Trötthet

14.12.2011
Efter mycket om och med beställde jag en tid hos läkaren, då jag varit trött i ett år. Tröttheten är svår att beskriva, men jag anser att den är fysisk då jag nästan somnar ibland. På senaste tiden har jag även haft problem med språk, att prata går ganska bra men när jag skriver hoppar jag ofta över bokstäver i ord och om jag skriver på ett annat språk blandar jag in svenska ord eller bokstäver utan att jag är medveten om det. Detta är förstås inget större problem eftersom jag dubbelkollar texten och rättar till alla misstag. Jag tror förstås att detta beror på tröttheten, men om inte, kan man drabbas av dyslexi trots att man tidigare inte haft det? Övriga besvär jag har är "domningar" och ryggvärk. Hursomhelst, idag tog jag prover men jag tycker det är jättejobbigt att gå till läkaren. Dels för att jag förut inte blev tagen på allvar och dåligt bemött, men också för att jag varit deprimerad. För det är nämligen så, att det förevigt kommer att stå att jag tagit antidepressiva i min journal, så när jag kommer dit känns det som om jag har en stämpel i min panna! Min läkare frågade mig idag om han behövde vara orolig för att jag ska ta livet av mig!? Hur kan man fråga det, jag är trött men i övrigt tycker jag om livet så mycket som en människa kan göra.. Och ändå behöver jag svara på den där frågan? Det jag vill jobba med i framtiden kommer jag antagligen inte att få jobba med just därför att jag har varit deprimerad. Jag känner mig diskriminerad. För jag är precis som vem som helst egentligen, men behandlas annorlunda..

Anna
20.12.2011

Hej!

För det första: voj vad synd att du både är trött, orolig och har blivit illa bemött. Det går mycket ork åt till problem av den här typen, många tankar och risken att det lägger ett gråaktigt moln över ett annars så glatt liv. Så personligen så hoppas vi att det här inte ska dra ner på ditt humör och din energi i onödan, speciellt nu i juletider.

Säkert börjar du ha fått ett och annat provsvar nu och förhoppningsvis har de redan rett ut varför du är så trött. Vi håller tummarna att det är något så lätt åtgärdat som järnbrist eller D-vitaminbrist. Anemi (kan synas genom järnbrist) kan ju just göra en så trött att man somnar lite hursomhelst. Vi har ju svårt att ge något svar på vad tröttheten, domningarna, ryggvärken och språkbekymren beror på, för det krävs nog en läkarundersökning, eftersom orsakerna kan vara så många. Så det är bra att du gick till läkare! Problem i kroppen ska man ta på allvar och inte tänka att de ska gå över av sig själv eller att de säkert inte är något att tala om. Vi ska ju inte behöva gå omkring och ha problem i onödan när det ändå finns sjukvård för oss alla.

Men vi förstår att det kan kännas lite obekvämt att gå till läkaren med tanken i huvudet på att de kan se i din journal att du fått antidepressiva läkemedel. Men vet du, idag är det ändå ingen större grej, det är alldeles för vanligt att få antidepressiva för att läkare egentligen borde höja på ögonbrynen för det. Det är kanske mer vi vanliga människor, som fortfarande kan ha en massa gammalmodiga fördomar om alla psykologiska diagnoser. Det är nog i våra huvuden som olika karaktärer från filmer och äldre människors nedvärderande prat spökar. I den medicinska världen är det nästan vardagsmat numera, man får nästan uppfattningen att "alla" går på någon form av antidepressiva.

Men precis som med vilken sjukdom eller diagnos som helst så ska ju läkare kolla upp risken för återfall och patientens tillstånd för tillfället. Det är ju hans plikt att kolla upp det - ungefär som om han skulle strunta i att kolla hur en diabetiker har det med blodsockret, även om diabetikern uppsökt läkare för någon annan orsak. Trötthet KAN ju vara ett av tecknen på depression, så det skulle ju nästan vara tjänstefel av honom ifall han inte alls frågade något av dig som relaterade till din förra medicinering.

Men däremot är läkare bara människor och vissa av dem har en helt usel social kompetens. Man brukar ju tala om bed-side manners för läkare och alla vet de inte alls hur de ska fråga något så empatiskt men ändå tydligt som möjligt. Lägg till att alla inom sjukvården idag är sjukt stressade, underbetalda och får höra på folks klagomål dag ut och dag in, så kanske den där läkaren inte var på topp just den dag du träffade honom. Kanske du bara borde be om en annan läkare nästa gång? Du har all rätt i världen att försöka göra något åt din trötthet och du har rätt till hjälp och sjukvård, så stå på dig bara! Du är absolut inte ovanlig med din diagnos i journalen, men du har rätt att förvänta dig hyfs och hänsyn av läkare och annan vårdpersonal. Vem som helst kan när som helst bli deprimerad, det är inte alls sagt att man måste få återfall om man en gång varit det och ja, ingen borde bli - eller ens känna sig - diskriminerad av det. Hela samhället jobbar mot större acceptans, och även om alla inte är felfria än, så blir det bättre. Döm inte ut all sjukvårdspersonal bara för att en inte betedde sig så himla perfekt.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej,

Kan man få någon könssjukdom (t.ex klamydia eller gonorré) från en offentlig toalett? T.ex om ens penis/ollon råkar nudda porslinet där folk kissar.
Läs mera

Jag har riktigt jobbiga sömnproblem på senaste och jag vet inte vad jag ska göra åt det, har svårt att somna och drömmer sedan mardrömmar och lucid dreaming om jag sover ensam. Sedan vaknar jag tidigt...
Läs mera

Hej, jag är otroligt allergisk mot pollen. Nu på våren (och senare under sommaren) reagerar jag mycket kraftigt. Jag isolerar mig inomhus under denna tid för att se till att jag i all fall orkar göra ...
Läs mera

Hej
För 4 dagar sen märkte jag att det plötsligt sved i armhålan och då märkte jag att jag hade ett litet sår där huden var borta. Tänkte inte så mycket på det men undrade hur de kunde uppstå så plöts...
Läs mera