Flytta hemifrån....

Hej, massor med kramisar till dig, vännen!

Det är inte alltid så lätt här i livet.
Nog måste det väl finnas något du kunde hitta på ett år för att kanske börja känna annorlunda inför en flytt hemifrån.

Det finns ju en hel massa med kurser på Öppna universitetet, kanske du kunde hitta något där, eller så kanske det kunde vara helt skönt och lugnt med ett år i en folkhögskola, göra något praktiskt, pyssla, väva, handarbeta.....

Det är ju faktiskt många som gärna tar ett mellan år efter gymnasiet innan de far vidare till mera studier.
Om inte annat kan du kanske hitta ett jobb, ett år kan man ju nästan göra vad som helst, huvudsaken att du har något att göra och dessutom får betalt :)

Det ska väl inte vara hela världen heller att du skjuter upp dina studier, du hinner nog studera och helt klart hinner du sen jobba!!!

Jag hoppas det inte tas för givet från dina föräldrar att du nu genast ska iväg, hasta la vista ut i världen. Om de inte förstår måste du berätta och förklara för dem hur du känner.
De älskar dig och vill ditt allra bästa, de förstår nog hur du känner.

Fast det är länge sen jag själv for iväg och studerade, också i Helsingfors så minns jag nog att det inte alltid var så kul på söndags kvällarna att fara iväg till tåget.
Men det var ju sen så jätte kul när jag väl kom dit.

I Helsingfors finns ju vad som helst, de har tex en hel sida med bio annonser!!!!
ALLT finns där, vad man än kan vara intresserad av.
Man kan passa på att gå på alla museum, operan, små gulliga udda teatrar mm då man ändå är där. Tråkigt behöver man inte ha där.

Det är ju förstås roligare om man inte far iväg ensam, om man har någon kompis som kanske inte ska studera samma sak men man kan ändå bo tillsammans och resa hem tillsammans. Har du ingen sådan kompis/bekant?

Vi hamnar i liknande situationer under hela livet, det känns nästan som man ska kasta sig ut från en klippa ut i tomma luften.
Men om man tänker att det ska gå bra, att allt ska ordna sig, ja då brukar det faktiskt göra det.

Ta ett ordentligt snack med dina föräldrar, och förklara att du kanske vill ta ett mellan år, och vänta att du känner annorlunda för att ta steget fullt ut.

Lycka till i livet!
Ungdomsinformatören Sanna