Övernattning

Hej!
Det låter som att du blivit frustrerad när du hade planerat något och dina föräldrars val gjorde att dina planer inte funkar. Det är också ganska vanligt att man i din ålder känner att man klarar av att vara ensam hemma några dagar, man är ofta ganska självständig redan i din ålder (vissa flyttar ju exempelvis hemifrån till internat och sånt för att studera redan i din ålder, så bevisligen så går det att ta ett visst ansvar över sig själv fast föräldrarna fortfarande är de som har huvudansvaret).

Samtidigt är det föräldrarna som bestämmer vad de känner sig trygga med när de reser bort. Det betyder inte att socialen automatiskt skulle komma om nån i din ålder är ensam hemma en helg – så enkelt fungerar det inte. Men dina föräldrar verkar kanske vara oroliga eller vilja vara på den säkra sidan.

Det som kanske hjälper mest är att försöka prata lugnt med dem istället för att argumentera om vem som har “rätt”. Du kunde till exempel säga:

- att du förstår att de vill att det ska vara tryggt
- att du gärna tar ansvar hemma för att öva dig på att ha ansvar tills dagen du flyttar hemifrån
- hur du tänker kring mat, sömn, låsning av dörrar osv.
- att du vill kunna sköta jobbet under helgen
- att ni kan hålla kontakt via telefon

Om du vill kan ni också försöka hitta en kompromiss. Till exempel:

- att morfar bara kollar till dig ett tag, om han kan komma dit
- att du sover hemma en natt och hos morfar en natt
- att någon vuxen finns nära om något händer

Det kan också vara värt att fundera på om dina föräldrar kanske skulle reagera annorlunda om de visste att planen är att flickvännen ska sova över, både till det positiva eller det negativa. Det kan vara positivt för dem att veta om oron handlar om att du ska vara ensam och de då får en mera precis plan på hur du tänkt spendera din tid ensam hemma, plus att då vet de att hennes föräldrar antagligen också kommer höra av sig och kolla in med er under helgens gång. Men det kan också vara negativt om du annars inte brukar få sova ihop med din flickvän, föräldrar kan ju vara lite olika strikta med sånt för att de kan vara rädda för tonårsgraviditeter etc.

Även om det känns orättvist just nu försöker de troligen tänka på trygghet och ansvar, inte på att straffa dig. Försök hålla diskussionen lugn och visa att du tar situationen moget – det brukar ge störst chans att bli lyssnad på. :)

Lycka till!
Kram, Kix