Anna
Hej!
För det första: voj vad synd att du både är trött, orolig och har blivit illa bemött. Det går mycket ork åt till problem av den här typen, många tankar och risken att det lägger ett gråaktigt moln över ett annars så glatt liv. Så personligen så hoppas vi att det här inte ska dra ner på ditt humör och din energi i onödan, speciellt nu i juletider.
Säkert börjar du ha fått ett och annat provsvar nu och förhoppningsvis har de redan rett ut varför du är så trött. Vi håller tummarna att det är något så lätt åtgärdat som järnbrist eller D-vitaminbrist. Anemi (kan synas genom järnbrist) kan ju just göra en så trött att man somnar lite hursomhelst. Vi har ju svårt att ge något svar på vad tröttheten, domningarna, ryggvärken och språkbekymren beror på, för det krävs nog en läkarundersökning, eftersom orsakerna kan vara så många. Så det är bra att du gick till läkare! Problem i kroppen ska man ta på allvar och inte tänka att de ska gå över av sig själv eller att de säkert inte är något att tala om. Vi ska ju inte behöva gå omkring och ha problem i onödan när det ändå finns sjukvård för oss alla.
Men vi förstår att det kan kännas lite obekvämt att gå till läkaren med tanken i huvudet på att de kan se i din journal att du fått antidepressiva läkemedel. Men vet du, idag är det ändå ingen större grej, det är alldeles för vanligt att få antidepressiva för att läkare egentligen borde höja på ögonbrynen för det. Det är kanske mer vi vanliga människor, som fortfarande kan ha en massa gammalmodiga fördomar om alla psykologiska diagnoser. Det är nog i våra huvuden som olika karaktärer från filmer och äldre människors nedvärderande prat spökar. I den medicinska världen är det nästan vardagsmat numera, man får nästan uppfattningen att "alla" går på någon form av antidepressiva.
Men precis som med vilken sjukdom eller diagnos som helst så ska ju läkare kolla upp risken för återfall och patientens tillstånd för tillfället. Det är ju hans plikt att kolla upp det - ungefär som om han skulle strunta i att kolla hur en diabetiker har det med blodsockret, även om diabetikern uppsökt läkare för någon annan orsak. Trötthet KAN ju vara ett av tecknen på depression, så det skulle ju nästan vara tjänstefel av honom ifall han inte alls frågade något av dig som relaterade till din förra medicinering.
Men däremot är läkare bara människor och vissa av dem har en helt usel social kompetens. Man brukar ju tala om bed-side manners för läkare och alla vet de inte alls hur de ska fråga något så empatiskt men ändå tydligt som möjligt. Lägg till att alla inom sjukvården idag är sjukt stressade, underbetalda och får höra på folks klagomål dag ut och dag in, så kanske den där läkaren inte var på topp just den dag du träffade honom. Kanske du bara borde be om en annan läkare nästa gång? Du har all rätt i världen att försöka göra något åt din trötthet och du har rätt till hjälp och sjukvård, så stå på dig bara! Du är absolut inte ovanlig med din diagnos i journalen, men du har rätt att förvänta dig hyfs och hänsyn av läkare och annan vårdpersonal. Vem som helst kan när som helst bli deprimerad, det är inte alls sagt att man måste få återfall om man en gång varit det och ja, ingen borde bli - eller ens känna sig - diskriminerad av det. Hela samhället jobbar mot större acceptans, och även om alla inte är felfria än, så blir det bättre. Döm inte ut all sjukvårdspersonal bara för att en inte betedde sig så himla perfekt.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar