ORKAR FAN INT MER!!!!!

Hej!

Nämen vännen!!! Lugn, andas!! Oj vad vi önskar att vi kunde komma och krama dig nu! Men vi ska försöka skriva i ord det vi vill försöka säga med kramen.

Snälla försök att tänka att det här kommer att blåsa över, det kommer att bli bättre. Försök att tänka att det är som ett tandläkarbesök, det är förjävligt medan det händer, men det kommer att vara över alldeles snart. Just nu känns det förjävligt för dig, och kanske har det gjort det ett tag redan, men för den skull ska du absolut inte ens tänka tanken självmord! Det är aldrig värt det, för att du helt enkelt inte kan låta den här jobbiga tiden vara mer värd än resten av ditt underbara liv! Jo, livet går i vågor och ibland är det sämre, men ibland är det också så ofantligt otroligt fantastiskt att du inte har en aning om hur ljuvligt ditt liv kommer att bli!

För vännen, det är du som bestämmer över ditt liv och det kommer att bli så som du själv vill att det ska vara, bara du tar tag i problemen och jobbar på dem. Nu menar vi inte att du kommer att bli fotomodell eller rik eller superpopulär - även om inget är omöjligt - utan mera konkret. Att om du tex vill få slut på grälen hemma, så säg till åt din mamma. Försök att sätta dig ner med henne, i så lugn och ro som möjligt, och förklara hur du känner dig. Berätta att du ärligt inte förstår hur allt du gör kan vara fel, att du inte vet hur du ska börja bete dig så att hon ska bli nöjd, att du behöver hjälp och råd och stöd och inte bara skäll. Att skrikandet och grälen bara får dig att må ännu sämre och att de inte hjälper.

Det kan vara så enkelt att ni kommit in en ond cirkel tillsammans där samma irritation ältas om och om igen, där tålamodet är slut och ni bara är trötta ända in i själen, där ni nästan räknar med att ni inte ska förstå er på varandra och att det inte kan bli bättre. Det här är vanligt i familjer med ungdomar i, men risken är att man liksom blir självblind och snurrar in sig i samma gamla ilska och inte hittar någon väg ut ur den. Tex vissa vuxna kan vara vana att alltid försöka säga en sak på samma sätt och fastän dottern/sonen inte förstår, så fortsätter de ändå på samma stil - men blir bara mer och mer frustrerad. Ofta pratar inte barn och föräldrar "samma språk". Och är båda redan irriterade eller ledsna från förr, så tolkar de allt vad den andra säger som något negativt, som kritik, som skrik och gräl.

Ni behöver kanske bara en liten time-out i grälet, och istället sätta er ner och försöka prata igenom det hela utan att höja rösten, utan att anklaga varandra, utan att försvara er och kräva en massa av varandra. Bara förklara hur ni mår och hur ni önskar att den andra skulle vara. Försök vara ärliga och försök att tänka på er själva ur den andras synvinkel. Hur tror du att din mor ser dig? Hur tror hon att du ser henne? Försök att minnas att ni i grund och botten älskar varandra. Försök att tänka på att ni ska leva tillsammans och det innebär kompromisser och hänsyn, inte att den ena ska bestämma alla regler och bli arg för "allt".

Vännen, det här är jobbigt, men vi lovar dyrt och heligt att det kommer att gå över! Så bara lugn nu, andas, försök att inte tänka alls på en liten stund, bara hör på din andning och på pulsen. När du är lugn, så gå och prata med mamma. Du kan kanske visa henne det här så är hon ju liksom "med" direkt på vad du känner och vad det är vi önskar att ni kunde göra tillsammans?

Känner ni att ni inte kan reda ut allt dethär tillsammans, så finns det hjälp att få. Det kan vara riktigt skönt och nyttigt att ha en tredje, objektiv part med när det stormar som hetast. Pröva med skolkuratorn eller ring antingen kommunens psykolog eller kommunens familjerådgivning. Familjerådgivningen är till för att ge råd när det stormar och de har egna psykologer som är mycket duktiga på att reda ut både små och stora problem i familjer.

Så megasuperstor kraaaaam åt dig, vännen! Torka tårarna nu och känn hur vi skickar all värme och tröst vi bara kan.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och André