Och sen, det var tänkt att lägret bara skulle vara två nätter, och det skulle nog ha gått för mig, men nu är det TRE! Nej usch. Visst kan jag åka dit, men hur kommer jag mig därifrån om jag känner att det verkligen inte går? Och om man missar lägret (tänk om man typ skulle vara sjuk) får man bli konfirmerad då? För jag har varit på alla samlingar vi har haft så jag har inte en enda "poissaolotunti".
Och kan nån berätta vad man gör på lägren? Det måste jag få veta innan jag åker... om jag åker. Och ska man skriva några prov där osv? Alltså åh. :(
Ungdomsinformatörerna Liselott och Lena svarar
Hej!
Äshdå att du känner ångest inför skriban/rippin och att sova borta. :( Men du är faktiskt inte ensam om att känna så där - de flesta ungdomar går igenom en liknande period i livet - för vissa är perioden kort och för andra kan den vara längre. Så här har vår expert Kirsi (som är utbildad i utvecklingspsykologi) svarat tidigare:
"Det ÄR väldigt vanligt att man under någon period av ungdomen blir livrädd att föräldrarna ska tas ifrån en. Det är egentligen en helt naturlig grej, för medan du jobbar på att bli vuxen och modig och självständig och allt det där, så kan det kännas lite som att du måste ge upp delar av din trygghet - i det här fallet dina föräldrar. På samma gång som du vill att de ska släppa taget om dig så att du kan bli vuxen, så är du lite rädd och nervös för att stå på egna ben. Då blir det naturligt att bli rädd för att bli övergiven."
Du är alltså absolut inte ensam om att känna som du gör, på ett sätt är det nästan en fobi som du skapat - att du inte "vågar" sova över någon annanstans, i en plats som inte känns lika trygg som hemmet gör. För att övervinna fobin, måste du tvinga dig själv att stå ut med det obehagliga tills obehaget försvinner. Vi vet, det är inte det du ville höra, men nog nödvändigt för att du skall kunna klara av det. När du gjort det (alltså sovit över någon annanstans än hemma och utan föräldrarna), kommer obehaget att lätta och till sist försvinna.
Därför föreslår vi nu att du ska försöka träna bort obehaget innan sommaren. Prova på att sova över hos någon kompis eller släkting några gånger före lägret. Vi lovar att du inte känner samma hemlängtan och ångest efter några gånger. När du vågar trotsa ångesten och när du märker att du kan vinna den, kommer ditt självförtroende att växa och du kommer att må mycket bättre.
Det kan kanske också hjälpa lite om du pratar med någon om hur det känns. Har du berättat om det här till dina föräldrar? Om ångesten blir riktigt stor kan du också gå till kuratorn och prata om saken. Hon/han kan hjälpa dig att förstå bättre varför du känner som du gör och vad mera du kunde göra för att lätta på ångesten.
Här kommer också några konkreta tips som kan hjälpa dig med ångesten/hemlängtan när du ska sova över hos någon/skall på lägret:
På konfirmationslägret är det mycket program hela tiden, så du kommer nog att vara upptagen största delen av tiden med att göra kula saker, leka lekar, lyssna på lektionerna etc. På kvällen när ni ska sova kan du tex lyssna på en ljudbok på mp3/ipoden eller lyssna på musik innan du somnar. Att lyssna på något brukar hjälpa att hålla tankarna från det man inte "borde" tänka på.
Kanske du också kunde ta din egna dyna med till lägret? Den kan ha en lugnande effekt när du ska gå och lägga dig och den doftar av hemmet. Om andra inte har egna dynor etc. med och de undrar varför du har det, kan du ju tex. säga att du får sjuk nacke om du sover med dåliga dynor.
Och såg du! Vilken härlig kommentar "Hon" hade skrivit på din fråga - vi håller absolut med henne! Du kommer nog att ha roligt om du bara vågar och inte bara tänker negativa tankar om lägret och rädslan att sova borta. Kanske du kunde låta dig själv tänka på hur roligt du kunde ha istället? Här kan du läsa vad andra ungdomar tyckt och gjort på sin skrifskola.
På skriftskolelägret har man lektioner, där ledarna berättar och diskuterar om tron och så har man lekar och aktiviteter. Man har också fritid och då kan man göra vad man vill, tex simma, spela volleyboll etc. Man har ett prov, men i princip kommer alla igenom det, dessutom skulle vi skulle lära oss några böner etc. utantills men det var inte mera än det. Du behöver inte oroa dig för att du inte skulle "komma igenom" skriftskolan - något så svårt är det inte.
Hoppas du ger konfirmationslägret en chans, det kommer nog att gå hur bra som helst!
Kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Lena och Liselott
2 Kommentarer
Hon 12/04/2014 9:16pm (10 år sen)
Hej du, jag vet precis hur du känner dig. Jag hade precis samma problem när jag skulle på konfirmationsläger, jag ville verkligen inte gå, det var hemskt. Vi skulle vara där 5 dagar. Fick en klump i halsen varje gång jag tänkte på det. Men när vi väl var påväg blev det bättre, det var jätteroligt där och man ville knappt åka hem sen. :)
Jag kände inte så jättebra dom andra flickorna som bodde i min stuga, men vi prata ändå som om vi känt varandra hela livet. Då vi hade paus i 1-2 timmar mellan lektionerna så gick man runt i alla stugor och var med allihopa, vi hittade på massa roliga saker att göra. Alla var med alla. Och jag tror nog att du kommer ha det lika roligt som jag hade, även om det inte känns så just nu.
Jag rekommenderar verkligen att du ska gå, det blir ett minne för livet.
Det var sån tur att jag åkte, om jag inte hade gjort det hade jag ångrat mig än idag.
Dessutom är det bra träning att vara borta från föräldrarna ett tag, till sist blir det roligt att åka bort och sova ibland. Det kommer nog gå så bra så :)
Pampadam 22/04/2014 12:37am (10 år sen)
Hej, jag vet hur det är, jag kände likadant före mitt läger, jag var inte vän med någon jag skulle på lägret med, kände inte ledarna och så vidare, och jag har hört många andra säga samma sak. Men både för dem och mig ändrades det helt under lägret, jag umgicks med de andra fastän jag annars var blyg (ledarna brukar även "fixa till" så att de som verkar lite ensamma på ett eller annat sätt hittar nån att umgås med) och jag är nära kompis med fler av de jag var på lägret tillsammans med idag. Jag har dessutom själv varit ledare på två läger för jag tyckte att mitt var så roligt, fastän jag var orolig i början. Vad man gör på lägren är ju olika beroende på var man är, men i min församling får man undervisning av prästen dagligen, och också lite "läxläsning" i mindre grupper tillsammans med ett par ledare, där man går igenom vad konfirmanderna lärt sig med prästen och sånt. Lite fritid mellan varven finns då man får slappa, sova, leka, gå till en närliggande butik eller gå och simma, vad man känner för helt enkelt. På kvällarna brukar ledarna ordna program med olika teman där konfirmanderna ibland får vara med och delta och ibland bara titta på. Sen är det en andakt på morgonen en andakt på kvällen också. Nattning med godnattsånger och godnattkramar brukar höra till i vår församling sen konfirmanderna ska gå och lägga sig, men som sagt är det ju olika överallt, så jag vet ju inte exakt hur ditt läger kommer att vara. Provet är i vår församling aslätt, på mitt läger behövde jag bara kunna "Fader Vår", Trosbekännelsen och Lilla Bibeln utantill, sen har jag hört att man i andra församlingar behövt kunna budorden också, men det är alltså inga svåra saker, och konfirmanderna har gått igenom allt det här på undervisningen under/före lägret.
Jag vet att du är orolig, och jag förstår, men jag hoppas verkligen att du åker på ditt rippiläger, för jag tror att du kommer att uppskatta det efteråt. Och om du åker men inte tyckte om det är du en erfarenhet rikare och har det kanske lättare att åka nästa gång. Ledarna finns ju sen alltid, både under och före lägret att prata med om du undrar nåt, och jag lovar att de är jättesnälla, så var inte rädd att fråga dem om saker du är orolig över!
Kram
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar