Pedofil?

Hej Stirraren!

Hmm... Bra fråga... För se jag började också genast tänka att han nog var en snuskgubbe eller pedofil. Men sedan insåg jag att hmm, kanske man ibland dömer folk lite för snabbt. Speciellt när det gäller sådana här saker, för pedofili, sexbrott, sexuellt utnyttjande, grooming osv är ju så himla mycket på tapeten just nu. Det går ju knappt en dag utan att man läser i tidiningen om någon pedofilhärva som haffats eller råd åt tonårstjejer att aldrig posera naken för en webbcam eller skicka nakenbilder av sig själv åt "gulliga beundrare" på nätet. Så kanske är det automatiskt ditåt våra tankar flyger iväg vid minsta lilla?

För nog är ju det där uttrycket "Don´t judge a person, because you know nothing of his life" (typ, inte direktcitat) kanske sant ändå. Det kan ju tex ha varit så att han numera har problem med att få stånd och utlösning och stod där och sörjde sitt döda sexliv? Eller att flickan på bilden påminde om hans förlorade ungdomskärlek? Eller att han sörjde att han inte är ung mera och att han aldrig mera kommer att få uppleva sådant som sex, se ett par snygga bröst på någon han älskar...

Eller så var han bara en ovanligt känslosam snuskgubbe? You never know...

Oavsett, så är det nog ändå kanske inte illa att du kände äckel och hade en läskig känsla - kanske det bara är din självbevarelsedrift och överlevnadsinstinkt som skyddade dig mot en tänkbar fara? Att man är "programmerad" (tex av allt tjat i media) om att vissa saker ska man akta sig för om man inte vill utsätta sig för obehag eller till och med skador. Att känslorna då fungerar som varningslampor för en själv att nu ska jag nog gå bort härifrån! Isåfall får du ju bara klappa dig själv på axeln och ha större tilltro till att du nog kommer att klara dig ur många obehagliga situationer i livet.

Så försök att glömma det. Hans story kommer troligen aldrig att bli känd, så du kommer inte att få några säkra svar på varför han grät. Ibland lämnar frågetecken outrätade.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott