Glömmer fort

Hej!

Såg du att du snabbt fick svar av en kille med samma bekymmer? Vi ska kopiera in hans svar här nu först och sedan ska vi svara åt er båda två i ditt svar, om det är okej för dig?

"Hej! Precis som någon annan skrev för ett tag sedan här:
http://www.decibel.fi/swe/Vaga_fraga/Glommer_fort.214.q5522.html?qcID=39

Så känner jag också. Jag har nästan inga minnen från min barndom medan mina vänner kan prata om lågstadiet och förskolan och t.om. dagis. Jag minns nära till INGET från den tiden, bara vissa saker men aldrig något viktigt.

Jag känner så här nu också, jag har svårt att komma ihåg vad jag gjorde förra veckan t.ex. , svårt att komma ihåg vad som hänt osv...

Undrade förr om detta var nån typ av sjukdom eller något som framkallade det svacklande minnet men de tror jag ändå inte.

Jag har inte jätte dåligt minne ja minns självklart vissa saker och så men inte alla detaljer och inte alla saker, vilket verkligen stör mig när andra pratar om något och jag inte minns alls något om den händelsen även fastän jag kanske var inblandad i den.

Tar gärna del i "Sandras" svar :) - 16 årig kille."

Nåja, nu svarar vi:

Hmmm, jo, vi lider nog också av samma sak - fast med tanke på att vi är mer än dubbelt så gamla som ni, så har vi så mycket mer som vi har glömt bort :/ Dessutom så märker vi att stress gör det hela bara ännu värre, så att vi inte bara inte kan komma ihåg det förgångna utan börjar också få problem med korttidsminnet, vilket ju är jättekul då man glömt viktiga saker man lovat göra eller liknande... :P

Men en fördel är att vi nu är mammor själva och kan påverka hur bra våra egna barn kommer att minnas sin barndom. Ett av de bästa tipsen som vi fått på hur man kan göra det här är att upprepa. Genom att tala med våra barn om händelser, både stora och små och både nära och långt bort i tiden, så har vi märkt att just de sakerna minns de mycket bättre än de som inte blivit "repeterade". "Minns du när vi var till xxx när du var tre år? Då gjorde du..." Vi vet att det här kommer att funka, för tex en av oss ungdomsinformatörer minns massor från barndomen för att hennes mamma upprepade så mycket, medan hennes sambo inte minns just något alls, för att ingen någonsin repeterade och stärkte minnena. Det här är alltså lite som att läsa på läxor och prov - man minns mycket bättre då.

Så vårt förslag är att ni aktivt letar reda på gamla minnen igen. Fråga föräldrarna vad som hände då och då, om de kan berätta små lustigheter som ni gjorde som barn osv. Har ni bra kompisar som varit med länge, så kan ni också prata om gamla tider med dem - det förstärker också vänskapsbanden att dela minnen, man får en starkare historia tillsammans. Sedan är ju också mostrar, farfar, grannen, dagistanter, storasyskon, kompisars pappor osv bra källor för att återuppliva minnen.

Om man använder fler sinnen när man minns, så kommer också minnena lättare fram ur hjärnans gömmor. Se på gamla foton mera regelbundet, eller gamla TV-serier som ni såg på förr (går ju lätt att få tag i numera), YouTube-klipp, gamla CD:n ni lyssnade på förr, parfymer eller andra dofter som ni förknippar med händelser eller perioder i era liv, ät maträtter eller godissorter som ni gillade som barn... Far på en liten roadtrip och besök ställen ni var på förr, som simstranden ni brukade hänga på om somrarna eller gå längs er gamla skolväg igen. Ofta brukar alltså även syn, hörsel, smak och lukt locka fram små detaljer ur minnet.

Att skriva det som händer eller det ni minns på något sätt (någon form av dagbok, blogg, statusar på Facebook osv) så förstärker också era minnen, för att ni då dels använder händerna och dels skapar orden för att sätta ord på situationer, känslor, tankar osv. Gå sedan tillbaka och läs vad ni skrivit för att repetera - att kolla sina fb-statusar från förra året är kul ;) Att berätta för andra om saker gör också att man minns dem bättre sedan - så när någon frågar "Hur var din dag" så tänk efter: hur har er dag riktigt varit, vad har hänt? Och att i sängen på kvällen innan ni somnar riktigt fundera igenom allt som hänt är också ett slags repetition. Då har ni också chansen att smälta upplevelserna, känna efter vad ni tycker och tänker om det som hänt, se om ni lärt er något av upplevelserna osv. Då har ni så mycket större chans i framtiden att minnas ert liv. Se hur innehållsrikt liv ni verkligen levt!

Att stanna upp för en sekund medan något händer och tänka "Det här ska jag minnas" kan också så småningom bli liksom ett tecken åt hjärnan att faktiskt minnas just den händelsen bättre senare. Bli medvetna om era liv - rusa inte bara igenom dem utan att alls reflektera över dem. LEV era liv, så blir de minnesvärda (både det vardagliga och det fantastiska).

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna