Bli normal

Hej vännen!

Det är mycket viktiga funderingar du har och frågor du ställer, tycker vi. För speciellt här i Österbotten är det här med "normal" en stor grej. Vi lever i något slags Jantelagsdyrkan-kultur (Jantelagen = "tro inte att du är någon, stick inte ut ur mängden...") och vissa grupper i samhället är strängare med att följa denna lag än andra. Inga är så stränga som tonåringar! Värst är det säkert i högstadiet - redan i gymnasiet/på andra stadiet blir det ofta mera tillåtet att vara "annorlunda" och studeranden börjar ofta vara riktigt bra på att "hitta sig själv" och sin egen stil. Fast överlag tycker vi att det håller på att bli bättre med tillåtelsen att vara annorlunda, för numera sprids så mycket via nätet att allt fler väljer att exempelvis börja höra till en subkultur, tex scene, rockabilly, goth eller manga. Men även där finns "regler"...

Hursomhelst så är det viktigt att vara "normal" i ett vanligt svenskösterbottniskt högstadium och det finns tusen osynliga regler man borde följa, allt från vilka skor man "får" ha till hur man ska stå och vänta på bussen. Varje avvikelse kan ge en orsak till tillrättavisande av andra, och vissa dyker på alla "svagheter" som hökar bara för att slippa bli utpekade som annorlunda själva. Ibland verkar det nästan vara lite random vilka svagheter som orsakar (?) mobbning och vilka som bara orsakar någon nedlåtande kommentar någon gång. Ibland kanske det bara beror på hur mottagaren reagerar, om hon/han visar att piken sårade eller inte, alltså hur effektivt vapnet var. De primitiva tendenser som människor har när det gäller att skapa grupper (vi-mot-de-känslor, inne vs ute osv) gör att det måste finnas en ledare som sätter reglerna och hackkycklingar som inte följer reglerna.

Vanliga "svagheter" kan vara sådana saker som en smart hjärna eller ett par konstigt formade ögon, vilket du säkert har fått känna av. Din intelligens kan vara skäl till både avundsjuka och mindervärdeskomplex - folk gillar aldrig att känna sig dummare än någon annan. Du kan inte rå för att du troligen får bra i proven och på betyget och inte ska du sticka under stol med det heller. Det är ditt liv och du ska inte göra något som sippar dina framtidschanser bara för att någon önskar att de också var smarta. Men du kan kompensera din intelligens med att ge dem komplimanger för annat, visa dig lite avundsjuk på saker de har eller är eller till och med be dem om råd med något du är mindre bra på och de mer bra på - kanske något så enkelt som nagellack, vem vet? Folk gillar överlag att bli lite smickrade, anses duktiga eller snygga - så länge man inte går över gränsen till fjäsk. Så pröva detta gamla knep!

Din andra "svaghet", ögonen, kan du inte heller rå för, men du kan kompensera för den med resten av kroppen. Kroppsspråket är a och o när det gäller din utstrålning och du kan göra otroligt mycket med kroppspråket för att påverka hur folk uppfattar dig. Det vanliga kroppsspråket i en högstadiekorridor är INTE tilltalande och attraktivt, de flesta (åtminstone de som är typ mittimellan populära och nollor) verkar slutna, blyga eller avvisande utan att veta om det. Killarna ser ut som slashasar och tjejerna som om de skulle kunna bli attackerade av en megabitch eller våldtäktsman!

Sitter du och tittar på någon med en neutral eller kanske lite sur min, ihopsjunken rygg, armarna skyddande över bysten och benen ihop, så gör det i kombination med dina ögon att folk tror att du faktiskt är sur, irriterad, förbannad eller bara ogillar dem. Folk gillar inte att misstänka att någon inte gillar dem - vissa undviker då den "konstiga" personen, andra attackerar den. Om du däremot har ett litet leende på läpparna, sträcker på rygg och nacke, slappnar av i armarna och liksom öppnar upp kroppen, så blir du genast mer mottaglig, öppen, social och vänlig. Då tänker de inte på ögonformen och dömer dig enligt den. Kombinera det här med att ge dem lite smickrande uppmärksamhet genom att tex vara lite lagom intresserad av dem som människor (folk i allmänhet gillar att tala om sig själva). Det här tror vi att ska funka för dig!

Fake it until you make it - alltså utgå från att förändra kroppsspråket (fastän du kanske inte alls känner dig självsäker, gladlynt och social inuti) så att folk börjar tro att du är sådan som du försöker utstråla att vara - och till slut börjar du faktiskt känna dig sådan inuti också! Forskningsstudier har visat att om man tejpar upp mungiporna i ett leende på en grupp människor och tejpar ner dem i en sur min i en annan grupp, så påstår den leende gruppen att de känner sig lyckligare och gladare till sinnes! Du skriver att du kan avläsa andras reaktioner på dig, så försök att göra så att du får de reaktioner som du vill ha av dem. Studera hur folk runt dig uppför sig (kroppsspråk, ton, miner osv), så får du mera tips.

Slutligen så är det svårt att säga varför vissa personer tog bort dig från sina fb-vänlistor. Det kan vara en nyck någon fick och så följde resten med strömmen som en fårskock. MEN, bara för att de tycker en sak idag betyder det inte att de kommer att tycka samma sak imorgon. Man kan verkligen förändra folks uppfattning om en, första intrycket är inte alls allt och hallå, ni växer och förändras hela tiden, så ni är inte samma personer när skolan börjar igen som ni var på skolavslutningen. På sätt och vis är kanske sommarlovet din chans att börja förändra din utstrålning, hitta dig själv, rita tydligare konturer på din personlighet osv. Ju bättre självinsikt och kunskap om vem du är som person, desto starkare blir du. Troligen ger det i sin tur dig mera självkänsla och självförtroende, så att du kan vara mera dig själv när skolan börjar, stå på dig mer och vara trygg i dig själv. Det viktigaste är att du tycker om dig själv och det är en konst att lära sig att trivas med sig själv. Fienderna är jämförelse, osäkerhet och Jantelags-tänkandet! Och skulle någon säga något sedan i höst om att du har förändrats, så ryck bara på axlarna och säg att du väl växt till dig lite över sommaren ;D

Det här med "normalt" är något de flesta av oss svenskösterbottningar hamnar att tampas med hela livet. Även vuxna kvinnor kan vara riktigt elaka mot varandra om det vill sig illa, det är bara vapnen som ändras (tex om man använder tygblöjor eller går på zumba regelbundet). "Botemedlet" mot att inte ta så illa vid sig och kunna vara sig själv är ändå sist och slutligen att ha en stark självkänsla, alltså att veta att man nog duger och är bra nog fastän man har svagheter eller gör bort sig eller misslyckas ibland. Så vårt råd är: tyck om dig själv - då är det lättare för andra att också tycka om dig!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna