Skiljning

Hej!

Som ett skilsmässobarn till ett annat: vi vet hur det känns. Två av oss ungdomsinformatörer har själva vuxit upp med skilda föräldrar. Så många briljanta råd om hur man ska klara livet efter skilsmässan har vi väl inte, men lite överlevnadstips ska vi väl hitta i våra livserfarenhets-ryggsäckar att ge dig. Som sagt, vi är inga experter, men vi vet hur det känns.

När skilsmässan är relativt färsk, så brukar det finnas många öppna sår i själen. Vissa stora sår, vissa små, vissa läker snabbt och vissa blir det fula ärr av. Alla formar de dock hurudan du själv kommer att bli som människa och det är lika bra att se den sanningen i vitögat. Dina föräldrars förhållande har påverkat även dig och det lönar sig inte att låtsas som att ingenting hänt och bara försöka fortsätta som vanligt. För kanske känner man sig sviken och sårad av den förälder som lämnade resten av familjen. Kanske är man ledsen för att inget längre är som förr. Kanske man till och med tror att det nog lite är ens eget fel - typ att om man hade varit ett bättre barn, så skulle de aldrig ha lämnat varandra. Alla de andra känslorna är okej, man har all rätt i världen att känna sig ledsen och besviken och övergiven - men tro aldrig att det var ditt fel eller att du hade någon skuld i det hela! De var vuxna människor, dina föräldrar, och de hade ansvar för sin egen relation till varandra. Inget du kunde ha gjort skulle ha gjort deras relation bättre eller sämre.

Vi förstår absolut att du önskar att det inte hade blivit så här. De flesta barn önskar att allt hade varit som förr, eller helst ännu bättre. Och det är OK att känna så, alla barn vill ju att familjen skall förbli den samma, så trygg och lugn och kärleksfull och nästan tråkig - för att den är grunden tills ens egen trygghet. man tycker att man vågar gå ut i stora vida världen, så länge man kan komma hem till tryggheten. Att den ena föräldern lämnar familjen gör att det inte längre känns lika tryggt, inget är lika självklart längre. Men att han lämnade er betyder absolut inte att han slutade älska dig. Det kanske inte känns så nu, men det är något som du kommer att inse när du blir äldre. På riktigt, vi säger det inte bara för att trösta dig, vi VET att det är så. Fastän omständigheterna och det vardagliga livet inte längre är likadant som förr, så kan vi lova dyrt och heligt att han önskar att han fanns där för dig, önskar att han kunde träffa dig ofta och önskar att du visste hur mycket han tycker om dig.

Så vårt råd är att försöka hitta sätt att ha kontakt med varandra fastän ni inte träffas i verkliga livet så ofta. Det FINNS ju en massa sätt i dagens moderna samhälle - telefoner och Facebook och Skype osv. Men vi förstår att det kanske inte är det lättaste att hitta på saker att prata om så där bara - speciellt som han inte finns bredvid dig i ditt dagliga liv längre (typ känner dina kompisar eller lärare, satt på läktaren under fotisträningen odyl). Men huvudsaken är att ni har kontakt, det är faktiskt inte så stor skillnad på vilket sätt eller vad ni pratar om. Börja enkelt, exempelvis via internet. Försök tex att spela något on-line-spel tillsammans, så att ni kan chatta med varandra om spelet medan ni spelar. Då är det lättare att samtidigt eller efter spelet berätta om hur din dag varit odyl.

Det finns även en massa "lekar" ni kan köra över tex en real-time-chat som msn eller fb - eller sms. Tex berätta om Dagens bästa och Dagens sämsta och Dagens flabb (tex vad är det bästa som hänt under dagens lopp). Och så berättar han sina bästa och sämsta och roligaste. Kör alltså en massa fantasi-grejer eller minnes-grejer, tex "Om jag hade välja en superhjälte-egenskap idag så skulle det ha varit röntgensyn/osynlighet/kunnat flyga, så att jag kunde ha..." och så fyller du på med något ur ditt liv. Eller "Mitt häftigaste hyss som pojke var..." och så kan han berätta om ett minne från sina pojkår och du om ett minne osv. lek "Antingen eller"-leken, typ vad tycker han bättre om, hundar eller katter, Spider-man eller Superman, Manchester United eller Barcelona, vaniljglass eller chokladglass... 20 frågor, associationsleken osv är andra bra förslag.

Huvudsaken är att ni pratar med varandra och umgås - det går ju att umgås över nätet också. Gör också upp planer på saker som bara ni två ska göra tillsammans, något som ni gillar - eller som båda kunde uppskatta. Något som ni kan se fram emot att göra på tumis och som kvalitetstid sedan när ni träffas. Typ gå på Monstertruck-show tillsammans, far ut och fiska, fast gå på bio, det behöver inte vara så märkvärdigt. Och utan tvång på att ni måste prata med varandra hela tiden, tex att bara och sitta tysta och meta tillsammans kan vara skönt. Huvudsaken är inte att du ska umgås med hans fru och barn heller, utan med honom, det är han som är din pappa. Säg det till honom. Säg att fastän du helst skulle vilja att allt var som förr, så nästhelst så vill du vara med honom. Då förstår han att tex inte fixa familjemiddag med sin nya familj när du kommer utan att satsa på att vara med dig. överlag lönar det sig alltid att berätta hur man känner det för föräldrarna, det är såååå mycket lättare för dem att själva försöka göra det lättare för dig då. För det är klart att de vill att du ska må bra och vara lycklig! men de är ju inte tankeläsare ;)

Som sagt, det finns nog ingen instruktionsbok för hur man ska leva som skilsmässobarn som vi kan kika i och skriva av från åt dig. Men vi kan i alla fall berätta att vi överlevde ungdomstiden som skilsmässobarn och att det blev glada, trygga, självständiga vuxna av oss - och att vi själva nu har familjer.

Lycka till, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna