Jag sitter och gråter så jag bara behöver skriva av mig.. jag har inte riktigt någon att prata med angående detta, känns det som iallafall.
Jag har en 3 månader gammal bebis, och jag har en så stark känsla av att jag inte kommer att få ha henne kvar i mitt liv. Jag vet inte hur jag tror att jag kommer att förlora henne men jag har bara haft denna känsla sedan jag blev gravid, hela tiden haft den starkaste magkänslan att det blir missfall, och nu tror jag inte att hon någonsin kommer hinna bli 2-3 år... Jag vet inte om jag ens förstår att hon faktiskt finns. Jag är så himla rädd om henne.
När jag var gravid skrev jag i min graviddagbok att jag inte tror hon kommer att klara sig... men hon gjorde det, och nu känns det som jag bara väntar på att hon tas ifrån mig. Det är inte så att jag har ångest hela tiden och bara tänker och tänker, men ibland så kan jag få en smäll i magen och tänka "tänk om jag tappar henne i golvet så hon slår i huvudet" eller "tänk om jag gör något fel så att pappan får ta henne på heltid" , "tänk om hon får någon livshotande sjukdom", "tänk om jag inte tänker klart i trafiken när hon är i bilen och vi hamnar i en krock" ...
Det största problemet för mig är att jag fortfarande känner mig själv som ett barn och att jag inte kan se mig själv ha ett barn, specciellt inte en 3 åring eller en tonåring för den delen, kan inte se henne växa upp, det passar inte in med mig. Det känns omöjligt.
Jag vet att allting sitter i min dumma hjärna, men jag hatar denhär hemska känslan.
Isa svarar
Hej!
Vad bra att du tog kontakt till oss. Det är inte lätt att tampas med dessa känslor ensam och det skall du inte heller behöva göra.
Först och främst vill jag säga att du inte är ensam att känna och tänka på detta vis. Många föräldrar går igenom dessa känslor i något skede under graviditeten eller just efter förlossningen, men för vissa blir rädslorna större och kan ta överhand. Har du tagit upp detta på rådgivningen? Vare sig dessa rädslor bottnar sig i äldre problematik eller om de uppkom under graviditeten så är det viktigt att du får någon att prata med. Du är som sagt inte ensam om att ha sådana här tankar och det finns hjälp och stöd att få. På rådgivningen har de kunskap och erfarenhet av hur en graviditet och förlossning kan påverka en nybliven förälder, så det vore kanske bäst att börja där. De skickar dig sedan vidare till t.ex en psykolog vid behov.
Till sist vill jag säga att det verkar som om du bryr dig väldigt mycket om ditt barn och just därför är jag säker på att du inte kommer göra något som skadar hen. Visst, olyckor kan hända, men risken är ändå väldigt liten. Därför hoppas jag att du får hjälp och stöd så fort som möjligt så att du istället för att oroa dig kan få njuta av varje stund med din bebis.
Styrka till dig!
Mvh
Isa
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar