Min bipolaritet fuckar uuur hjälp

Hej!

Jag hör dig och det är verkligen mycket du bär på just nu, och du ska absolut inte behöva hantera det här helt själv. Det är tungt att känna så här om sig själv och sin situation. Du kämpar, och det i sig är en stark insats. Det är inte lätt att vara i en cykel av självhat, ångest och kaotiska känslor, och det kan vara ännu svårare att känna sig fast i det.

Det är bra att du har uppmärksammat dina mönster och hur dina tankar förändras under olika perioder. Att du beskriver både ångest, självhat och kanske hypomana perioder kan tyda på att det finns en komplexitet i hur din hjärna fungerar, och det är inget som är "ditt fel". Du förtjänar hjälp och stöd för att hitta ett sätt att må bättre.

Jag tänker kring dina hypomaniska perioder och bipolära symptom att också fast dina symtom inte följer den "klassiska" tidslinjen för bipolär sjukdom, kan det vara viktigt att prata med din läkare om det här. Det finns olika former och grader av bipolär problematik, och en specialist kan hjälpa dig förstå vad som händer och om det finns något som kan hjälpa dig att må bättre. Du måste helt enkelt öppna upp tydligt kring dina symtom så du får rätt sorts hjälp. Gällande medicineringen och biverkningar, om du känner dig osäker på den medicinering du fått, till exempel om doseringen känns fel eller om biverkningarna är för mycket, är det viktigt att prata med din läkare igen. De kan justera dosen, byta medicin eller hjälpa dig förstå varför just den medicinen valdes. Det är nog där du helst ska börja. Man brukar nog kunna hitta en lämplig, men ibland måste man prova sig lite fram då alla fungerar lite olika.

Du nämner att tankarna om självhat känns som tvång, och det är inte ovanligt. Det finns behandlingar som kan hjälpa dig med tvångstankar, som terapi (t.ex. KBT) och ibland igen medicinering. Det är också väldigt bra att du har insikten att självhat inte gör dig till en bättre person – det är ett starkt steg mot att börja bryta det mönstret.

I första han där det ändå viktigt att du inte försöker, som sagt hantera det här själv, utan du behöver prata med någon. Det är jättebra att du har en psykologtid på måndag. Försök att ta upp det du beskriver här. Om det känns för svårt att säga allt, kanske du kan skriva ner en kort version av det här och visa för psykologen. Det kan också stöda till att komma ihåg allt du vill ha sagt om du skriver ner det.

Det du kan göra själv är att utöva självomsorg och vila. Du uttrycker att det är svårt att ta hand om dig själv, också när du mår bättre. Det är vanligt när man kämpar med psykisk ohälsa. Försök börja med små steg, till exempel att skapa enkla rutiner som känns genomförbara. Och kom ihåg att vara förstående och förlåtande med dig själv, och försök få fram all värme du kan i interaktionen med dig själv. Du kämpar nu, men det kan bli bättre. Du är definitivt inte patetisk. Att kämpa med psykisk ohälsa är inte ett tecken på svaghet utan på att du har mycket att bära. Det är inte ditt fel att du mår så här. Och även om det känns som att du inte har "riktiga problem" förtjänar du hjälp och stöd för att kunna må bättre.

Om du känner att det är överväldigande just nu, försök att ta en stund åt gången. Andas, och kom ihåg att du inte behöver lösa allt ensam. Du är värd att bli tagen på allvar, både av dig själv och av andra.

Om du vill, skriv gärna mer fast till oss på Ärligt talat (arligttalat.fi) också, om du vill diskutera mer kring det här och bolla tankar och olika vägar framåt. Vi finns här för att lyssna och hjälpa <3

 Psykolog Helena