Att sörja

07.02.2019

Det finns inget rätt eller fel då det gäller sorg eller sörjande. Alla har rätt att sörja oberoende av om man kände den som är inblandad eller inte. När en filmstjärna eller kändis dör så kan det ju nästan tyckas att ett helt land sörjer.

När någon går bort behöver vi få sörja, det är en process som vi måste gå genom för att kunna komma över det. Om vi förtränger våra känslor och inte släpper fram dem så kan de komma upp till ytan i ett senare skede i livet och slå till ordentligt hårt. Man mår mycket bättre om man lyssnar till sitt inre och låter sina känslor komma fram.

Det kan vara svårt att veta hur man ska bete sig när något har dött. Det är kanske lättare om det är en äldre person som ändå har fått leva ett långt och fint liv. Men när en yngre person dör genom en olycka, sjukdom eller självförvållat kan det många gånger vara mycket svårare att ta till sig. Man kan inte se det naturliga i det och absolut inte vitsen av det. Men ändå så måste vi hitta nya vägar att komma vidare i livet, fast det kan kännas helt hopplöst.

Man kan ju också känna sorg över andra saker än att någon dör. Det kan vara en flytt, en skilsmässa, ett uppbrott i en kärleks relation eller vad som helst. Det finns ingen som kan säga när du får eller inte får känna sorg, det bestämmer bara du. Att sörja ska få ta den tid det behövs men det är nödvändigt för att man ska kunna gå vidare. När man sörjer bearbetar och accepterar man så småningom det som har hänt. Men man måste låta sina känslor och tankar få komma som de vill. Med tiden blir smärtan i minnena svagare, den kanske aldrig försvinner helt men man kan lättare hantera den när det har gått en tid.

Vissa vill gråta, andra gråter inte alls. En del vill prata om allt som hänt medan någon annan absolut inte vill prata med någon. Det finns inget rätt eller fel, alla måste få göra som det känns bäst för dem. Man kanske också sörjer på olika sätt beroende på i vilket sällskap man just då befinner sig.

Saker som kan påverka hur vi sörjer kan vara vad som hänt, vem man är/hurudan person man är, hur gammal man är, vad man har för tidigare erfarenheter, kunskap, vilket stöd man får osv.

Några vanliga reaktioner på sorg:

  • Koncentrationssvårigheter
  • Blir lätt arg och irriterad
  • Humörsvängningar
  • Orkeslös
  • Sömnsvårigheter
  • Ingen lust med något, man känner sig håglös
  • Ont i kroppen
  • Förändrad aptit

Det är också vanligt att man blir arg på den som dött, hur kunde hen lämna mig så där? Eller så kanske man känner ilska mot en läkare eller sjukvårdspersonal som inte kunde hjälpa den man saknar.

Att känna skuld är också väldigt vanligt, nästan alla kan känna någon sorts skuld på ett eller annat sätt. Man kanske tycker att man själv borde ha dött istället, varför får jag leva vidare när inte hen? Man kanske benar ut allt som hänt sista gången/gångerna man träffade de döde. Man funderar över saker man sagt eller inte sagt. Man ångrar sig och det känns hemskt då man vet att det inte går att ändra på något längre. Men man kan visst prata med den personen fast den inte sitter framför en mera, man kan visst prata ut och reda ut saker som känns outredda. Man kan förklara och berätta om sina känslor och tankar för den som dött. Det kan också vara ett skede av sorgearbetet, en sak som gör att man har lättare att acceptera och gå vidare.

Hur ska man orka vidare?

Vi behöver alla olika saker för att komma vidare.
Här följer några allmänna saker som kanske inte alls stämmer in på dig men kanske är just rätt för någon annan.

Oftast behöver vi ha lugn och ro, med våra tankar och känslor. Vi behöver ha tid att tänka genom det som hänt och känna efter hur det känns och hur vi ska gå vidare. Det kan kännas skönt att ha andra omkring sig, familjen, vännerna eller någon helt annan. Om vi vill prata så finns det någon där, och om vi vill vara tysta så kan det ändå kännas bättre att sitta i tysta tankar tillsammans med någon/några andra. De allra flesta tycker att det känns jobbigare att vara ensam och bära allt inom sig.

Vissa tycker att det hjälper när man får ventilera sina tankar och känslor med någon annan. När vi sitter tillsammans med andra som sörjer så kan det vara bättre att lyssna mellan varven än att hela tiden vara den som pratar. Det kan kännas som att ingen annan förstår en, det är helt normala känslor. Nån kanske kommer med en massa konstiga råd eller babblar nervöst. Det är oftast ett tecken på att de inte vet hur de ska vara och vad de ska säga.

Det kan vara skönt att skriva ner sina tankar. Minnen, funderingar och känslor. På det sättet kan man få bättre perspektiv på sina känslor, det är också ett sätt att bearbeta det hela. Man kan skriva till den som dött för att känna att man får sagt allt man vill.

Om man spänner sig och får ont i kroppen eller har svårt att kunna sova kan det hjälpa att vara ute i friska luften. Gå en långpromenad i en vacker natur kan vara som bomull för själen.
Sen är det också viktigt att man inte totalt gräver ner sig i sorg och bedrövelse. Det är faktiskt ok att också göra sånt som är roligt, sånt man tycker om att göra. Man behöver inte bara tänka på det sorgliga hela tiden. Man sörjer inte mindre för att man mellan varven skrattar. Den som dött skulle inte velat att man sitter och gråter från morgon till kväll.
Det kan också vara så att sorgen kommer för evigt att finnas kvar som en del av ens nya liv efter en sorglig händelse. Hela ens liv kanske förändras och aldrig blir sig likt igen. Men sorgen kommer också att förändras och med tiden kommer man att ha lättare att acceptera det som hänt. Man lär sig att leva vidare trots allt som hänt. Många brukar säga att de delar in livet i före och efter en sak har hänt.
Till sist, man ska inte vara rädd för att ta kontakt till yrkesfolk om man känner att man inte orkar ta sig vidare på egen hand. Psykologer, kuratorer mfl finns till för att hjälpa då man inte klarar sig själv. Om det behövs så finns det även mediciner att ta till, det ska man inte heller vara rädd för. Om en läkare anser att man är i behov att mera hjälp än samtal, så kan man lita på dem. På våra Hjälp sidor finns både chattar och telefonjourer mm dit man kan ta kontakt. 

Text: Ungdomsinformatören Sanna

Tillbaka