Va fan ska jag göra?

Hej vännen!

Förlåt, förlåt att du fått vänta så, det var inte alls meningen! Det blev bara lite kaos här bland annat när vårt infopaket om Inte-okej-sex blev så efterfrågat bland skolor. Men nu!

Åh gullavän, vad råddigt det är nu för dig :(. Jo, såklart ska vi försöka göra vad vi kan för att hjälpa dig att nysta upp lite av trådarna i ditt liv. Men ni behöver nog hela gänget mera hjälp än vad vi i ett kort svar i text kan ge. Ni behöver någon som lyssnar på er utan att döma, någon som har redskapen att hjälpa er igenom det här. Jo, det gäller både du, din kompis, din pojkvän och resten av era kompisar. Nu är det här för stort för att ni ska kunna hantera det ensamma och tillsammans. Ni är jätteduktiga och starka allihopa, men det här skulle bli så mycket lättare och inte göra lika ont om ni fick stöd och handledning på vägen. Speciellt när det gäller det här självdestruktiva själskadebeteendet. Vännen, ni MÅSTE få hjälp ur det.

Se, självskadebeteende kan bli ett beroende. Det kan bli det delvis fysiskt, att man faktiskt blir beroende av smärtan och de hormoner den utlöser i hjärnan. Sedan kan man bli beroende psykiskt, att man liksom lite tar till den här problemlösningsmetoden för att slippa undan det akuta obehag man känner i själen. Du kan läsa mera om det här på våra infosidor om Självskadebeteende, där finns mera förklaringar till varför och dessutom självhjälpstips att ta till när behovet kommer på.

Vi människor är inte uttänkta så att vi alltid ska måsta klara allting på egen hand. Mänskligheten är utformad så att vi ska hjälpa varandra. Någon är duktig på något och så får de som behöver hjälp med just det här av den personen. Det är därför det finns yrkesmänniskor som rörmokare och tandläkare - och kuratorer, psykologer och terapeuter. De har utbildning och metoder och förklaringar som inte andra "vanliga" människor har, precis som tandläkare gått många år på universitet och har speciella borrar. Numera är det allt fler vuxna som kommer i kontakt med unga som också skaffat sig allt mer utbildning och redskap att hjälpa just ungdomar med, som tex de uppsökande ungdomsarbetarna, skolcoacherna och ungdomsledarna. De här vuxna brukar kunna och känna till det mesta som unga kan göra eller råka ut för, och de höjer inte på ögonbrynen när det kommer fram saker som unga gjort fastän de borde veta bättre. De här vuxna ser verkligheten som den är och för dem är inte supande eller självskadebeteende eller ens droger eller sexuellt våld något att utropa kära hjärtandes för eller svimma för. Deras jobb är att hjälpa unga med problem, och problemen är vad de är, till exempel alkohol eller att skära sig! Så var inte rädd att berätta för någon av de ovan nämnda om hur ni har det! Ni ska inte behöva klara er igenom det här alldeles ensamma.

Också för att det lite låter så i våra öron att ni hamnat in ett beroendeförhållande sinsemellan, speciellt du och din pojkvän. Skadar du dig, så skadar han sig. Det blir liksom ett medberoende där ni triggar varandra, och det är aldrig någonsin bra. Lite som om en före detta alkoholist bor ihop med en annan före detta alkoholist och så börjar den ena supa igen. Då dras den andra ner igen så lätt. Så ni behöver utomstående hjälp för att bryta den här onda cirkeln. Dessutom så verkar ni ha problem, konflikter, som framförallt kommer upp till ytan när ni blir fulla. Vilket är typiskt för alkohol, den gör att självkontrollen försvagas och då kommer det som man trängt ner och lagt locket på mycket snabbare fram - och dessutom förstärks. Så att ni grälar i fyllan är ett dåligt tecken. Att ni överhuvudtaget super är inte bra, och det vet du. Du vet att du inte mår bra psykiskt av det. Du blir kanske glad en stund, men sedan känns allt mycket värre.

Sedan när det gäller kärleken, den kärleken. Jo, visst kan man bli kär i två personer samtidigt. Det är en "klassiker" som funnits sedan tidernas begynnelse - se bara på Bella, Edward och Jacob. Vi bestämmer inte oss för att klicka med två ungefär samtidigt, det bara händer. Men eftersom vårt samhälle går helt och hållet ut på monogami, man får bara älska en åt gången, så känner vi tvång att välja. Klickandet med en annan person kan vi kanske inte rå för, och det kan hända fastän vi är lyckligt kära och det kommer att hända många gånger ur livet. Vi kan dock alltid bestämma om vi ska låta känslorna blomma upp - och framförallt om vi ska agera på känslorna.

Så det låter som att du har ett val att göra, nu eller snart. Det handlar ju inte heller bara om att inte få ha kakan samtidigt som man äter upp den, utan också om de här två killarnas känslor. Vad är rätt för dig och vad är rätt för dem? Vi förstår att det inte alls är enkelt, och att det är fullt med "men om jag gör si, så händer kanske så". Typ tex att om du gör slut med pojkvännen för kompisens skull, så kanske pojkvännen blir jättenere. Men tyvärr är det ju så att man inte kan göra alla glada - och man kan inte ta ansvara för allas känslor, lycka och liv. Man kan bara försöka ta ansvar för sig själv och leva så att man mår bra. Vägen dit kan vara krånglig och smärtsam. Men du kan ju inte stanna där du står just nu heller.

Ta hjälp! Det finns massor av vuxna som kan hjälpa och stöda, ge dig råd och tröst. Någon av de vi föreslog här ovanför? Någon via våra Hjälp!-sidor? Någon via Psykportens kontaktlistor? Det FINNS hjälp att få! Sträck ut handen! Ett tips är att printa ut din fråga härifrån och visa åt den du talar med, då får du lätt "sagt" vad som är ditt problem och då är det lättare för den vuxna att förstå.

Stoooooooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaaaaam,

hälsar ungdomsinformatören Liselott och hälsovårdaren-sexualrådgivaren Tessi