du är ensam med det här, men det behöver du inte vara. Det finns hjälp och stöd att få – bara du vågar be om det. Kom ihåg att ingen annans ord definierar dig, även om de kan såra dig och göra dig ledsen, betyder det inte att det som någon annan säger är sant. Du är värdefull, viktig och så otroligt fin, oavsett vad någon annan tänker och tycker <3

Styrkekramar, Lila

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra? Vet inte vart jag ska ta vägen. Pappa ropar, tar oss i öronen, lägger tvål på munnen och andra saker. Brukar säga att vi inte är hans barn utan mammas barn. Vet inte vad jag ska göra...
Läs mera

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera