Sorg förstör glädjen

14.12.2014
Hej. Jag vill höra era tankar & synpunkter om hur stor glädje man kan ta av andras glädjehögtider med att bearbeta dödsfall? Ska huvudpersonen alltid åsidosättas ifall en ganska nära släkting dött? Är det ett oväntat dödsfall känns det mer acceptabelt. Men när det ändå länge är väntat, ska minnet av den egentligen fina dagen bli sorgearbete.

Antar att det kan se olika ut från fall till fall och att jag nog tyvärr måste inse att ja sorgearbetet är viktigt att ta genast och inte skjuta upp till en mer passande dag. Men vad tycker ni? Anonym007

Specialungdomsinformatören Susanna svarar

15.12.2014

Hej Anonym007,

Precis som du och den som kommenterar din fråga skriver så tar sorgearbete den plats det tar och kan sällan (utan att det får konsekvenser) skjutas upp. Men viktigt att komma ihåg att vi alla sörjer på så väldigt olika sätt. Och det är jätteviktigt att vi får ha vår egen sorgeprocess. Tyvärr blir det ibland så att olika reaktioner på sorg inte är okej, t.ex. kan en person som inte sörjer öppet (gråter, är ledsen) få höra att den sörjer på ”fel sätt”. Men det finns inga fel sätt.

För en del kommer sorgearbetet igång genast, för andra tar det en tid innan sorgen får ta plats. Ibland, t.ex. om man är förälder till många barn i en familj där den andra föräldern dör så får man kanske ”skjuta på” sin egen sorgeprocess litet därför att man helt enkelt är tvungen att handskas med det praktiska livet och barnens sorg också. Huvudsaken då att man så småningom också får ge plats för sin egen sorg. Men som sagt, det finns så många olika sorgeprocesser. Och var och en som drabbas av sorg befinner sig på så olika platser i livet. Och så kanske man sörjer på väldigt olika sätt beroende på hur nära man stod personen som dog. Om det är ens mamma är kanske sorgen mycket djupare och starkare än om det är ens gamla faster som dött. Fast inte ens nödvändigtvis så.

Sorg är ju en helt naturlig del av livet, på samma sätt som glädjen. Och ibland kan dessa båda faktiskt också få finnas sida vid sida. Man kan få känna både sorg och glädje på samma dag, under samma timme eller minut. Är det kanske så det är för dig just nu? Att du känner både sorg över dödsfallet men även glädje över en viktig dag eller händelse i ditt liv? För då behöver du ju få känna det så. Och naturligtvis behöver du få respekt för det, samtidigt som du får fundera på hur du kan visa din respekt för den sorg som människorna runt om dig nu går igenom! Kanske om du berättar för dina nära och kära hur du känner det, och också lyssnar noga på hur dom känner det – så kan ni tillsammans hitta en kompromiss så att denna tid i ert liv blir så bra som möjligt för er alla? Att ni kan hitta plats för både sorgen och glädjen, tillsammans?

Allt gott önskar jag dig på vägen!

Kramar,
Susanna

1 Kommentarer

  • :) 14/12/2014 11:01am (9 år sen)

    Hej! Jag tycker att ifall en ganska nära släkting har dött så tycker jag att sorgearbetet måste få ta den tid det tar och jag tycker det är viktigt att man bearbetar sorgen och inte försöker trycka undan den för om man gör det kommer man bara att må dåligare.

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Tro

Hej, om det är möjligt skulle jag vara glad ifall en präst/pastor svarade på denna fråga. Jag började tro på Gud (och Jesus) för ungefär ett och ett halvt år sedan. Min tro har blivit starkare och jag...
Läs mera

Jag har aldrig riktigt varit religiös men jag ska bli konfirmerad, och jag tycker religion är jättekonstigt. Alla som inte tror på Gud hamnar i helvete och brinner där föralltid? Men endå är det en äl...
Läs mera

Hej! Jag är en person som är intresserad av krigshistoria och lägger vikt på min fritid att studera kring krig och konflikter. just nu studerar jag mest kring israel-Palestina konflikten som pågår jus...
Läs mera

En av mina kompisar, som är ateist, frågade av mig (kristen) varför Gud låter dåliga saker hända. Jag har tänkt på det men kommer inte fram till något. Jag tror inte på djävulen, så det går inte att ...
Läs mera