Pojkvännen o föräldrarna

Hejsan! Ojoj. Delvis tycker jag precis som kommentaren du fick: det är du som är tillsammans med honom och inte de. Men tillika är du inte myndig ännu, det betyder att de har ansvar för dej. De är engagerade och visar att de vill dej väl och att de bryr sig. Jag tycker nog att föräldrarna har all rätt att berätta vad de tycker om och vad de tycker mindre bra om. De har ju en hel del livserfarenhet som de säkert pratar utgående ifrån. Sen, antar jag, vet de mera om hur normen ser ut i församlingen än vad jag vet. Det finns församlingar som inte skulle acceptera att man hittar en flickvän som inte hör till församlingen. Det finns församlingar som skulle gå mycket långt för att få med dej i församlingsgemenskapen. Samt att det finns församlingar som räknar det här till hans personliga val och församlingen anser sig inte ha med privatlivet att göra. Var på skalan den här församlingen ligger vet inte jag. Sen berättar du inte heller hur pass aktiv din pojkvän är i församlingsgemenskapen. Där finns ju också en bred skala på vad som förväntas av församlingsmedlemmarnas barn - de förväntas leva sitt liv i församlingsgemenskap till andra motpolen att man har helt fria val.

Sen tycker jag kanske att ni lite hoppar lååångt fram i framtiden. Ni tar ut bekymmer som inte ännu existerar. Jag menar du är ung ännu och ni har inte ens varit tillsammans en månad ännu. Och ni funderar på förlovning, stränga regler och församlingstillhörighet?! Varför inte först bara lära känna varandra och bara umgås? Det är väl ändå rätt sällsynt att tjejer i din ålder gifter sig med killen de är tillsammans med? Om jag tänker tillbaka till mina ungdomsvänner så vet jag 1 par som blev tillsammans i den åldern och är idag gifta med 3 barn. Och då tänker jag på typ 200 par som jag kommer på nu...

Fint skulle det ju vara om du och din pojkvän kunde prata om det här! Kan du fråga vad församlingen tycker? Vad hans föräldar tycker? Och berätta tveksamheterna dina föräldrar har. Troligen har din pojkvän stött på liknande problematik förr ifall det är en striktare församling. Jag tänker angående vilka hobbys det passar sig att ha, vilka vänner man får umgås med, hurudana kläder man får ha osv blir det oftare ett problem med ifall församlingens linje är strikt.Jag tror faktiskt att situationen oftare är den omsvängda dvs att föräldrar från församlingen är skeptiska till pojk-/flickvänner utifrån.

Tillika finns det ett uttryck, lika barn leka bäst, som kanske inte har fötts helt utan orsak. Att jämka ihop ett förhållande när man har olika bakgrund är inte lätt. I uppväxten formas vi av kulturen i hemmet, våra erfarenheter av det sociala livet och våra handlingsmönster som man sedan har till fördel eller till nackdel när man sedan själv ska skapa en relation. Det här är sådana saker som kan vara självklara för en själv medan den andra parten blir helt chockad. Och då har man bara gjort så som man alltid har gjort. Jag minns exempelvis hur förvånad jag blev över en pojkvän som tigde ihjäl alla konflikter eller en annan som sprang ut i ilskan, när jag var uppväxt med att prata och reda ut konflikter. Er relation är ännu så ny att ni har nog inte ännu hunnit hitta alla fördelar och nackdelar. Kanske lika så bra - njut nu av förälskelsens sötma. Problemen hinner ni ta sedan den dagen de kommer.

Prata öppet om saken och hitta tillsammans en modell som passar för er.

Med vänlig hälsning, Annika         barnmorska - hälsovårdare