Ångest och paniksyndrom

Hejsan!

Tack för din fråga. Ursäkta att du har fått vänta en stund på svar, hoppas du ändå hittar tillbaka hit!

Ledsen att höra att du upplever ångest, och att det påverkar din vardag.

Ångest kan vara en besvärlig känsla att navigera. Alla människor har ångest till någon viss mån – det är en del av människans grundkänslor, och finns där som en del av vårt överlevnadssystem. Ångesten ska varna oss i situationer som är farliga, och från början har ju det här rört sig om att den ska varna exempelvis för farliga djur i djungeln och så vidare. Men vi lever ju inte riktigt på det viset mera i vår moderna värld, och ibland så blir det därför ”fel” och ångesten ”hakar upp sig” på sånt som inte egentligen är så farligt. Jag berättar det här för att du ska veta att det inte är något skamligt med att känna så här, även om det är väldigt jobbigt. Det kan hända vem som helst.

Däremot så skulle det vara väldigt bra ifall du nu sökte någon typ av hjälp för att bryta den här negativa spiralen av ångest som du hamnat in i, när din hjärna tolkar olika situationer som farliga fast de inte är. För det finns bra hjälp att fås för det, och ju tidigare man får hjälp desto snabbare går det att bli av med. Ifall man väntar hemskt länge med att söka hjälp så kan dessa ”spår i hjärnan” av vad som är farligt så att säga ”sätta sig” så att de blir svårare att bli av med, än om man söker hjälp i ett tidigt skede.

Ifall du studerar så kan du vända dig till studenthälsan/studiepsykolog/kurator. Ifall du är i arbetslivet kan du kontakta arbetshälsovården. Oavsett vad du gör så går det också att kontakta ditt lokala HVC, där du kan boka tid exempelvis till en psykiatrisk sjukskötare.

Det är jättebra att du själv försöker att inte begränsa dig utan utmana dig själv med att sätta dig i dessa situationer trots att de ger ångest. Genom att undvika situationerna så kan det bli värre. Men jag förstår att det här blir väldigt tungt för dig, vilket också är en orsak till varför jag tror du skulle behöva stöd.

Något som du själv också kan göra är att försöka lära dig att använda din andning för att lugna nervsystemet. Det här kan man lära sig genom att exempelvis meditera, göra bodyscans, eller andra ”grundande övningar”. Många ledda meditationer och bodyscans finns att hittas på youtube. Ifall man lär sig att fokusera inåt och andas djupt och lugnt så kan man också lugna det nervsystem som skriker ut ”fara!!”. I alla fall till en viss mån.

Det du också kan göra är att fortsätta försöka ta hand om dig själv, och hålla rutiner med sömn, mat, motion, och någon typ av kreativt utlopp.

Jag hoppas verkligen det här vänder för dig snart <3

Kram, Kix