Sytt Upp Hjärta...

Hej Nelly!

Tack för din utförliga fråga, jag ska göra mitt bästa för att ge dig råd. Det blir lite svårt att göra det riktigt bra, eftersom du skrev så många viktiga detaljer i hemliga rutan, och vi försöker alltid att svara så att eventuella läsare inte ska förstå vad frågeskrivaren har skrivit i hemliga rutan. Men något får jag nog ihop åt dig <3

Det är nog aldrig riktigt lätt att komma hem efter att man varit borta ett längre tag. Själv har man upplevt en helt ny värld, varit på nya ställen och träffat nya människor. Levt ett helt annat liv. Hemmet och alla människor därhemma känns ofta nästan som en TV-serie som har paus mellan till exempel tredje och fjärde säsongen. Man tror att man lämnade dem där säsongen slutade, men deras liv har hela tiden gått vidare. Du har liksom missat en hel säsong av livet därhemma och massor har hänt. De, däremot, har kännt ett tomrum efter dig, alla hemma har säkert saknat dig på ett annat sätt än vad du saknat dem. De har gått vidare med sina liv under tiden du varit borta, även om de flesta säkert är glada att du ska komma tillbaka in i deras liv. Tyvärr kan du ju inte bara fortsätta där du slutade före du for iväg, och det är ofta jobbigt att hinna ikapp och anpassa sig till allt det nya - även om du inte skulle ha problemet med din ex-pojkvän och hans nya flickvän.

När det gäller alla andra där hemma, så behöver du nog tänka det som så, att du hoppar in i femte säsongen nu. Vissa saker kommer att vara sig lika och har inte ändrat ett dugg på ett år. Andra saker kommer att vara totalt annorlunda. Om du ska gå i skolan nu, så kommer det troligen att vara med årskursen som är yngre än dig. De som var dina klasskompisar före resan blir säkert glada att se dig, men du kanske inte har samma plats i gänget längre. Däremot har du nya chanser att få kompisar i din nya klass, så försök att göra det bästa av det. Fastän man kommer tillbaka till sitt gamla liv finns det alltid nya möjligheter. Det kan bli hur bra som helst - men det är upp till dig och vilken inställning du har till det. Du har chansen nu till ett delvis nytt liv, så ta den!

Om vi sedan ser på ditt förhållande med han som nu alltså är ditt ex, så är det sorgligt och hemskt att det gick som det gick. Det kan finnas flera olika förklaringar till varför de två blev ihop istället. Till exempel kan de ju redan ha kännt dragning till varandra medan du ännu var hemma, och när du försvann kunde de inte stå emot? En annan tänkbar förklaring är att de båda kände sig ensamma i tomrummet efter dig och tröstade varandra istället, och så ledde det till något mer än bara vänskap? En tredje förklaring är att det kanske ändå skulle ha hänt, fastän du hade varit hemma? Alla förhållanden håller inte hemma heller i längden, kanske det ändå hade tagit slut mellan er två? Det kan ingen veta. En fjärde förklaring kunde vara att de hämnades på dig för att du övergav dem? Och så kan det finnas femte och sjätte och sjunde förklaringar också - det är inte ens säkert att det själva ens skulle kunna säga varför de två drogs till varandra. Det kanske "bara hände". För faktum är att ibland bara sker saker, utan större orsak.

MEN då spelar det såklart avgörande roll vad de väljer att låta hända. För att bli ihop, så behöver båda vara med på det. Så tänk inte att hon förförde honom, eller att han var med henne för att hämnas på dig, eller att de bara var kåta eller uttråkade, eller något annat. De ville det båda, annars skulle de inte vara ihop ännu. Det var bådas val och du blir inte gladare av att skylla på någon av dem.

Klart att det skulle vara lättast ifall du helt enkelt bara lät dem vara och gick vidare med ditt eget liv. Man behöver faktiskt inte vara vän med sitt ex, inte ens fastän man umgås i samma kretsar. Du behöver bara vara kallt artig, du beöver absolut inte föra långa diskussioner med honom eller ens vara snäll mot honom - eller henne. Ni kan vara i samma rum utan att ni måste vara de såtaste vänner. Ofta blir det faktiskt mycket svårare att försöka förbli vänner med sitt ex. Man ska nu verkligen ha kommit över honom för att kunna vara vän, och det har du inte. "Men vi kan väl vara bara vänner" är nog också något av det elakaste man kan säga när det tagit slut, för det gör att den ena fortsätter hoppas och den andra inte kan gå vidare utan dåligt samvete. Det blir ytterst sällan bra av att försöka vara vänner. Så plåga inte dig själv med det. Skit i honom! Träffar du på honom, så säger du hej och går vidare och talar med någon annan.

Jo, det låter lätt att säga, men du klarar nog av det. Du klarar nog av att inte bli kär i honom igen. Se, vi ger ofta alldeles för lätt alldeles för mycket betydelse åt kärlekar vi haft i våra liv. Vi får lätt för oss att de var den enda, den Stora Kärleken, och därför håller vi ofta envist fast vid något som redan var dött. Kanske envisas vi med att tro att han var den rätte bara för att vi inte VET vad som kommer efteråt, eller snarare VEM som kommer efter honom. Det vi känner till känns oftast bekvämare att hålla sig till än att pröva på något nytt och okänt, så det är lättare att försöka hålla liv i sin förälskelse i någon man redan varit kär i än att tänka sig att bli intresserad av någon ny okänd främling. Och värst känns ofta att vara ensam. Redan sådana små detaljer som vad du ska göra om lördagskvällarna nu när du kommer hem, när du förr tillbringade lördagskvällarna med honom, kan kännas överväldigande svårt. Men du klarar det!

Tänk på att mycket av vad du känner också kan färgas av dåligt samvete; du lämnade ju honom när du reste iväg. Vissa skulle säkert säga att det betydde att du inte älskade honom tillräckligt för att stanna kvar hemma med honom. Men det är elakt sagt. Klart att du har rätt att fara iväg ut i världen, uppleva och upptäcka, lära dig nytt och utvecklas som människa, fastän du har pojkvän. Det är ungefär som att välja en mindre intressant utbildning i hemstaden - och därmed framtid - bara för att kunna vara tillsammans med pojkvännen, istället för att följa sina egna drömmar, behov och ambitioner. Sådana som stannar hemma för kärlekens skull kommer alltid att ångra sig i något skede. Kanske en del ändå tycker att det var värt det, men då brukar de ärligt talat vara betydligt äldre än dig. Då brukar de redan ha hunnit leva ut ordentligt, inte bara vara alldeles i början på både livet i stort och kärlekslivet i synnerhet. Men tänk som sagt på, att ett eventuellt dåligt samvete kan få dig att på något plan tycka att du borde gottgöra honom för att du lämnade honom. Eller att du borde visa att du minsann nog älskar honom ännu, fastän du stack, så att det blir han som blir skitstöveln som inte orkade vänta. Tänk inte så! Du är inte skyldig honom något och han är inte skyldig dig något!

Vissa menar säkert att du och han borde ha ett ordentligt snack nu för att reda upp vad som hände och liksom få ett avslut på det hela - men är det verkligen nödvändigt? Tror du att det skulle skada dig mera att höra varför han lämnade dig än det skulle hjälpa dig att komma vidare? För personligen tror jag inte att du ens ska tänka tanken att han kanske skulle vilja ha dig tillbaka bara du kom hem. Att hålla hoppet vid liv på det viset skulle definitivt skada dig! Skulle han mot förmodan vilja ha dig tillbaka, så då kan du ta ställning till det då, men gå inte omkring och hoppas på det. Skulle det dessutom ens kännas helt okej att bli ihop igen - era problem skulle inte magiskt försvinna för det, vad han gjort med henne skulle inte bli ogjort. Och om de ändå är lyckliga tillsammans? Vill du dem verkligen väl, så låter du dem vara ifred. Och som sagt, vill du dig själv väl, så går du vidare med ditt liv. Det kan vänta lycka för dig alldeles bakom hörnet - men du kommer att gå förbi den lyckan ifall du fortfarande bara tänker på honom. Det kommer också att vänta nya kompisar bakom hörnet, så gå för att träffa dem nu.

Gå vidare! Det finns så himla mycket kvar att uppleva, så låt inte historia hindra dig! Lite mera tips om hur du tar dig vidare och glömmer honom hittar du här på Decibel under Göra slut. Och känner du för en vacker dag att berätta för oss hur det gick med dig, så kan du ju alltid skriva in igen ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott