HSP?

17.08.2015
Hej! Jag fick precis höra om HSP (highly sensitive person) och undrar om jag är en sådan. När jag läser om HSP på hspsverige.se tycker jag att jag stämmer in på nästan alla punkter.

"Föredrar att stå vid sidan av snarare än att kliva rätt in i en ny social eller rumslig situation, för att därigenom få tid på sig att observera och reflektera innan man aktivt engagerar sig i situationen."

- Stämmer. För det mesta när jag hamnar i nya sociala sammanhang brukar jag vilja känna in situationen innan jag tar plats. Jag är inte blyg, det är bara det att min hjärna känns så full av intryck att jag inte kommer på så mycket att säga. Jag har svårt för att snabbt formulera mina tankar i ord.

"Vill överväga alla detaljer och möjliga konsekvenser innan man handlar. "Gör det en gång och gör det rätt." Detta medför att man som HSP fattar beslut långsammare än många andra, är mer medveten om risker och möjligheter, och anses långsam men korrekt eller rent av perfektionistisk."

- Stämmer. Jag fattar beslut väldigt långsamt för att jag väger möjligheterna mot varandra. När jag skulle besluta om jag skulle åka till Öland över midsommar tillsammans med personer som jag inte kände så väl höll jag på jääättelänge och tänkte och tänkte. Och jag är väldigt perfektionistisk, ja. Uppmärksam på små detaljer, och därför har jag lätt för att lära mig saker. Skriver t.ex väldigt korrekt eftersom jag lagt märke till meningsbyggnad, skiljetecken osv, detta nästan helt omedvetet faktiskt.

"Är mer medveten om andras tankar och känslor än vad de flesta är, p.g.a att man är duktig på att fånga och tolka sociala icke-verbala signaler. Vilket gör att man ofta gissar rätt med hjälp av sin intuition."

- Stämmer. Har en mycket god intuitiv förmåga, jag känner direkt om något/någon inte är rätt för mig.

"Åsamkas ofta större lidande p.g.a. dåliga uppväxtförhållanden än vad andra gör, men kan också ha vunnit mer än andra om man har vuxit upp under goda förhållanden."

- Stämmer. Jag har haft en god uppväxt och känner att jag blivit väldigt gynnad av att vara sådan här. Visst känns det jobbigt ibland eftersom jag inte kan vara så spontan som jag vill, men det känns på något sätt ändå som någon sorts superkraft. Jag är mer medveten än många andra, njuter av saker på ett djupare plan (har jag märkt) och har berikande dagdrömmar. Jag är en person som har mer under ytan. Jag känner mig som en spännande person, men det känns som att många inte förstår vilket intressant och komplext inre jag har eftersom jag som sagt har svårt att formulera mina tankar muntligt utan att svamla osammanhängande. Och för att jag är rätt tystlåten. Mina tankar är helt enkelt sega.

"Behöver inte så mycket stimuli för att bli överstimulerad eller upphetsad. Detta leder till att man ofta har sämre prestationsförmåga än andra, t.ex. vid tävlingar, framträdanden, vid tal i offentliga sammanhang eller när man träffar en välomtalad människa för första gången, om man observeras av andra när man utför en syssla, vid tidsbegränsade tester samt på platser som är högljudda eller vid större folksamlingar."

- Stämmer. Åh som jag känner igen mig!!! Vid tillfällen då jag inte känner mig trygg är det som att jag får kortslutning i hjärnan och inte kan prestera överhuvudtaget. En jättekonstig känsla. Kan inte ta in ny information utan glömmer av den med en gång, och klarar inte av att ta kontakt med någon. Ja, kortslutning helt enkelt. Min hjärna slutar i princip att fungera. Vet inte hur jag ska förklara det riktigt. Efteråt tänker jag: 'hur kunde jag bli sån där? Varför gjorde/sa jag inte så där?' Det är inte så att jag blir full av andra tankar, utan det står bara still i huvudet. All vett och sans - borta.

"Är begåvad, är konstnärlig eller har en passion för att ta del av olika konstformer."

- Japp. Älskar att skriva, för det är mitt sätt att uttrycka mig. Tycker också mycket om att läsa, gå på teater och konstutställningar. Gillar indiefilmer. Och man brukar beskriva mig som klok.

"Tycker att naturen har en särskilt helande och lugnande effekt, eller att man oftare än andra blir rörd av dess skönhet. Förtjust i djur, växter och att vara nära eller i vatten."

- Stämmer. Om jag får syn på t.ex en solnedgång kan jag bara stanna och titta, kanske röra vid vattnet för att känna mig som en del i den eller så...


Musik påverkar mig väldigt starkt. Jag kan höra den även om den är svag, lägger alltid märke till den i butiker och affärer, och vid tillställningar där det är musik som jag gillar får jag genast bättre självförtroende.

Nu är det ju inte så att jag är socialt hämmad, det är bara det att jag behöver tid på mig. Och jag tänker så himla mycket, tänker och tänker. Men jag älskar att umgås med folk, blir glad av det och behöver få göra det med jämna mellanrum för att må bra. Ändå kan jag inte låta bli att tänka ibland att jag är annorlunda. Har svårt att närma mig killar, för jag vill känna efter ordentligt och dessutom skulle det kännas konstigt att umgås så regelbundet med någon. Jag behöver ha mycket ensamtid. Dessutom: det här med att ha sex? Jag kan inte tänka mig att någon annan tillfredsställer mig, för det är ju något jag gör på egen hand! Om någon annan gjorde det på mig skulle jag inte kunna slappna av. Och att jag skulle stöna... Näe. Det känns bara så otänkbart.

Rent sensoriskt är jag också känslig, t.ex påverkas lätt av sömnbrist och behöver äta direkt när jag känner mig hungrig. Lättpåverkad av alkohol.

Så vitt jag kan minnas har jag alltid varit på det här sättet.

Sååå, är jag en HSP eller inte? Jag bryr mig inte om ifall jag är det, för jag tycker det känns coolt på nåt sätt :) och det är ju inte så att jag fastnar i tanken på att jag ÄR en sådan, jag menar, man förändras ju hela tiden. Greta
Liselott klippt

Ungdomsinformatören Liselott svarar

21.08.2015

Hej Greta!

Visst låter det som att mycket av definitionen på en högkänslig person stämmer in på dig. HSP eller Highly Sensitive Person har blivit ett riktigt trendord nuförtiden, inte bara inom psykologin utan även i vardagssamhället inom allt från weellness till skolan. Som många andra fenomen som kommit till "allmän kännedom" exempelvis genom media, så förklarar den mycket för de som har det här personliga draget och hjälper till att skapa ökad förståelse från andra och därmed ett lättare liv för högkänsliga.

Det är dock inte frågan om någon egentlig diagnos eller psykisk störning eller något - folk har i all värld varit mer eller mindre känsliga till personligheten. Dessvärre har de "lågkänsliga" inte fått så mycket uppmärksamhet, så kanske de fortsättningsvis lider i tysthet? Eftersom HSP är så känt numera, så finns det såklart också de som tar till den som förklaring på ett antal olika sociala problem eller andra problem i livet, oavsett om det riktigt passar eller inte. Det finns till och med de som skyller på eller använder HSP som ursäkt för att slippa undan exempelvis arbetskrävande eller annars jobbiga saker, även personlig utveckling... Säkert kan den i vissa fall vara en delförklaring till vissa svårigheter, tex tillsammans med låg impulskontroll eller svårt att avläsa sociala beteenden, men HSP ska i sig inte "diktera" hela livet och bli ett självändamål. Sedan finns det ju en uppsättning olika beskrivningar på och definitioner av HSP och det är väl lite upp till var och en att avgöra om man är det eller inte. Många av de kriterier du räknade upp stämmer ju också in på begreppet Introvert?

Så är det med många ord av det här slaget, men efter ett antal år så har det lagt sig och allmänheten börjar förhoppningsvis se det för vad det är och behandla högkänsliga därefter. HSP behöver ju absolut inte bli ett handikapp, utan det handlar främst om att lära sig leva med känsligheten: Hitta sätt och metoder för att motverka eller lindra den så att den inte påverkar det egna livet negativt. Precis som för folk som har lätt att brusa upp av kort stubin, som är blyga, som har "mattehjärna"... Vi föds alla med en grunduppsättning egenskaper, som sedan utvecklas/hindras eller bibehålls av miljön och människorna vi växer upp med samt av händelser som påverkar oss och kunskaper vi lär oss. Det är väl ungefär den allmänt vedertagna uppfattningen om våra personliga egenskaper idag. Men bara för att vi föds tex som speciellt kreativa betyder det inte att vi inte kan lära oss ordningssamma, bli bra på matte eller tusen andra saker. Människan är något enormt flexibel och formbar. Jag har exempelvis ett par vänner ssom är HSP, men medan de växte upp så lärde de sig att hantera de bitarna inom sig själva och det är idag väldigt lika de "normalkänsliga" - de kan till och med använda de egenskaperna till sin fördel.

Som du skrev, så utvecklas vi alla hela tiden. Vi förändras - även av kunskap vi erhåller. En version på förändring är ju också att omedvetet se sig själv som en högkänslig person och därmed börjar bete sig som det står i beskrivningen du hänvisar till att man "borde" vara om du ska vara högkänslig? Ibland blir sådana här ord också lite av självuppfyllande profetior - inte bara som en lättnad när man får ett ord för vad man alltid upplevt. Det lönar sig alltid att inte använda för vattenfast färg när man ska stämpla sig själv i pannan med något.

Samtidigt kan alltså benämningar som högkänslig alltså förklara mycket för den som upplever sig ha lidit av de "symptom" som benämningen omfattar. Och de kan ge riktlinjer för hur man ska tänka, handla och känna för att må bra. För samtidigt ska man ju ändå ta hänsyn till sig själv och inte "gå för långt ifrån" det som är den egna personlighetens kärna. Behöver man exempelvis tid på sig i en ny situation så ska man såklart sträva efter att få tid till det och inte förvänta sig av sig själv att man blixtsnabbt och utan problem ska klara av något. Men naturligtvis inte heller låta det begränsa en alltså, så att man blir helt handfallen när det krävs en snabb reaktion av en - man borde alltså hålla igång lite övning ändå och inte överdriva hänsynen :)

Ord som högkänslig är bra att använda sig av när man håller på att lära känna sig själv (vilket man ju egentligen håller på med hela livet eftersom vi förändras och utvecklas). Då kan allt från personlighetstest till astrologi hjälpa - man behöver inte tro på något för att svara på huruvida påståenden om en själv är sanna eller falska. Svaren ger en i alla fall en bättre bild av sig själv. Och självkännedom är ju en viktig del av förmågan att göra sig själv lycklig: vad behöver just jag för att bli lycklig :)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Tro

Hej, om det är möjligt skulle jag vara glad ifall en präst/pastor svarade på denna fråga. Jag började tro på Gud (och Jesus) för ungefär ett och ett halvt år sedan. Min tro har blivit starkare och jag...
Läs mera

Jag har aldrig riktigt varit religiös men jag ska bli konfirmerad, och jag tycker religion är jättekonstigt. Alla som inte tror på Gud hamnar i helvete och brinner där föralltid? Men endå är det en äl...
Läs mera

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera