Sen vi hördes sist för drygt två månader sen så har det funkat rätt bra för mig. Har med acceptansen över att jag kan bli sjuk blivit stabilare i mig själv. Man är alltid mer efterklok såklart. Och jag har tänkt över hur det har varit fram till nu från att jag började oroa mig. Att det bara va massa slöseri med tid och oro över något som inte borde ha blivit så stort. Till en början blev jag så rädd så jag förjäves sökte försäkringar om att jag inte hade nån risk att bli schizofreni. Men det lönade sig inte, utan till slut valde jag att acceptera att jag faktiskt kan bli sjuk. Ingen kan veta hur framtiden ser ut och vad som kommer hända i livet framöver. Utan jag ska leva dag för dag o göra de bästa av det och mitt liv så länge det bara går bra och att jag är frisk. Finns inte mycket man kan göra om man blir sjuk, händer det så händer det, det kanske händer, men det kanske aldrig händer, så man får acceptera det. Till en början va acceptansen svår att ta till sig. Jag mådde dåligt o hade självmordstankar. Men efter hand har det blivit lättare och jag gör det bästa jag kan i nuläget o lever livet så länge jag kan. Jag kom på också att du skrivit att i princip vem som helst kan få psykos (menar bara psykos, inte schizofreni), så jag tänkte-varför ska jag då oroa mig mer än alla andra? Om vem som helst kan få psykos så borde jag inte oroa mig mer än alla andra människor, alla andra har liksom accepterat det, o dom bryr sig säkert inte om det, så varför skulle jag bry mig mer om det. Så det har också lättat att tänka så med. Samma sak med schizofreni, Har en på mitt jobb o hans pappa e schizofreni. O han bryr sig inte alls om det o lever sitt liv som vanlig. Så ska jag tänka också.
Jag gick tidigare till en psykolog men slutade gå till henne. Anledningen till det är att det inte lönar sig. Nu när jag har accepterat att jag kan bli sjuk känner jag att det inte behövs. Sen för att va ärlig så sitter jag o tvivlar lite på det vi gått igenom tidigare med henne angående våldsbrott. Hon hade sagt till mig att schizofreni inte har nån association med våldsbrott. Utan det är rädslan och ångesten som skapar dom stora problemen vilket oftare leder till självmord än våldsbrott. Det med att höra röster hade isåfall lett till att jag hade fått ångest och ”gömt mig” från dom, exempelvis gömt mig under täcket, eller i värsta fall lett till självmord, vilket de flesta gör om man inte får behandling. Jag sa inte nått till henne men jag tvivlade på det därför att, innan när jag på nätet läst på om sjukdomen, så står det saker som säger emot det hon påpekade. Under det perioden då jag letade efter försäkringar om att jag inte skulle bli sjuk läste jag också på om sjukdomen o där står det att personer som drabbas av psykos kan bli farliga för sig själva och sin omgivning då man kan börja höra röster som ger order om att skada andra eller sig själv vilket kan leda till att man lyder order och gör som rösten säger. Dom sidorna jag läste på var flera pålitliga hemsidor (1177 osv) som skriver om sjukdomar och det är ju också sakkunniga människor som skriver dessa artiklar så jag vet inte vad jag ska tro på. Sen har jag vid tidigare tillfällen också hört o sett om människor som begått våldsbrott o varit under påverkan av psykos, ganska hemska brott. Men som berättat tidigare så kan man inte hitta nån absolut sanning om det hela så jag gav liksom upp o valde att acceptera att sånt också kan hända mig med utan att göra nån stor grej av det, alltså att jag inte behöver lägga massa tid o få ångest och oro på om det kan hända osv. Jag går inte längre till nån, slösade också massa pengar på nått som inte egentligen va lönt att gå till. Det är rätt dyrt också att gå till en psykolog.
Som jag sa, just nu är det okej, får ibland tvångstankar (skriver dom i hemliga rutan). Speciellt när jag hör på nätet eller ser på tv om nått som har med psykos eller våldsbrott att göra med. Jag låter tankarna komma utan att försöka hindra dom. Jag tänker hela tiden att tankar är bara tankar och det är ingen sanning. Tankar och handlingar är inte samma sak. Dessa tvångstankar var något som jag oroade och var mer rädd för tidigare. Men nu får jag ingen ångest eller oroskänslan när som kommer, därför att tankar är bara tankar. Och fortsätter jag såhär kanske tvångstankarna försvinner helt.
Det finns dock en grej som jag vill berätta och som jag funderar över och som jag skulle vilja redogöra om. Jag har som person ibland kunnat på nått sätt ha en instinkt om vad som kan hända framöver. Tillexempel så kan jag tänka att ”det var längesen nått dåligt hände mig på jobbet”. Och bara någon dag senare så brände jag min hand på tvättmaskinen som va överhettat. Eller ”det va längesen jag skickade en varning till andra hotellen om en skum gäst”, o dagen efter så händer det. Nyligen tänkte jag ”det va längesen nått hemskt hände i Kaskö, typ ett mord” o bara efter en vecka hade en kvinna hittas död hemma o mannen greps för mord. Jag har nån sån instinkt. Min mamma har det med. Det är lite skrämmande och nått jag gått runt o tänkt på de senaste dagarna. När jag tänker på dessa sakerna så dyker tvångstankarna upp igen o då blir man lite rädd om det kommer hända på riktigt. Jag påminner mig att tankar är bara tankar.. men denna insikten jag fått ibland som jag beskrev här ovan blir man lite fundersam. Undrar om du vet nått?
Gringo
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Fint att höra att saker och ting har funkat rätt bra sen sist vi hördes vid. :)
Det låter som att du hittat en del bra tanketekniker som hjälper dig med den oro som du haft kring psykoser och schizofreni. Skönt att höra att du hittat flera sätt att tänka dig kring det så du inte ”fastnar” i tankarna kring det på samma sätt som förut. Förstås är det här knappast en process som går över en natt, alltså att helt bli kvitt såna här tankebanor, men det låter som att du kommit en god bit på vägen med det mot hur det var förr. För du har ju rätt i det också – varför ska du oroa dig mera över saken än vad andra gör? Det behöver du ju inte. Det är sån energi som du kan sätta på att bygga på det fina i ditt liv istället, om du kan frisätta åtminstone en del av den energi som du innan har lagt på oro :)
Jo, det kan tyvärr vara rätt dyrt att gå till en psykolog.... Här kommer en liten parentes i mitt svar, bara för att upplysa ifall det skulle bli aktuellt i framtiden igen; I vissa fall kan man bli beviljad FPA-stödd psykoterapi, och då ersätter FPA en stor andel av ens terapiräkningar. Dock måste man gå regelbundet då, typ varje/varannan vecka, i åtminstone ett år men max tre år. För att få FPA-stödd psykoterapi behöver man först få ett B-intyg från en psykiatriker eller läkare. HÄR kan du läsa mera om vad målet med en sådan terapi är, och vem som kan få det. Huvudsaken brukar vara att man visar motivation till att jobba med sig själv för att saker ska bli bättre.
Det du skriver här tycker jag är jätteviktigt och bra: ”Jag låter tankarna komma utan att försöka hindra dom. Jag tänker hela tiden att tankar är bara tankar och det är ingen sanning. Tankar och handlingar är inte samma sak.”. Det är en superfin insikt, och ifall du kan hålla den insikten så kommer nog det som du ännu känner av från tvångstankarna att bli ännu lättare med tiden, och förhoppningsvist så småningom blekna helt.
Om vissa personer kan känna på sig saker som kommer hända i framtiden så kan jag inte veta säkert. Det är en sån sak som man själv får tro vad man vill om :) Men förstår att det blir jobbigt att tänka på det ifall du också annars har en del ”random katastroftankar” – som alltså INTE blir sanna. Att man kan bli nervös över vad som kommer hända och inte. Här skulle jag kanske råda dig att oavsett vad du vill tro om det där - kom ihåg att du ändå inte kan påverka framtiden på något sätt, så det spelar liksom ingen roll hur som helst. Det här ämnet tycker jag det låter som något du kunde tala med din mamma om, ifall hon brukar uppleva liknande.
Det tåls också att komma ihåg att vi lägger speciellt mycket märke till när något händer just efter att vi tänkt på det – men inte de miljontals gångerna som något händer sådär annars. Så då kan våra hjärnor lätt koppla ihop saker som inte egentligen har en koppling. Exempelvis när vi träffar en ny person för första gången – och mittiallt så stöter vi ihop med den personen överallt, och kanske tänker att det är ödet att bli vänner/tillsammans! Men på riktigt så har vi kanske sett den personen hela tiden förr också, men då hade vi ingen orsak till att lägga speciellt mycket märke till hen.
Angående din kommentar – jag är ingen expert på just det fenomen som du länkar till, men jag vet att det nog är väldigt vanligt att drömvärlden och den medvetna världen kan ”blandas” lite när man just har vaknat, och det är absolut ingenting man behöver vara orolig över :) Det har hänt mig också många gånger, kanske inte just med röster, men mera att mitt logiska tänkande har varit helt off en liten stund. En gång trodde jag exempelvis att jag hade barn i många minuter efter att jag hade vaknat, ”måste hämta dem från dagis”, men sen fattade jag att det bara var del av en dröm och att jag fortfarande inte har barn, haha. No need to worry, hjärnan kan spela såna spratt ibland när man är nyvaken.
Kram, Kix
1 Kommentarer
Gringo 18/04/2022 3:29pm (2 år sen)
Vill bara tillägga en sak. Hoppas du ser denna frågan.
Har nu en till sak jag behöver skriva om. Jag kom på det nu idag. När jag vaknade. När jag vaknade imorse hörde jag något ljud som sa med viskande röst ”aaahhh”, och så har det hänt mig flera gånger förr när jag vaknat. En gång hörde jag till och med en röst som sa på mitt hemspråk ”dra åt helvete”. När det inträffade började jag direkt fundera på om att jag var psykotisk. Alltså att jag har psykos. Jag gick runt en hel dag och funderade på det som hände den morgonen. Men jag tror inte jag va de för att jag gick runt och tänkte på om jag var psykotisk. Hade jag varit psykotisk hade jag förmodligen inte tänkt så som jag hade gjort pga brist på sjukdomsinsikt. Den rösten hände en gång. För typ ett år sen, sen har det inte hänt igen. Men det har hänt alla andra gångerna det har varit så att jag hört ”aaahhh” ljudet/rösten precis när man vaknat. Sen har det inte förekommit mer under dagen utan bara just då när man vaknar. Nu senast imorse hände det då jag hörde ”hhaaahh”. Denna gången valde jag att gå på nätet och söka på det varför det är så. Jag fann att det heter ” Hypnopompic Hallucinations ”
Har du hört talas om detta? Här är länken till sidan där jag läste på om det= https://www.sleepfoundation.org/how-sleep-works/hypnopompic-hallucinations
Skönt att höra iaf att det inte ska va nått farligt. När jag får dom så börjar jag direkt tänka på psykos och får ångest. Jag påminner mig om att jag inte är psykotisk med tanke på sjudomsinstiktet. Anledningen till att jag får ångest är nog på grund av mitt inkörda beteende med min hjärna om allt detta om psykos/schizofreni. Så fort jag börjar höra nått som låter wierd eller nått annat så får jag tankarna på schizofreni. Det är nog min hjärna som är fast vid att tänka på det. Men nu när jag accepterat allt tror jag med tiden att det kommer lätta på saken. Det har det redan gjort med mycket, men började fundera på denna saken nu så tiden går mycket åt att fundera och reda ut på dessa ” Hypnopompic Hallucinations ”
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar