Hur ska jag stänga av allt?

Hej vännen.

Jag har funderat på din fråga i flera dagar och skrivit lite nu som då på svaret. För det här hör definitivt till de riktigt knepiga frågorna som man kan ställa här i livet - för det finns inget rätt svar. Oberoende vem du skulle fråga, så skulle du få ett svar som just den personen skulle anse att är mer eller mindre det rätta svaret. Och så ska det också vara, eftersom vi har religionsfrihet och yttrandefrihet i det här landet. Alla ska få tycka som de vill, tro vad de vill och dessutom säga vad de vill. Med de undantagen att man inte får vara rasistisk eller kränkande - och det betyder också att ingen kan säga åt någon att han eller hon har fel när det gäller sådana här frågor. Ingen har rätt att säga åt dig att "nejnej lilla vän nu ska du inte tro på spöken och andar och annat humbug". Vi har alla rätt att tro på vad vi vill och nu tror du att det finns något eller någon i ditt rum.

Skulle jag alltså skicka det här slumpmässigt till en av experterna i Decibels nätverk så kanske han eller hon tycker att du fånar dig, att det inte finns något övernaturligt och att du ska sluta med att hitta på saker. Medan en annan expert kanske skulle säga att han eller hon har varit med om precis just samma känsla efter en seans med Anden i glaset och vet precis vad du talar om. Men då jag inte vet vem som skulle tycka vad, så ska jag bara berätta mina egna erfarenheter - inte ens mina egna åsikter - och hoppas på att de kan hjälpa dig att få ett perspektiv på alltihopa. Jag tar alltså inte ställning till huruvida det finns andar och övernaturliga krafter, men jag har levt i närheten av en som tror det och kan berätta hur hon behandlades av andra. För oavsett vad man själv anser och tror på, så påverkar man väldigt mycket av hur andra ser på en - det kan påverka hela ens framtida liv.

Så i vårt lilla svenskspråkiga Österbotten å finns det ungefär två typer av människor. Anser jag, alltså. Den allra största delen av dem tror inte på spöken, andar, kristallmagi, UFOn, healing, häxor, shamaner osv osv osv osv osv osv. Några tror på någon av de här grejerna, och ännu färre tror på alltihopa. Kanske kommer det sig av den kultur vi härstammar från, där de flesta var bönder eller fiskare som stod mentalt med stövelskaften säkert planterade i "åkerdyngjon". Men redan då fanns det i byn någon kvinna som hade förutspått att en båt skulle förlisa under strömmingsfisket för att hon såg en kråka på båtens för, eller man varnade för en rökbastu där det spökade av alla de lik som tvättats och sveps där osv. Och de personerna blev kallade för skrockfulla kärringar, "pjasalappar" som var rädda för barnsagor, häxor eller tokiga – motsatsen till de förståndiga, förnuftiga människorna alltså. Och de förnuftiga var såklart långt fler till antalet och hade hela "vetenskapen" och prästen i kyrkan bakom sig.

Idag är det samma gäng som helst inte avviker från den slitna stigen utan gör som alla alltid har gjort, ser likadana ut som alla andra (både likadan lippis och samma sura min i ansiktet), tänker likadant som farsan gjorde före honom och hans farfar före honom. Det är de här människorna som för några år sedan var misstänksamma mot nyheten Datorn, men som nu har de mest avancerade mobilerna de har råd med och så är det med allt. De riktigt extrema i det här gänget är rasistiska eftersom de inte ens har pratat med någon utlänning och är rädda för alla av kulturer som de inte känner och förstår sig på (fast de har nog varit till Kreta på solsemester), är homofober eftersom de innerst inne tror att alla bögar blir kära i just DEM och det är de som kommer att skratta rått åt dig ifall du berättar att du tror att det är någon i samma rum som dig nu. Men största delen är vanliga människor, men som säkert skulle vara misstänksamma till något så udda som andar i rummet och som skulle rynka på ögonbrynen åt dig och be dig skärpa dig. Du känner nog igen typen.

De här människorna är farliga, de som kommer att retas med dig för att du tror att du kan se spöken –antingen rått och högt så att hela skolkorridoren hör dig och de som fnittrar åt dig bakom din rygg. Nu menar vi inte farliga som att de skulle ta till våld, men de kan skada bilden av dig i andras ögon. För det är som att de svartmålade dig, en stor davidsstjärna på bröstet som judarna, och rykten sprids väääldigt snabbt idag. Behövs bara en nätt liten uppdatering på Facebook, så vet alla att du är pöllig för du tror att du är någon som kan se spöken. Du tror att du är speciell, förmer än de andra, för att du kan se eller känna något som de inte kan. Så berättar du, så är det risk för att det förstör ditt rykte. Och Österbotten är så litet, att det kan påverka länge framöver, tex kan en kille på parallelklassen berätta det åt sin morsa, som sedan är den som ska välja sommarjobbare om fem år när du söker ett visst sommarjobb. Och då kanske hon känner igen ditt namn, minns att hennes son sa något om att du var dum i huvudet och därför tar hon någon annan istället.

Jadå, det är förfärligt orättvist, men det är tyvärr så här många funkar här i Österbotten. Och det är fullkomligt betydelselöst huruvida det verkligen FINNS några övernaturliga saker – vissa människor har bestämt hur världen ser ut och om en person inte passar in på den bilden så kan de bli farliga. Dessutom finns det en massa rädsla bakom, rädsla inför det okända och eventuellt farliga. Och när folk är rädda så börjar de antingen undvika det de är rädda för eller bli arga eller aggressiva mot det. Till på köpet har vi alltså i Österbotten (egentligen hela Finland) dessutom en till faktor: vi följer troget Jante-lagen. Du ska inte tro att du är något, du ska inte vara mer märkvärdig än oss andra, du ska inte tro att du har något som vi andra inte har eller ens att du varit med om något som vi andra inte varit med om – det är Jante-lagen i ett nötskal. Så risken finns därför att om du berättar om dina upplevelser och känslan av att du inte är ensam i rummet, så tycker eventuellt folk att du bara försöker vara förmer och mer märkvärdig än de. Och de idéerna ser de nog till att ta ur dig.

Nå, vi vill nu härmed inte försöka övertala dig om att inte säga något åt någon bara av rädsla för hur folk ska behandla dig då. Men det är bra att vara på förhand medveten om vilka konsekvenser det kan få för dig själv. Okej att österbottningarna kan verka trångsynta, småsinta och förtryckande, men det är det gäng vi lever med och därför är det makt att veta hur de troligen kommer att reagera på dittan och dattan och spela dem enligt de spelreglerna.

När det gäller dina övernaturliga upplevelser, så tycker jag ändå att du ska ta råd av de seriösa sajter du kan hitta på nätet. Det finns som sagt ingen som kan bestämma vad som finns och inte finns, vad som man kan tro på och inte tro på, men de som själva utövat tex Anden i glaset har säkert mera kunskap och erfarenhet av just det än vad de som inte har någon egen erfarenhet av det. Och att leka Anden i glaset har nog säkert 70% av alla ungdomar gjort nu redan i många årtionden i västvärlden och en stor del av dem upplevde att de nog kände av något övernaturligt. Så det är inte så bara för de "icke-troende" att säga att de är pölliga. Och säger de som själva har erfarenhet att man ska akta sig för att spela det för ofta, så ska du akta dig. Kanske du över huvudtaget inte mår bra av att vara osäker på huruvida du är ensam i rummet eller inte. Okej att det kanske är lite spännande och pirrigt och speciellt att inte veta, men samtidigt kanske du börjar känna dig otrygg och osäker – i ditt eget rum där du borde få känna dig fullkomligt trygg och i kontroll. Så av den anledningen kanske du inte borde spela Anden i glaset så ofta, okej. För viktigast är ju att du mår bra och är lycklig!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott