stränga föräldrar

Hej!

Knepig fråga, men vi ska göra ett försök, vi ungdomsinformatörstjejer, att försöka reda ut varför dina föräldrar plötsligt blivit så stränga. Vi är inte tonårsföräldrar själva, utan befinner oss någonstans mitt emellan dig och dem och kan förhoppningsvis se det hela mer objektivt och ur fler synvinklar då. Så kanske vi inte kommer med någon Stor Sanning, men några troliga sanningar har vi faktiskt hittat i en rad böcker för tonåringar (boklista längst ner i det här svaret):

För det första: vi tror dig. Vi har själva varit med när egna eller kompisars föräldrar plötsligt blivit helknäppt stränga, överbeskyddande eller ständigt misstror sina barn. Kanske är det något varje vettig förälder som bryr sig ett dugg om sitt barn i något skede går igenom? VARFÖR de blir det så varierar från förälder till förälder och från tid till tid.

Vi tippar på att den vanligaste orsaken till att helt vanliga föräldrar utvecklas till tyranner som vill styra fullkomligt över sina tonåringar är att de blivit rädda. Rädda för alla hemskheter som kan hända deras barn. Varje dag får de höra om något som KAN hända deras barn och som ”skrämmer sk*ten ur dem” från tidningar, nyheterna på TV, kollegerna vid kaffebordet osv. Det är 13-åringar som dör av att ha sniffat butangasför att deras halsar förfrös av gasen och de kvävdes.12-åringar som haft sex med 13-åringar, blivit gravida, dolt det och fött barn på WC.… Men det är inte bara skräckhistorierna som skrämmer dem. De hör tex av zumba-väninnan att hennes dotter blivit kär i och sårad av en 3 år äldre kille, eller att grannens pojke hade brassat med mopeden och brutit handleden, eller att kusinens dotter hade kommit hem full halv 4 på morgonen. De vill inte att detsamma ska hända just deras barn. Eller så tycker de att föräldrarna till de här barnen gjort fel eller uppfostrat sina barn fel. Så har föräldrar funkat i alla de tider, men numera finns det så många fler faror, känns det som för dem. När de själva var tonåringar fanns det inte droger i byn, flickor hade inte sex när de var lika unga, det fanns inte lika många mopeder osv osv osv.

Kanske dina föräldrar är rädda? De flesta människor kan faktiskt reagera på rädsla genom att dels försöka skydda sina nära och kära allt vad det går och dels bli arga. Helst skulle de vilja låsa in sina barn för att inget ont ska kunna hända barnen. Det kan de såklart inte, så de försöker sätta så lite strängare regler än vad de annars skulle ha gjort, så att säkert inget ska hända dig. Och så kan de bli nästan argsinta i sin vilja att beskydda dig. Och när du säger emot och protesterar, så blir de ännu argare – de kan fånigt nog känna det som att du är lite dum i huvudet som inte förstår att det är för ditt eget bästa, måste du nu faktiskt vara så där besvärlig?

En annan orsak till stränghet kan vara att de inte har förtroende för dig. De tror att du inte går att lita på, att du inte kan förstå själv att inte göra ”farliga” saker eller att du ska falla för grupptryck eller blir kär och göra något dumt på grund av det. Kanske har du haft deras förtroende, men svek dem och gjorde dem besvikna? Kanske vet du direkt vad vi menar direkt nu, men det kan också vara en lång rad med småsaker som gjort att de inte längre litar på dig. Tex att du kommit hem 10 minuter senare än du lovat, inte ringt hem när du blivit sen, inte städat det du lovat att städa, små små saker som de till slut tyckt att blivit för mycket. Det kan också vara i dina öron fåniga saker, som att de säger att du ska sova senast kl 11 för att du inte orkar med skolan annars. Du tycker att du vet bäst vad du orkar eller inte, men det är de som får stå ut med ditt dåliga morgonhumör när du är trött och de som ser att du lider när betygen går ner. DE VET FAKTISKT BÄST och det är ofantligt svårt att acceptera som barn, så har det alltid varit och det är naturligt. Och fastän du fattar att du blir trött av att vara uppe för länge, så bara måste du gå emot deras vilja för att få lite självständighet och pröva dina egna gränser och vingar.

Är det så att du inte har deras förtroende så blir de strängare och det skulle löna sig för dig att försöka förtjäna deras förtroende igen. Passa hemkomsttider, gör dina hushållssysslor, använd din veckopeng förnuftigt – och gör gärna mer än de förväntar sig av dig. Var lite bättre/snällare/snabbare/duktigare än du borde, visa lite mer hänsyn mot dem, gräla inte fastän du är sur och irriterad, gör dem glada och stolta osv. Visa att de kan lita på dig och håll dina löften. När du har deras förtroende igen så släpper de troligen lite på reglerna, typ ”när du nu varit så duktig den senaste tiden så får du nog fara på det och det…”. Det lönar sig också att berätta för föräldrarna vad som är på gång i ditt liv – desto mer de vet desto tryggare känner de sig – och bjud gärna hem dina kompisar så att föräldrarna dels lär känna dem och dels vet vad ni gör tillsammans.

Föräldrar får också lite andra förväntningar på sina barn när de blir äldre – typ att en 8-åring kanske inte behöver sätta i diskmaskinen, men en 13-åring borde minsann hjälpa till hemma. ”Jag är inte din piga” är ett vanligt uttryck bland mammor ;) De har kanske blivit trötta på att serva dig hela tiden med allt från mat till klädtvätt, jämt köpa saker åt dig utan att ”få något för det”? Men kanske du är van och till och med en smula bortskämd med att dina föräldrar ska fixa allt åt dig och du har bara fått vara barn utan ansvar? Inte så kul att höra, vi vet, men dina föräldrar gör dig egentligen en tjänst om de tvingar dig att börja hjälpa till – fastän du kanske upplever det som strängt – för då har du det så mycket lättare tex sedan den vackra dag du flyttar hemifrån.

När det gäller föräldrar, så beror det också på hur er familj ser ut. Det är tex vanligt att storebröder får mycket mera frihet och slappare regler än småsystrar. Det är också vanligt att pojkar får mer frihet än flickor överlag. Kanske för att de tycker att flickor är mer utsatta än pojkar för fler hemskheter och kan sämre skydda sig? Om dina far- eller morföräldrar var stränga, så kan det smitta av sig på dina föräldrar tex när du fyllt 13 och borde vara stor flicka. Och har era familjebekanta stränga regler, så kan dina föräldrar ta efter. Men rätt så ofta så vet inte riktigt föräldrar hur de VERKLIGEN har det i andra familjer med barn i din ålder. Föräldrar talar sällan med andra föräldrar om tex vilka hemkomsttider de har för sina barn, när pojkvänner får börja sova över, om de diskuterat sex med sina barn och berättat om p-piller osv. Tex så kan vissa föräldrar kräva att sonen tjänar ihop en del pengar till sin moped, medan andra anser att alla tonåringar ska få moped oavsett vad det kostar – därför kan det kännas orättvist när du jämför med hur dina kompisar har det hemma. Olika stränga regler alltså. Men det ÄR ändå upp till varje föräldrapar att sätta regler och gränser i sina egna familjer och visst är det bra att de vet om hur andra familjer gör, men det är ändå deras ansvar att se till att just deras barn ”mår bra”.

MEN, du kan ju vara med och bestämma reglerna. Speciellt om du har deras förtroende, är saklig och inte skriker, har bra argument och föreslår kompromisser, så kan du få dem att sätta regler som du lättare kan gå med på att följa. Oftast är det ju trevligare då också att följa överenskommelserna om man själv har fått vara med och bestämma dem. Det är deras skyldighet att lyssna på vad du har att säga, men det betyder verkligen att prata, inte skrika o. gräla! Ta ett familjemöte, förklara varför du upplever dem som stränga och i vilka situationer och ge förslag på kompromisser. PRATA med dem och diskutera som om du var vuxen – skrik, gråt och hot hjälper aldrig. Låt bli att svära åt dem och kalla dem fula saker, respektera dem så kommer de snart att respektera dig. Försök att tänka på dig själv ur deras synvinkel, så förstår du dem bättre och kan bättre förklara vad du kan och klarar av. Och be dem förklara VARFÖR de sätter de regler de sätter. Säger de tex att de är rädda för att du ska träffa på någon äckelgubbe när du kommer hem sent, så gå igenom tillsammans hur du ska göra i olika situationer som de är rädda för. Tex kom överens om att ha telefonen i handen när du går hem, gå på upplysta vägar nära grannhus, ringa hem när du startar hemåt, att de kan hämta dig vid en överenskommen tidpunkt, till och med att du kan gå en kurs i självförsvar för tjejer.

Du kanske inte riktigt insett ännu att föräldrarna vill dig bara väl. De VILL INTE vara j*vliga mot dig, tro det eller ej men de mår också dåligt av att härja och bestämma, de ser ju att du blir arrg och ledsen, det är klart att de inte vill det. Men de tycker att varför är viktigare än hur de gör det. Men du kommer nog säkert att vara tacksam för det när du blir lite äldre. De brydde sig – och förhoppningsvis slapp du uppleva en massa sk*t tack vare deras stränga regler. Men vi förstår att det känns tufft just nu. När man är ung så känns allt som att det är just här och just nu, fast så är det ju inte... Det finns hur mycket tid som helst att göra saker sen när man är 18 och har rätt att göra det man vill.

Hoppas att det här var till någon hjälp. Som sagt, vi är inga experter (men nog de i böckerna som vi räknar upp här nedanför). Lycka till!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny