Bli troende?

Hej xxX!

Hm... Det här med andlighet, religiositet och spiritualism är knepigt i dagens samhälle - det verkar ju liksom råda lite brist på det, som om folk överlag ofta gärna skulle vilja ha någon form av det i sina liv, men inte riktigt veta vad eller hur. Åtminstone jag har den uppfattningen att många söker - kanske inte alltid medvetet, men de verkar ha ett tomrum som de vill fylla. Och kanske är det mänskligt, att vilja något slags högre makt som styr eller påverkar våra liv, ett slags manuskript eller regelverk att leva efter och något slags mening med livet. Varför skulle annars alla kulturer i alla tidevarv ha en eller flera religioner, om vi inte hade ett nästan primitivt behov av det?

På sätt och vis var det kanske enklare förr, åtminstone på så sätt att andlighet och ett religiöst liv var en ganska självklar del av livet. Alla trodde på något. De allra flesta i Österbotten trodde ännu för säg 50 år sedan på Gud - i någon form, alltså inom någon form av evangelisk luthersk tro eller inom någon frikyrklig gren eller tro (med mindre undantag, som ortodoxa, katolska osv). Men i det postindustriella samhället, kanske främst efter andra världskriget, började brytningen mellan kyrkan och människorna bli allt synligare, allt fler sade sig vara ateister - eller i alla fall mer eller mindre icke-troende - och för majoriteten har ju kyrkan med årtiendena blivit något man går till för dop, bröllop och begravningar och eventuellt i julkyrka. Kanske finns det därför alltså ett tomrum i många människors liv nu?

Det finns teorier om att människor därför kan börja "tro på" på vissa livsåskådningar, livsstilar eller filosofier på ett nästan andligt sätt. Nu menar jag inte bara just tex astrologi, wicca, gaia och annat som ännu i allmänhet får heta "alternativa". Alla anser dem inte ens vara religiösa övertygelser eller trossamfund, utan mera en livsstil. Ser man bara på vad som ger folk andliga eller spirituella upplevelser, så kan man bra räkna dit sådant som meditiation, yoga, mindfulness osv. Ja till och med den nya renlevnadstrenden med "ren" och hälsosam mat och mycket träning. Den sägs ju kunna ge rent spirituella upplevelser, förutom att den kan ge en känsla av mening och mål och samhörighet med de andra som lever enligt samma livsstil...

... och kanske det är det vi alla behöver? Mening, mål och samhörighet. Han som kommenterade din fråga hade många bra poänger, men kanske det ändå inte i grunden handlar om huruvida det man tror på är sant eller inte, om det stämmer eller inte? Utan att genom att följa en viss trosåskådning eller livsstil, så får livet mera mening, mera innehåll, känns mer givande? Det ger ramar för livet, förklaringar till varför saker och ting är som de är, ett manuskript för hur man borde tänka och agera - och som sagt, samhörighet. Underskatta aldrig betydelsen av känslan att höra ihop med en grupp, viljan att höra till är en av de starkaste drivkrafter vi har och mycket betydelsefull för hur man mår psykiskt.

Han som kommenterade kanske också känner att det han tror och inte tror på ger honom just ramar och regler, en riktning och kanske till och med ett mål i livet. Vi mår bra av struktur, av att "ha på klart" hur allt funkar. Att människor i allmänhet ofta har olika uppfattningar om det här regelverket är vad som orsakar allt från kommentarskrivarens negativa ton om hur du tänker till religiösa krig genom tiderna. Det är också en av delorsakerna till rasism, patriotism, fientlighet mot andra kulturer... Folk har i alla tider haft svårt att live and let live, låta andra tro, tycka och tänka vad de vill. För alla njuter vi av känslan av att ha rätt och att andra har fel.

Det är alltså inget konstigt eller onormalt i att du önskar att du hade varit religiös på något vis. Haft det där andliga inslaget i ditt liv. Det är dock samtidigt helt okej att inte veta exakt vad/vem man ska tro på! Du är inte skyldig att välja en trosåskådning eller livsstil, du måste inte bekänna tro till något alls. Så du har all tid i världen på dig att hitta något som fyller ditt behov av andlig/spirituell mening. Eller så hittar du inte något exakt som du vill säga att du "tror" på. Det står dig faktiskt fritt att blanda, till och med skapa din alldeles egen livsåskådning om du vill. Det är kanske det ordet religionsfrihet egentligen innebär, inte bara att folk bevakar sina rättigheter till att få utöva sin egen religion i Finland. Du är fri att tro precis vad du vill - och ingen har rätt att säga åt dig att du har fel eller tror på fel saker. Så smaka dig fram, läs på om olika saker, pröva för att se vad som passar just dig - du måst inte lova någon något och det finns ingen tidspress. Vad du än kommer fram till, så kan du välja att se detta sökandet som en upptäcksresa, där det du ändå inte valde att tro på ändå ger dig allmänbildning och förståelse för andra människor. Det är speciellt värdefullt i dagens samhälle <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott