Jag är en kille på 17 år som går på ettan i gymnasiet. Mina föräldrar har varit skilda sedan lågstadiet och det blev automatiskt så att jag började bo hos mamma mer, eftersom min pappa inte riktigt brydde sig om mig och min syster.
I början gick allt bra och min mamma hittade en ny man och vi hade det helt enkelt bra. Efter några år när jag skulle börja högstadiet tog det slut mellan min mamma och denna mannen. Mamma gick upp i vikt och började dricka alkohol ibland. Vid den här punkten i vårt liv var jag bara 13-14 år och jag lade inte märke till dessa ovanor min mamma fick. Då jag började 8an hade hon börjat dricka mycket mera, nästan alla vardagar drack hon på kvällarna och hon gjorde det öppet inför mig och min syster. Situationen blev bara värre och värre och jag klarade inte av att vara hemma på kvällarna längre. Min mamma började också gömma sin alkohol i sitt sovrumm eller bastun. Då jag kom hem sent på kvällarna började vi ofta gräla, och jag frågar varför hon druckit. Hon svarar bara kort att "jag har inte druckit något alls, gå och sov du bara". Vissa gånger erkände hon det faktiskt och började gråta och förklarade att hon dricker för att slappna av från allt osv.
Sommaren före jag skulle börja 9an testade jag också på att dricka på en ungdomsdans och blev full tillsammans med mina vänner och jag tyckte det var kul. Detta fortsatte och jag drack kanske 1-2 ggr per månad, alltid med mina kompisar dock. jag drack för att bli mera "social" och för att våga närma sig brudar lättare. I slutet av 9an började jag dricka oftare , nästan varje helg och jag tyckte det var skitroligt att dricka och ha kul med mina vänner. Min mammas situationen blev också bara värre hela tiden och nu drack hon i princip varje kväll och var stupfull. En orsak till att jag drack vid den här åldern var nog att försöka glömma bort det som händer där hemma ett tag.
Jag går nu på ettan i gymnasiet och jag dricker regelbundet, 1-2 ggr per helg och är full nästan varje gång. Jag har även börjat dricka några öl i min ensamhet på vardagarna också bara för att känna "ruset" man får. Det är först de senaste veckorna jag har börjat dricka för mig själv. På helgerna dricker jag alltid med vänner och har skitroligt och blir jättefull.
Jag vet att det är dåligt att dricka men den enda glädjen jag har i mitt liv just nu är alkoholen. Min mamma ät alkoholist och min pappa bryr sig inte, även fast jag träffar han ibland.
Behövde bara få skriva av mig lite...vet inte hur jag skall fortsätta mitt liv riktigt. Koff
Missbrukarvård USM svarar
Hej!
Nu har vi skickat din fråga till Eva och Camilla på USM rf (Understödsföreningen för svenskspråkig missbrukarvård rf i Malax). De har mycket erfarenhet både av unga med alkoholproblem och av barn till missbrukande föräldrar. De har varit med och gjort den här månadens tema om Att vara barn till en missbrukare och/eller psykiskt sjuk också på Decibel - kolla det, hoppas du kan få lite stöd av de sidorna. Kolla också förra månadens tema, som nu finns under Själ, Beroenden och missbruk. Där finns mera förklarat om varför man halkar in i olika beteenden och hur man själv kan försöka få bukt med dem. Men mera svar är nog på kommande av Eva och Camilla.
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Hej igen, Eva och Camilla meddelade att svar kommer på fredag!
Hej!
Att vara barn till en förälder som missbrukar alkohol eller droger är tungt, och framförallt väldigt otryggt. Man vet inte vad som väntar en när man kommer hem, och det är väldigt vanligt att man känner sig ensam i sin situation. Man tror att ingen annan har det så här, och man börjar normalisera det onormala. Man kanske känner skam över föräldern, vågar inte ta hem kompisar och kan inte vara säker på att det som föräldern säger/lovar kommer att hålla. I och med det här är det vanligt att man som barn till en alkoholist/missbrukare känner sig känslomässigt snärjd stora delar av sin uppväxt och man ”går på helspänn”. I något skede kommer dagen då man själv provar på alkohol, och det kan vara så att man direkt känner att ”det här är min grej”, och känner sig fri och lugn och att livet leker. Då kan det vara lätt hänt att man vill uppleva det om igen, och drickandet blir ett sätt att fly från verkligenheten och de dåliga känslorna.
Jag tolkar det som att din mamma började dricka mera problematiskt i samband med sorgen då det tog slut mellan hon och mannen hon levde med, t.o.m. så pass mycket drickande att hon öppet drack för dig och din syster. Hennes alkoholism utvecklades mera och hon började gömma undan flaskor för att dölja sitt problem. En alkoholist känner ändå ibland en viss insikt i sitt problem, och det var troligen i dessa stunder som hon erkände att hon drack för att slappna av, för att sedan fortsätta förneka och dricka mera för att inte behöva känna eller tänka. Detsamma som du sedan gjorde själv då du drack för att glömma bort det som hände där hemma.
Det är ju som du säger, att du ligger i en riskzon att själv fastna i alkoholmissbruk genom att dricka regelbundet och dricka så att du blir full varje vecka. Det skulle vara viktigt att du får ett stöd för att börja må bättre och som kan ge dig initiativ till andra sysselsättningar än att dricka dig full varje veckoslut.
Det är bra att du skriver och berättar hur det känns för dig, och att du synliggör problematiken. Du är långt ifrån ensam i din situation, och det finns säkert många som känner igen sig i din historia. Det som jag undrar över är om du har haft någon vuxen som du kunnat prata om saken med? Har du någon gång berättat åt din pappa hur det ligger till?
USM r.f. i Malax ordnar verksamhet för barn och ungdomar som har en förälder som missbrukar i form av läger, träffar och utfärder. Man kan också komma och prata med personal för att få stöd och hjälp i sin situation. Inom gruppen deltar barn och ungdomar i åldern 9-20 år, i huvudsak från kommunerna runt Vasa. Barnen/ungdomarna upplever det givande att få diskutera med andra och att få känna att det finns andra med liknande erfarenheter. Den här verksamheten är öppen för alla och kostar ingenting. USM r.f. finns på facebook och hemsidans adress är www.missbrukarvard.fi. Man kan också ta kontakt via telefon,
040 5015131.
Hälsar Eva
PS från Liselott: kolla vår Hjälp! sida, där hittar du ännu fler ställen att få hjäp från!
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar