Våga misslyckas

Hej!

Tack för din fråga. Jag tror att det du skriver om är något som är väldigt vanligt idag, och som kanske bara blir vanligare, speciellt i övre tonåren på gränsen till att bli vuxen. Vi söker vår identitet, ett sammanhang som vi kan tillhöra och vill gärna ha det där väldigt tydligt. Med alla krav och förväntningar som finns idag på ungdomar, blir det också lätt att man tror att man ska uppfylla dem för någon annans skull. Man ska veta vad man vill, vem man är, vad man ska bli osv., stora frågor som det inte är lätt att ha några svar på i den åldern, men som man ändå behöver ta vissa beslut i. Fundera över de saker du känner du behöver prestera i. Vem eller vad ligger som grund för dina mål? Ta dig tid att fundera igenom dina egna mål och förväntningar på dig själv, skriv ner dem och var realistisk. Fundera på varför du gör det du gör, varför dansar du? För din egen vinning och intresse eller för någon annans förväntan? Vad vill du uppnå? Är det en hobby du har för att koppla av från skolarbete eller har du vissa mål att nå framåt?

Oberoende vilka mål och syften du har med det du gör, skriv upp dem som delmål som inte är för stora, var vill du vara om 2 veckor? Om 1 år? Det ska vara realistiskt, det ska kännas lätt att nå dem. Genom att du når upp till de mål du ställt, stärks ditt självförtroende och igenom med det kan du kanske t.o.m. efter ett tag känna att du presterar bättre samtidigt som du kan njuta mer av det du gör.

Men du kommer också att misslyckas, det gör vi alla och vi når inte alltid upp till de mål och förväntningar vi har trots att de är realistiska. För att lättare kunna handskas med situationer där det inte går som man vill, tycker jag du ska försöka tänka igenom vilka potentiella misslyckanden som kan ske. Vad kan hända? Vad är det absolut värsta som kan hända och hur skulle du hantera det? Genom att ha en plan för hur du hanterar ett misslyckande, hur du räddar situationen, kan du slappna av mera i det du gör och därmed fokusera bättre. Prova!

Grejen är ju precis som du säger att ingen är proffs från början och det tar sin tid att lära sig. Den vägen har alla gått, även proffsen och vi lär oss olika snabbt och på olika sätt. När det gäller just dans, och mycket annat, tror jag även viljan att lära sig och passionen i det man gör spelar en viktig roll. Du ställer själv frågan om du borde flamsa på mera och känna in musiken och dig själv, där tror jag du har en del av svaret – tänk på att dansen är till för dig, inte du för dansen. Du har rätt att dansa för att det är roligt, och lära dig i din takt. Det gäller dansen, men det gäller också allt det andra med att hitta sig själv och lära känna sitt eget värde bort om det man presterar eller hur man ser ut. Du skriver också just det att du vet att ditt egenvärde inte ligger i det du presterar men ändå blir det så att det gör det. Här vill jag uppmana dig att skilja på ditt mänskovärde, den du är, och på det du gör. När du blir kritiserad för något, är det inte dig som person som kritiseras, du behöver inte bli sårad över det, det som kritiseras är i stället något du gör, förhoppningsvis i syfte att hjälpa dig att nå de mål, som du själv ställt upp för dig. Ställ dig alltid den frågan när du får kritik, är det jag eller är det något utanför mig själv, t.ex. dansen, som ska ta till sig. Kritik betyder ju sällan att den som uttalar den gör det för att såra, tvärtom.

Sedan är det också så att man kan påverka sina tankar, tänker man positivt blir förväntningarna mer positiva. Om du tänker att du ska på dina roliga dansträningar, hur bra det känns att få röra på sig och hur stärkande det är då man lär sig något man kämpat med länge – istället för att fokusera på den kritik du får, de misslyckanden du gör eller de mål du ännu inte uppnått, så blir det också lättare.

Det var några råd på vägen, hoppas du hittar något du kan ta till dig och att rädslan att misslyckas ändras till möjligheter att lyckas!

Önskar dig allt gott!
Janina