För två veckor sedan blev jag utsatt för en jätteobehaglig grej i skolan. Jag satt i ett uppehållsrum och pluggade, satt vid bordet närmast dörren. Det fanns två andra i rummet också, men de satt längre in och hade ingen sikt ut genom dörren vilket jag ju hade.
Detta hände. Jag satt alltså ner, försjunken i mitt, när jag plötslig blev varse en annan människa precis utanför, en kille i min ålder. Uppfattad honom bara i ögonvrån eftersom han befann sig 90 grader åt höger, men han... Ja, typ, gick omkring utanför. Jag tittade ditåt, och fick se att han stötte med underlivet åt mitt håll. Just då var jag inte riktigt medveten om det, utan det är först efteråt jag har kommit att tänka på det.
Jag fortsatte att titta ner i mina böcker. Killen var kvar, och jag uppfattade att han stod på knä alldeles bredvid dörrposten. Jag undrade vad han höll på med egentligen, men försökte att inte låtsas om honom. En lång stund fortgick det, och till slut blev jag bara förnärmad och vände huvudet nittio grader för att blänga på honom och säga till honom eller så. Ingenting fick jag ur mig, jag bara stirrade helt mållös. Han stod på knä, utan byxor och kalsonger, och onanerade mot mig. Onanerade!!! Med blicken mot mig! Jag blev så häpen att jag bara slet bort blicken och stirrade ner i mina böcker tills han försvann några minuter senare.
Har pratat med kuratorn och skolledningen om detta, mamma vet också om det. Saken är nu den att nästan samma sak hände en annan flicka dagen innan, så det var ingen nyhet för personalen på skolan. En och samma person utsatte oss båda. Polisanmälan från skolan har gjorts, men problemet är nu att de inte kan åtala honom eller påbörja en utredning om inte någon av oss eller båda träder fram och uppger våra namn för polisen. Den andra flickan och hennes familj överväger att göra det, men min mamma vill skydda mig och tycker inte att jag ska träda fram. Jag känner rent spontant att jag ändå vill gå till botten med det här och vittna trots allt. Det finns många bevis som säger att det är han trots att han själv nu blånekar (han erkände för rektorn till en början), och jag minns många detaljer. Det enda jag är rädd för nu är att fallet ska läggas ner, även om vi träder fram... Dö har ju jag utsatt mig själv helt i onödan.
Jag vet inte om ni är några juridiska experter, och jag antar att vi har andra regler här i Sverige, men... Vad ska jag göra? Jag vill skipa rättvisa i det här, han ska inte bara få göra så och sedan gå obemärkt förbi. Det är helt enkelt inte okej. Men vilka blir konsekvenserna om jag träder fram? Ska jag lyssna på min mamma eller inte? Är trots allt arton år fyllda. Sedan undrar jag: är det stor chans att han döms om han blir åtalad? Är det ett tillräckligt grovt brott?
Hjälp, jag vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska tänka. Hilda
Hälsovårdaren-barnmorskan Annika svarar
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej Hilda!
Nu har det gått några dagar - hur har saken utvecklat sig? Har du trätt fram med namn så att brottsutredningen har kunnat fortsätta? Skriv jättegärna som kommentar här under din egen fråga om du vill.
Precis som du skriver, så är det svårt för oss här från Finland att spekulera om sannolikheten att han blir fälld eller hålla koll på vilka lagparagrafer som gäller på andra sidan Kvarken. Vi gissar dock att han i Finland nog skulle riskera att bli fälld för att ha blottat sig (räknas troligen till sexuella trakasserier alternativt uppseendeväckande beteende), men att straffet inte skulle bli så omfattande. En dom skulle ändå vara bra, eftersom den syns och ger konsekvenser speciellt om han anklagas för fler sexuella brott eller om han söker vissa jobb (då skulle det synas i straffregistret). Så att gå vidare med processen istället för att undvika den för att skydda sig själv kanske gör att fler slipper utsättas för hans beteende - kanske till och med i längden leda till att han får hjälp för sitt beteende. Han kanske höll sig i styr någon dag efter att du berättade för folk om det, men händer inget mer nu så kan man ju nog gissa att sannolikheten är stor att han fortsätter att utsätta allt fler tjejer. Att hans beteende eskalerar. Kanske att han gör värre grejer. Han behöver ju absolut få hjälp. Men personer som trakasserar på den här nivån är enligt statistiken ändå inte så sannolika att exempelvis börja hota den som avslöjat dem eller liknande. Enligt foskning ser de oftast inte offren annat än som objekt och oftast vet de mycket väl att det är de själva som gör fel.
I våra öron låter det lite svagt från skolans sida också att inte ta i hårdare här - de ska ju skydda både elever och personal och det här är nog rätt grovt... Och vi tror säkert att polisen skulle göra mer, bara de kunde. Men det här måste du nog själv besluta om. Visst ska du lyssna på alla parters råd, men du är myndig och bör fatta sådana här beslut själv. Du låter som en stark och modig tjej. Det är synd att du var med om den här händelsen, men försök att inte ta den personligt. Nejdå, han hade absolut ingen rätt att utsätta dig för det här - men som sagt är sannolikheten stor att det inte var just dig han var ute efter att ofreda, utan du var bara en främmande ung tjej på rätt ställe vid rätt tidpunkt (för honom).
Hälsar ungdomsinformatören Liselott och hälsovårdaren Annika
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar