Vem är jag när allt försvinner när tankar känslor och röster talar? Vem är jag när det är kallt utomhus, när livet inte blir som de ska? Vem är jag när hjärtat ljuger och jag tar en vilseledande stig, vem är jag? Jag vill vara fri, ha ett hjärta av guld, kunna spela och hoppa och känna glädje. Vem är jag när livsglädjen försvinner, när jag är vilsen på en lång, kurvig och backig väg? Vem är jag utan mina backar, utan min osäkerhet och utan mitt hjärta som ljuger, vem är jag? stämpladmedångestochanorexi
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej igen stämpladmedångestochanorexi!
Din dikt väcker många tankar hos oss - och en liten gnutta igenkännande. För många av oss har ställt oss samma grundfråga någon gång under livet. Vem är just vi som personer, som människor, som själar. När livet är tumultartat och tungt kan det kännas som att man tappat lite av sig själv. Lite som en vän som man växt ifrån och inte träffat på länge. Men liksom med vänner, så kan man hitta den där grundläggande själen igen. Vännen kanske har annan frisyr, nytt jobb och nya intressen, men det som är HON finns där under, de grundläggande beståndsdelarna kanske aldrig förändras. Så på samma sätt som man kan hitta tillbaka till en gammal vän och skapa en nygammal relation med henne, så kan man hitta tillbaka till sig själv igen. Man är inte exakt likadan som då när man tappade kontakten, men det går att på sätt och vis börja på ny kula, med nya "regler" för relationen. Det händer också med vänner att den nygamla relationen blir mycket bättre och djupare än när man var yngre, för att man förändrats, för att man mognat och utvecklats.
Så vi håller tummarna och önskar innerligt att du en vacker dag inom en snar framtid kan säga "jamen här är jag ju, det här är jag ju, det här är JAG" och känna dig hemtam och bekväm med din själ igen. <3 <3 <3
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar